Tog allt, gick kallt

Del 1

Sida 1, 2018-26 April, utskrift från dagboken. "Du är något speciellt. Du ger mig ett lyckorus. Du ger mig "det". Du ger mig tillbaka tron. Tron på att inte alla är som han. Han som krossade mig. Han som tog allt och gick kallt."

Jag hade aldrig sett någon som honom. Någon så självsäker. Han var fin, han såg alldaglig ut men fortfarande fin. Vi satt på ett mörkt café med varsin kopp med svart kaffe, jag hatade svart kaffe. Det var beskt men i hemlighet hade jag lagt i fem sockerbitar så nu var det så sött att det ilade i tänderna. Jag drack det ändå, det störde mig inte. Jag tror jag var kär i en kille som jag inte kände, kärlek vid första ögonkastet existerar jag lovar.

Jag har alltid hört att jag är för liten för att känna kärlek. Jag var 14 år och jag var säker på att detta var äkta. Samtidigt som hans läppar rörde sig och ord kom ut ur hans mun byggde jag upp vår framtid i hjärnan. Han skulle ta hand om mig, det visste jag. Han var äldre än mig, mognare, rakryggad och han hade en intensiv blick. Det var vår första träff, på ett café mitt i stan med en massa människor som satt omkring oss. De hade ingen aning vad som skulle hända, inte jag heller och Inte han heller.