När jag vaknade låg jag ensam i Jungkooks säng. Jag kunde inte minnas att jag hade somnat där, så jag antog att Jungkook hade burit in mig där.
Några minuter efter att jag vaknade ringde väckarklockan så jag gick upp.
Jungkook hade inte vaknat än så jag tog på mig skoluniformen och plockade fram frukost.
Innan jag väckte honom kollade jag på honom och tänkte på hur söt han var när han sov. Han hade munnen lite öppen så att man kunde se en bit av hans framtänder.
Det kan inte vara skönt för honom att sova i soffan för han var alldelesför lång för den, men trots det sov han i den för att jag skulle få sova i sängen.
Jag petade på hans kind, så som han hade petat på min morgonen innan.
När han vaknade såg han trött ut.
Han sträckte på sig och gäspade. När jag berättade att jag hade plockat fram frukost gick han upp och klädde snabbt på sig sin uniform.
"Hur hittade du allt? Du har ju ingen koll på vart saker ska finnas" retades Jungkook
"Nu vet jag ju!"
"Jaså det säger du"
Jungkook kollade på mig och log.
"Ska det bli skönt med helg sen då?" frågade han
"Va?"
"Ja, det är ju fredag"
"Va? Redan?" sa jag och gjorde en förvånad min som säkert såg jättedum ut.
"Ja, pabo" sa Jungkook och skrattade åt mig
Vi åt färdigt, plockade undan, borstade tänderna och gick mot skolan.
När jag kom till skolan mötte jag Daichi och Nancy. Vi gick till klassrummet och Yoongi var redan där. Han hade satt sig längst fram närmast dörren
"Hej!" sa jag med ett leende.
Han ignorerade mig och jag kom på vad som hade hänt dagen innan. Det verkade som att han täntke fortsätta ignorera mig.
"Oh..." sa jag och sjönk ihop. Sedan gick jag och satte mig bredvid Nancy.
Bortsett från att Yoongi inte pratade med mig gick dagen bra fram till idrottslektionen.
När jag kom in i omklädningsrummet efter idrotten såg jag att min skoluniform låg på golvet. Jag gick fram till den och plockade upp den.
"Varför låg den där?" frågade Nancy som hade kommit och ställt sig bakom mig.
Jag ryckte på axlarna.
"Den är ju blöt!" utropade Nancy.
Jag kände på tröjan och kände att den var väldigt blöt. Ärmarna och lite på sidan av tröjan var blöt. Jag kände på kjolen och den var inte lika blöt som tröjan, bara lite på sidan.
Jag kollade in i skåpet och såg att kavajen i alla fall var kvar och torr.
Jag tog på mig den blöta, vita skjortan. Det syntes att den var blöt. Sedan satte jag på mig kjolen. Der syntes inte lika tydligt att den var blöt eftersom den var mörkblå.
Jag tog på kavajen. Den gjorde det lite varmare, men jag frös fortfarande.
Jag och Nancy gick till uppehållsrummet. Det var rätt många där inne och det var ganska högljutt.
"Hur mår du, fryser du mycket? Behöver du gå hem?" frågade Nancy.
Jag skakade på huvudet. "Jag är okej. Det är bara en lektion kvar, jag klarar mig."
"Säkert?" sa Nancy och kollade på mig med en lite oroad min.
"Mm" sa jag och nickade.
Plötsligt såg jag dom tre tjejerna komma mot vårat håll.
"Jag hörde att inte ens Yoongi pratar med dig längre." sa tjejen till vänster
"Det är inte konstigt. Ingen är intresserad av en sån som dig." sa tjejen till höger. Jag kollade ner i marken och svalde. "Och speciellt inte Jungkook." fortsatte hon.
"Du är verkligen inte på den nivån att ni passar. Det verkar inte som om du förstår reglerna, så vi ska förklara för dig vad vi menar." sa mittentjejen
"Jungkook är allas. Tro inte att du kan ha honom för dig själv." sa tjejen till höger.
Jag stog fortfarande med huvudet vänt mot marken och plötsligt kännde jag vatten rinna på mitt huvud. Jag stog kvar och blundade hårt. Jag kännde hur det kalla vattnet rann från min hårbotten, genom mitt hår och ner mot marken.
Plötsligt hörde jag springande steg komma närmare. Tjejen som stog till vänster blev knuffad åt sidan men hon gjorde inte ett ljud. Alla i rummet blev helt tysta.
Jag kollade upp och såg Jungkook. Han tog av sin kavaj och la den om mina axlar. Sedan la han en arm runt mig och drog mig närmare sig.
Alla verkade chockade, speciellt dom tre tjejerna.
