Jag stog på skolgården och kollade oroligt omkring.
Det var första dagen i skolan efter sommarlovet och alla elever och lärare var ute på skolgården. Anledningen till att alla stog här var för att dom ropade upp klasserna och skulle visa vilket klassrum man skulle gå till.
Jag hade aldrig varit med om detta för på min förra skola fick man ett brev veckan innan skolan startade där det stog vilket klassrum man skulle vara i, vilken tid och vilka klasskamrater man hade och så fick man ta sig dit själv.
Det var mitt första år på den här skolan och eftersom jag och min familj nyligen hade flyttat hit kände jag ingen.
Men det var inte det som oroade mig.
Det jag var mest rädd för i hela världen just nu var att han skulle hitta mig. Vad som helst i hela världen fick hända, bara inte han hittade mig.
När jag tänkte på honom fick jag rysningar i hela kroppen.
Jag la en hand över min vänstra överarm. Det sved. Jag försökte lugna mig med tanken att han kände sig färdig efter det där, men innerst inne förstog jag att han inte var nöjd, han ville göra något ännu värre.
Jag blev så stressad att jag blev yr och mina ben blev darriga när jag tänkte på vad han ville mig.
Jag klarade inte av att stå på minna darriga ben och ramlade in i ett träd. Jag försökte komma på ett sätt att tänka på något annat.
Jag kollade upp i trädet och försökte ränka löven. Ett... Två... Tre... Fyra...
Jag hörde någon prata med mig. Jag försökte kolla på personen för att se vem det var, men solen var precis bakom och det var för ljust för att se ansiktet. Men det var inte han i alla fall. Jag förstog inte vad personen sa. Den sa någonting, några ord, men dom hade ingen betydelse. Det var bara ljud. Jag försökte förstå vad personen sa.
Till slut förstog jag vad han sa.
"Gick det bra?" sa personen.
Jag nickade.
Han hjälpte mig upp och jag kunde se honom nu. Jag klämde ur mig ett svagt "tack".
Han hade svart hår och såg rätt söt ut.
Alltså, inte söt på det sättet som man tycker att den man är kär i är söt, men hans anikte var liksom gulligt.
Typ så som ett barn kan vara gulligt, liksom.
"Choi Youngmi" hörde jag någon ropa från lärarnas håll. Jag gick mot personen som hade ropat upp mitt namn och ställde mig i en klump med elever som antagligen var mina nya klasskompisar.
"Daichi Sakurada" ropade samma kvinna som hade sagt mitt namn och killen som hade hjälpt mig för bara några sekunder sen kom och ställde sig med oss. Daichi Sakurada hette han alltså. Det lät som något Japanskt.
Han såg vart jag stog och stöllde sig bredvid mig.
"Min Yoongi" ropade samma person igen. En blond kille kom fram.
Han såg ut att vara en ganska tystlåten, lite otrevlig och kall person.
Jag ville inte döma honom eller någon annan så där, men jag hade aldrig sett så tydligt på någon vad den hade för personligheter.
När kvinnan som hade ropat upp alla verkade vara klar med uppropet kollade personen igenom en listan och räknade oss. Sedan fick vi följa med henne till ett klassrum.
Hon pratade ett tag och alla fick säga sina namn. Sen var det dags för lunch.
Jag var inte hungrig alls, så jag struntade i maten. Men jag höll mig ändå på en plats där det fanns mångs människor och höll koll så att inte han var här i närheten.
Efter lunchen började lektionerna som vanligt.
Jag kollade schemat och såg att jag skulle ha matte i D45... Det var ett klassrum i D-byggnaden och eftersom jag var i A-byggnaden verkade det som att jag hade en bit att gå.
Den här skolan var verkligen gigantisk.
Jag började gå och när jag hade gått en bit hade jag gått ikapp Daichi.
"Hej!" sa han
"Hej" svarade jag
Vi gick till klassrummet tillsammans och han pratade ganska mycket.
Jag tyckte redan om honom som vän, jag kände mig trygg i hans sällskap.
Efter att ha gått en liten stund passerade vi Yoongi.
Han och en annan kille gick på varsin sida av en vuxen.
Båda var ganska blodiga och ena killen hade ett sår på kinden. Det var stort, men inte så djupt. Yoongi blödde från mungipan och var blodig i pannan.
Dom hade antagligen haft ett slagsmål.
"Jösses, ser du Yoongi och Minhyuk?" sa Daichi och pekade på dom. Jag nickade.
Det var alltså Minhyuk den andra killen hette.
"Jag har gått i samma klass som Yoongi och Minhyuk sedan mellanstadiet, dom har aldrig funkat ihop. Förra året var det 7 allvarliga slagsmål mellan dom."
7 slagsmål. Det var ganska många slagsmål och bara mellan två personer.
"En gång var det så illa att båda blev avstängda 1 vecka var. Dom hade skapat riktigt kaos den gången." Jag nickade och lyssnade medans Daichi berättade om Yoongi och Minhyuk.
