En dans på rosor 2

Kapitel 1 - Överraskning

Evelyn

Det är konstigt att efter ett nio timmars pass av att konstant stå upp, när fötterna känns som bly och man har varit trevlig mot okända människor som ibland är trevliga tillbaka och ibland bara beter sig som riktiga idioter, så går man ändå tillbaka nästa dag lika taggad på att jobba. Dem flesta dagarna är det iallafall så.

Det har snart gått ett år sedan jag började jobba på Vassa Eggen och än så länge har jag inte tröttnat på det, förutom på hemvägen efter monster passen på 9 timmar eller längre.
Egentligen var det kanske inte det här jag hade planerat att göra efter studenten. Eller jo, något i den här stilen var planen men inte absolut inte min dröm. Drömmen är ju dansen, men det är svårare än vad man tror att skapa sig en karriär (som är åtminstone lite stabil) inom dans.

Jag vet fortfarande inte hur, men jag tror att Andreas har gjort det. Idag har han nämligen hoppat på ett plan till LA för att påbörja träningen inför Levi Adams (superkändis, popikon och rätt så snygg också) US-tour som han medverkar i som bakgrundsdansare. Visst är jag världens stoltaste flickvän, men ibland blir jag lite avundsjuk över att han vågade ta risken för att lyckas med drömmen.
Bara tanken på att han kommer vara över 5000 mil bort med en tidsskillnad på 9 timmar fullkomligt krossar mig. Men jag vet att han hade stöttat mig om rollerna hade varit ombytta så därför stöttar jag honom nu.

När jag kommer fram till huset ser det ovanligt mörkt ut, och väldigt tyst. Visserligen är det kväll men klockan är bara tio och jag vet att min familj är uppe betydligt längre än det, speciellt på en fredag. Pappa sitter nog i fåtöljen med antingen tidningen i handen eller så tittar han på tv, mamma i soffan med datan och Tarzan (översättning: djävulens avkomma i kattform) för att googla nya massage metoder för katter. Erik gör det dem flesta femtonåringar gör, spelar på sin dator tillsammans med sina kompisar. Det ända som skiljer honom åt från sina kompisar är att han troligen har sin ödla Rex på armen.

Jag hinner knappt öppna dörren förens lamporna sätts på, en dov smäll hörs och...

"ÖVERRASKNING!!!" ropas från alla hörn och kanter i kör.

Jag känner hur jag behöver blinka några gånger för att förstå vad det är som händer. Framför mig står alla möjliga släktingar, min familj och Alicia.

"Grattis" tjuter hon och kommer fram och kramar mig som fortfarande står helt paff i dörröppningen.

"Vad väntar du på? Kom in" tjoar mamma som såklart står med Tarzan i famnen.

Jag pressar fram ett leende och tittar runt på alla som nyfiket stirrar på mig, spända på att se någon form av en reaktion av spektaklet dem troligen övat massa gånger på innan jag kom hem.

"Herregud, det här hade jag verkligen inte väntat mig, hej på er!" säger jag med min bästa "jobbar inom service"-röst plus största leendet och tar av mig jackan.

Efter det blir det en lång timme av att säga hej, tacka, äta tårta och öppna lite presenter. Inte för att tala om alla som frågar om framtiden. Urgh. Tillslut hamnar jag iallafall bredvid mamma som fortfarande har Tarzan i famnen. Han fräser surt när jag ställer mig intill henne.

"Hur länge har du planerat det här?"

"Ända sedan vi sa hejdå till alla förra året."

"Du vet att jag inte ville göra något speciellt på min födelsedag, nitton måste ju vara det tråkigaste att bli."

"Men du måste erkänna att det var en riktig överraskning!"

"Ja, det var det verkligen. Men hur ska du toppa det till nästa år?" svarar jag och skrattar.

Är det någon som kan slå igenom med stora överraskningar år efter år så är det min mamma, men det är inget jag kanske erkänner till henne. Då skulle varje dag vara fylld med "överraskningar".

"Ja du mitt lilla Lill-Troll jag ska nog komma p-"

"Men herregud!" utbrister hon plötsligt.

"Va?"

"Men åhnej, Evelyn, jag glömde!!" nästan skriker hon åt mig.

"Vad snackar du om?"

"Jag hade en överraskning till! Som jag glömde bort!!"

"Jaha..?"

"Jag måste titta om den är kvar!" säger hon och nästan slänger Tarzan på mig.

Kattjäveln (om man ens kan kalla honom det) sätter snabbt alla sina klor i skinnet på mig innan han kastar sig över min ena axeln och hoppar ner på golvet. Det tar inte många minuter innan mamma är tillbaka igen med ett lättnad blick.

"Okej överraskningen är kvar, ut på verandan nu." säger hon och den där lilla glimten i ögat som hon får när hon är riktigt nöjd är starkare än någonsin.

"Uhm.. Okej." svarar jag och tittar misstänksamt på henne.

Det kan nämligen vara vad som helst ute på verandan just nu. Jag lyckas ta mig förbi massa folk utan att bli stoppad för att prata och kliver ut på verandan. Det är mörkt ute och det ända ljuset kommer ifrån ljusslingorna som hänger i taket på uterummet. Glasdörrarna är öppna och jag ser ut mot baksidan och visst är det något där ute i mörkret. Det är någon. Jag ser hur en gestalt reser sig från hammocken och börjar röra sig mot mig.

Plötsligt når gestalten ljuset och innan jag hinner tänka så springer jag fram till honom och försvinner in i en bamse-kram.

"Grattis på födelsedagen älskling." hör jag honom mumla mot mitt hår.

"Men, hur? Du borde sitta på ett plan just nu!"

"Din mamma fick mig till att lura dig." svarar han till försvar.

Jag tar ett steg tillbaka för att se att det verkligen är han.

Och det är det. Framför mig står Andreas. Han sitter inte på något plan påväg till LA, utan han är här, hos mig. På min baksida! Jag känner hur ett litet hopp inom mig vaknar till liv.

"Men LA..?"

"Mitt plan går om några timmar."

"Aha.."

Klumpen i magen kom snabbt tillbaka, men jag försöker ändå se glad ut.

"Hur länge..?" börjar jag.

"Alldeles för länge, jag började tro att ni fullkomligt skulle glömma bort mig här ute."

"Vadå vi?! Det här ligger helt och hållet på mamma" protesterar jag.

"Visst visst" svarar han och skrattar samtidigt som han drar in mig i en till kram.

Klumpen blir större.

"Jag kommer sakna dig" viskar jag mot hans bröst.

"Och jag dig"

"Men det kommer gå snabbt" skyndar han sig att lägga till, "Innan du vet ordet av är jag hemma här igen och då vet du vad som händer."

"Du har kidnappat Levi Adams till mig så att jag kan låsa in honom i mitt rum."

"Uhm.. Okej jag vet att han är typ största flick-idolen någonsin men jag trodde att jag var din idol?" säger han och försöker låta ledsen.

"Du ligger på en stark andraplats" säger jag och försöker pussa honom men han vrider på huvudet.

"Meh! Du förtjänar inga pussar från mig om du pratar så"

"Okej du är min största idol... Och när du kommer hem drar vi äntligen iväg till solen och värmen!"

Andreas ler stort och mitt ansikte attackeras av massa pussar.

"Tänk dig, du, jag och Maldiverna."

"Vilken dröm." svarar jag och låter mina läppar möta hans.