Jag gick och gick utan att ha ett mål. Jag kunde kanske hitta något bra ställe att sätta mig på och gnälla och klaga.
Jag hade inget bra lokalsinne, men än så länge visste jag fortfarande vart jag var och fortsatte gå.
Tillslut kom jag till en tunnel. Det luktade rök och när jag kom närmare andra sidan av tunneln började jag höra röster.
Eller var det bara en?
Nej, varför skulle någon prata med sig själv.
Vem eller vilka det än var så blev jag rädd och började försiktigt backa ur tunneln.
Plötsligt hörde jag stegen från en av personerna komma närmre mig och jag började springa, försiktigt för att inte göra ljud.
Situationen stressade mig även om jag inte blev jagad eller visste vem det var och när jag kommit upp från tunneln sprang jag en liten bit till.
Jag hittade en busskur, och bakom den fanns högt gräs. Där satte jag mig i det höga gräset.
Varför stannade jag inte bara hos Jun-.. Nej. Jag behöver inte honom.
Plötsligt hörde jag någon som ropade något.
Det gick knappt att förstå vad som sades, men jag kände jag igen den där rösten...
Var det bra eller dåligt? Säkert dåligt...
Stegen från personen kom närmare mig.
Den skulle nog till busshållplatsen.
Jag kröp ihop och försökte göra mig osynlig och stegen kom närmare och närmare. Plötsligt stannade dom.
Det var helt tyst en stund tills samma röst som jag hörde innan plötsligt började prata.
"Varför- Vänta.. Youngmi?" sa han.
Jag kollade upp och såg Yoongi.
När jag såg honom reste jag mig snabbt upp och gick fram till honom.
Jag kollade ner i marken och vi stog tysta en stund.
"Varför satt du där?" frågade Yoongi och nickade mot stället jag suttit på.
"jag.. var rädd" sa jag och kollade ner i marken.
"Varför är du själv ute nu? Och vad gjorde d-" han tystnade plötsligt och stog tyst en stund.
"Vart bor du?" frågade han och jag ryckte på axlarna.
"Vad menar du med det?" sa han med en förvirrad min.
Jag svarade inget och kände en tår rinna ner för min kind.
"Men.. Vart brukar du.. Öh... sova?" frågade han igen.
"jag vet inte.." Svarade jag tyst och han suckade.
"Men vart ska du sova inatt?"
"vet inte.. här nånstans antar jag.." nästan viskade jag
"Så du har ingenstans att sova?"
Jag skakade på huvudet till svar.
"... Jaha.. Följ med mig då.. Men bara inatt. Okej? Imorgon får du hitta nånstans där du kan bo." sa han och jag kollade upp mot honom.
"Kom" sa han och började gå.
Hans steg var snabba och han väntade inte på mig. Jag fick småspringa för att hinna i hans takt.
Han var nästan motsatsen till hur han hade varit i skolan, och jag förstog inte varför.
Hade jag gjort något fel?