"Jag fattar inte varför dom alltid bråkar. Yoongi är inte så trevlig och han kan verka som att han inte har några känslor eller förståelse alls. Men det har han. Jag vet att det inte är för att Yoongi är otrevlig som dom bråkar, men jag fattar inte varför."
Daichi berättade och när vi var framme satte han sig på bänken bredvid mig.
Det var en lång lektion och hur mycket jag än försökte kunde jag inte koncentrera mig ordentligt. Jag tänkte bara på Yoongi, Minhyuk och honom.
Efter matten var det Engelska. På engelskan skulle vi tydligen ha andra klasser än vanligt dom första veckorna. Jag förstog inte varför, men så var det. Det hade väl blivit något fel som dom inte hade tid att fixa.
Daichi var inte med mig och jag satte mig ensam vid ett bord.
Efter någon minut eller två kom ett gäng på tre tjejer kom in och satte sig.
Två av dom tre tjejerna satte sig vid bänkarna framför mig, och den sista bredvid mig. Från hon som satt bredvid mig kände man en svag lukt av rök.
Alla tre vände sig mot mig.
"Du är ny här. Vad heter du?" sa hon och kollade på mig med en min som om jag var skräp.
"Choi Youngmi.." svarade jag
"Okej. Jag heter Soyeon. Här är Yeonwoo" sa hon och pekade på personen framför henne "och detta är Chaelin." fortsatte hon och pekade på personen framför mig.
Jag nickade till svar
"Dricker du?" frågade Soyeon
Jag blev förvånad och gjorde en min som antagligen såg jätte dum ut. "Va? Nej!" svarade jag
"Inte? Hmpf, okej." Soyeon såg nästan lite irriterad ut och frotsatte "Har du aldrig testat?"
"Nej.."
"Nähe, okej. Men är du intresserad av att festa och sånt då?"
Jag skakade på huvudet.
"Okej. Men hur som helst, du kan få vara med oss ändå. Vill du det?" Soyeon log mot mig.
"Okej, tack" svarade jag snabbt och lågt.
Läraren kom in i klassrummet och alla tystnade och vände sig framåt. Efter lärarens genomgång började dom tre tjejerna småprata med varandra och mig och Soyeon fick mitt nummer.
Lektionen gick ganska segt och när den var slut gick jag med Soyeon, Yeonwoo och Chaelin. Soyeon hade bett mig följa med och jag visste inte vart vi var på väg, men jag gjorde som hon bad mig.
När vi gick förbi en korridor på väg mot dörren ut ryckte någon tag i min arm och drog in mig bakom ett skåp.
Först blev jag livrädd och trodde att jag skulle dö. Jag blundade hårt och hade ansiktet riktat mot ner mot golvet.
Jag trodde att det var han men när personen som hade dragit in mig där började prata lugnade jag mig lite.
"Var inte med dom. Det kan bli farligt." Jag kollade upp för att försöka se vem det var, men innan jag han se hade han vänt sig om och börjat gå ifrån mig.
Eftersom dom andra gick framför mig och pratade med varandra om något annat märkte dom inte att jag försvann, men jag sprang inte efter dom.
Istället stog jag kvar och tänkte på vad han hade sagt. "Var inte med dom. Det kan bli farligt."
Jag förstog inte vad han menade med farligt eller vem han kunde vara.
Med orden ekandes i mitt huvud gick jag till nästa lektion som var koreanska.
Yoongi var tillbaka. Daichi satte sig bredvid honom och gav mig en blick. Jag förstog att han menade "förlåt, hoppas det är okej att jag sitter här istället" med den blicken, och som svar nickade jag och log för att visa att det inte gjorde någonting alls.
Ingen annan satte sig bredvid mig och det var skönt att sitta ensam.
Efter ännu en trög lektion var det dags att gå hem.
När jag var hemma ringde min mobil. Det var Soyeon. Jag svarade.
"Hej. är du upptagen?" frågade Soyeon
"Näe, det är jag inte." svarade jag
"Vill du göra något, bara du och jag?" Jag kollade klockan. Det var eftermiddag, och inte jättelång tid kvar tills jag skulle lägga mig.
"Men, passar det inte bättre någon annan dag? Det är ju så sent." frågade jag
"Nej, det tar inte så lång tid. Vi kan väl ta en kopp te och lära känna varandra lite bättre? Och jag behöver hjälp med engelska-läxan."
"Vilken engels-"
"Snälla" avbröt Soyeon.
"Okej då.."
"Bra! du kan väl komma hem till mig? Jag möter dig utanför mitt hus om högst en halvtimme" sa Soyeon och berättade vart jag skulle.
Jag bytte om från mina myskläder jag brukade ta på mig efter skolan och tog istället på mig ett par jeans och en begie stickad tröja med hög krage.
Sen gick jag ut genom dörren, på väg att träffa personen som pratade om alkohol, luktade rök och pratade om fester.
Personen som kunde vara farlig och som jag hade blivit varnad för.