"Hon är min flickvän. Om det är något problem, ta det med mig." sa Jungkook och kollade på dom tre tjejerna.
Alla blev ännu mer chockade, men mest chockad var jag. Jag kollade på Jungkook med den mest förvånade minen i världen.
"J-..." Mittentjejen tänkte säga något men tystnade. Jag kollade upp mot henne och bakom henne såg jag Yoongi. Det såg ut som att han var på väg att gå någonstans, men hade stannat upp. Han stog och stirrade med öppen mun och han såg faktiskt ganska ledsen ut.
När han såg att jag kollade på honom ryckte han lite på huvudet och gick iväg.
"Nu går vi hem innan du blir förkyld. Kom." sa Jungkook och han tog med mig ut.
När vi hade vänt ryggen till alla hörde jag hur folk brast ut och började prata om vad som nyss hade hänt.
Hela vägen hem höll Jungkook om mig.
Ingen av oss sa något förrän vi kom innanför dörren.
"Du fick inte säga till någon.. Vet du vad som hade kunnat hända? Du hade tur nu!" sa Jungkook och kollade mig i ögonen.
"Jag har inte sagt till någon!"
"Vi två var dom enda som visste att vi är med varandra, så hur kunde någon annan få reda på det?"
"Nu du låter precis som Yoongi! Du skyller på mig trots att jag inte har gjort något!"
Jungkook stelnade till. "Yoongi!? Vad har han med det här att göra?"
"Han hade sett oss utanför sjukhuset och han sa också till mig att inte säga till någon."
"Yoongi... Det var han som berättade.. Han kommer inte komma undan med det!" Det märktes att Jungkook var arg.
"Nej! Det var det in-"
"Jag känner till honom bättre än dig. Han skulle aldrig göra någonting hjälpa dig, inte någon." avbröt Jungkook
"Han har visst hjälpt mig! Han sa till mig att inte säga till någon och han har hjälpt mig att komma undan från dom där tre tjejerna flera gånger! En gång tog dom med mig in i den långa mörka korridoren och då kom Yoongi och hjälpte mig! Döm honom inte så där för du känner inte honom!" jag var arg och pratade med en hög ton. Efter det sista vände jag mig om och korsade mina armar för att visa Jungkook att jag inte ville prata med honom.
JUNGKOOKS POV
Youngmi var arg och pratade inte med mig på en lång stund. Jag hade gått in i köket och satt och funderade. Tänk om Yoongi gillade Youngmi.. Och om hon gillade honom tillbaks...
"Jag går till mamma" hörde jag Youngmi säga och sedan smälla igen dörren.
Jag ville inte låta henne gå. Det var fredag och började närma sig eftermiddagen och på fredag eftermiddagar och kvällar var det som mest skumma folk ute. Jag ville så gärna bara gå ut och hämta henne igen, men det var verkligen inte läge att göra något sånt nu.
Hon skulle bara bli ännu mer arg på mig om jag gjorde det
Det var längre besökstid på sjukhuset eftersom det var fredag, vilket betydde att hon skulle gå hem senare än alla andra dagar.
Jag försökte skaka av mig tanken att något skulle hända henne men när hade gått 5 minuter sen hon borde vara hemma gick jag ut för att hitta henne.
Jag var på väg mot sjukhuset när jag såg Youngmi komma springandes längst trottoaren. Hon såg trött ut och stannade för att kunna andas ordentligt.
Jag stannade för att försöka få syn på om det var någon annan efter henne, men jag kunde inte se någon.
När Youngmi fick syn på mig sprang hon mot mig. Jag hade öppen jacka och när hon kom fram till mig tog hon sina armar innanför min jacka och kramade mig hårt. Hon borrade ansiktet mot min bröstkorg och det lät som om hon snyftade. Jag la mina armar runt henne och där stog vi.
"Vad har hänt?" frågade jag med lugn röst.
"D-d.. En person.. han frågade om jag ville.. om jag ville åka med i hans bil.. jag vet inte vem och.. och när jag sa nej, h-han tjatade och jag gick iväg, så åkte han efter och.. o-och han hade en svart bil och han slutade inte och jag blev rädd och sprang" sa Youngmi och grävde sig längre in under min jacka.
"Du ska inte vara ute ensam så här sent. Kom så går vi hem." sa jag och vi gick.
Youngmi var fortfarande rädd efter det som hade hänt och vågade inte sova själv, så jag sov med henne.
Hon var feg som ett barn, men det var så sött.
END OF JUNGKOOKS POV (°/- °)/ *dab*
ok förlåt jag ska vara seriös
