En dans på rosor 2

Kapitel 8 - Nattliga samtal

Evelyn

Det första jag gjorde när jag kom innanför dörren var att googla. Det visar sig att damen som gav mig kortet tidigare ikväll är en casting director och efter lite mer dektektiv-arbete visar det sig att den andra damen hon var med var musikalens regissör. 

Jag känner hur det knyter sig i magen. Inte på ett dåligt sätt, utan på ett exalterat och nyfiket sätt. Är det här min stora chans jag har väntat på? Vill hon att jag ska göra en audition? Eller vill hon att jag ska gå runt och servera dem riktiga skådespelarna? Jag fortsätter att läsa om musikalen, en skildring av filmen Flashdance. Innan hade jag stolt kallat mig för någon som sett alla filmer som har med dans att göra, men när jag läser om denna film inser jag att jag haft fel. Den handlar om en artonårig kvinna vid namn Alex Owens som på dagarna jobbar som en svetsare, men om nätterna jobbar hon som en exotisk dansare. Hennes dröm är att komma in på en väldigt känd balettskola. Jag skrattar lite för mig själv, då detta inte är långt ifrån mitt liv idag. Visserligen har jag inte två jobb, men med tanke på hur ofta och länge jag jobbar så känns det som att jag är på restaurangen dygnet runt. Jag tittar ner på kortet jag har i handen. Ring mig, hade hon sagt. Varför då? Vad var det hon faktiskt såg hos mig? Hon måste ju ha haft i sig ett glas vin för mycket, för jag förstår verkligen inte vad det är hon såg hos mig som passar in med en musikal. Allt hon såg var ett skal av mig, mitt utseende, hon såg absolut inte mina talanger i dans, och hon kan ju knappt lägga någon vikt i födelsedagssången. 

Jag lägger ner kortet och sjunker in i wikipediasidan om filmen igen. 

När det inte längre finns något mer att söka upp om varken musikalen eller dem som jobbar med den så går jag iväg för att duscha, byta om och fixa mig inför natten. Imorgon ska jag återigen upp och jobba. 

Väl nere under Andreas täcke kan jag inte låta bli att tänka på det ännu en gång. En av mina stora talanger är ju trots allt att överanalysera. Trots att jag har jobbat hela dagen och borde vara helt slut känns det som att jag skulle kunna gå ut och springa ett maraton. Vad var det egentligen hon hade menat när hon sa att jag hade potential?
Jag plockar upp min mobil och tittar på klockan. Hon är strax efter halv ett, vilket betyder att klockan är runt halv fyra på eftermiddagen hos Andreas. 

Snabbt klickar jag in hans nummer och signalerna börjar gå. Och dem går, och går...

"Tja, du har kommit till Andreas telefonsvarare. Jag kan tyvärr inte ta ditt samtal just nu men lämna ett meddelande efter signalen så hör jag av mig så snabbt jag kan! Wassup, you have reached the phone of Andreas. I'm unavaliable at the moment, but leave a message and I will call you as soon as possible!"

*PEEP*

Istället för att lämna ett meddelande så lägger jag på. Inget är ju bestämt än, så varför berätta något som kanske inte blir av. Trots att han inte har varit borta så länge så inser jag nu hur mycket jag saknar hans röst. Och jag kan inte låta bli att fnittra lite åt hans lilla meddelande. Det var min idé att han skulle ändra den. Tidigare var den en riktigt gammal som han haft i flera flera år. Den gamla var ett meddelande inspelat av Ben, en väldigt ung Ben som knappt kommit i målbrottet. Han låtsas vara Andreas manager och sa att dem inte kommer acceptera några jobb under 2000 dollar. Jag tror att Andreas förstod att det var dags att byta nu när han faktiskt börjar bygga sig en karriär. Det hade varit jobbigt om någon chef skulle ringa honom och de bemöts av det där svaret.

Istället för att lägga undan mobilen så klickar jag på Bens kontakt. Det går en signal.. Två sign-

"Hallå?" hörs en raspig röst.

"Hej, det är Evelyn!" 

En mening jag ångrar, klart han vet att det är jag.

"Ja, jag vet. Min mobil är så smart att den berättar vem det är som ringer. Vad är klockan?"

"Uhm... Snart kvart i ett. Förlåt, sover du?"

"Inte längre." svarar han och skrattar. Det låter som att han har vaknat till lite.

"Har det hänt något? Är du okej?" fortsätter han.

"Nej nej, allt är bra! Jag behövde bara någon att prata med. Jag tror Andreas har träning eller något, han svarade inte"

"Wow, så det du säger är alltså att jag är andrahandsvalet?" säger han och försöker låta sårad.

"Vet du vad, det borde inte ha kommit som en överraskning!" svarar jag och skrattar.

"Jaja men berätta, vad var det du ville prata om?"

"Okej, nu kanske det här inte alls blir av men idag på jobbet...-"

Och sen berättar jag allt som hänt under dagen, till och med att Wilma faktiskt hittade Dennis sovandes i personalrummet.

"Och asså, jag vet ju inte ens om hon vill att jag kommer och gör en audition men tänk om det är så. Sen tror jag inte att dem kommer välja mig heller men det kan ändå vara min chans, att få mitt namn ut dit duvet. Jag vill ju göra någonting av mitt liv. Inte bara vara den här tråkiga servitrisen"

"Först och främst, sluta tryck ner dig sådär. Klart som fan att dem vill ha med dig?! När du kommer dit och visar vad du kan så skulle jag bli förvånad om dem inte ger dig nån roll i musikalen!"

"Tack. Du är fan en bra vän Ben, och bra på pepp-talks" 

"Du, jag kan vara en ännu bättre vän. Vi gör såhär, du ska ringa den här tanten och hon kommer att låta dig gå på en audition. Och när det sker då kommer jag vara med, säg till när och så ser jag till att vara uppe i Stockholm i tid för att följa med dig"

"På riktigt?!"

"Jag lovar" 

"Det är inte en ursäkt för att du ska få komma hit och sova i Andreas säng?" 

Finns det något Ben älskar mer än mackaroni-målningar så är det nog Andreas säng.

"Jag saknar honom jättemycket okej!!"

"Nej men påriktigt, jag lovar dagen då du ska göra din audition kommer jag att vara där för dig!" säger han.

"Bästa du" svarar jag och skrattar. 

Fy vad tråkigt för alla dem som inte har en "Ben" i deras liv. 

Jag tittar på klockan och ser att den redan har hunnit bli två.

"Oj, du jag måste verkligen sova nu. Ska upp till jobbet om några timmar."

"Gör så, godnatt och sov så gott så ses vi snart!"

"Det gör vi, godnatt!" 

Det kanske blir bra det här ändå, hinner jag tänka innan jag somnar.