Spring!

8 0 0
                                    

~Felix perspektiv~

När Clara hade packat klart så åkte vi till stan, Vi åkte buss. Vi höll varandras händer hela vägen dit. Vi klev av bussen och började gå mot centrum. Hennes ögon glittrande i solskenet, och hennes läppglans glänste.

"Felix vart vill du gå?"frågade hon.

"Äh, jag vet inte. Bestäm du"

"Okej, vi kan gå till Gina tricot"

"Ja, vist"

Vi gick dit, jag plockade ihop lite kläder jag ville att hon skulle testa. Det var ett vitt linne, två olika tröjor, två par byxor, och en sjukt fin klänning, klänningen var vit med vita paljetter. Den gick till knäna ungefär.

"Kan du prova det här" sa jag och log.

"Okej men jag har inte råd med allt" sa Clara

Jag log och hon gjorde som jag sa. Hon provade först tröjorna tillsammans med byxorna, och sedan linnet. Hon sparade den bästa till sist, den fina klänningen. Hon kom ut från provrummet, hon var så himla fin i den. Hela hon lyste upp affären. Jag stod med öppen mun och stirrade på henne. Hon drog in mig i provrummet.

"Gud va fin du är" sa jag och gapade med munnen.

"Tack, jag tyckte om den jätte mycket"sa hon och bytte om till sina vanliga kläder.

Vi gick mot kassan och skulle betala Clara skulle precis sätta i sitt betal kort men jag stoppade henne.

"Du ska aldrig betala när du är med mig"sa jag och satte i mitt kort.

Vi gick ut ur affären och in till ett café. Clara satte sig vid ett bord och jag beställde åt oss.jag satte mig mittemot Clara och kysste henne på kinden.

"Tack så himla mycket Felix"

"För vadå?"

"Jo klänningen"

"Varsågod, men du jag betalar alltid för dig okej" sa jag och blinkade med ena ögat.

Hon räckte ut tungan mot mig och bet i sin muffins. Vi satt och pratade länge om olik saker.

"Felix ska vi åka hem nu?, klockan börjar bli mycket"frågade Clara och kollade mig i ögonen.

"Ja det kan vi, när kommer bussen?"

"16:30"

Jag kollade på mobilen och sedan på Clara med stora ögon.

"Det är om 2min" halv skrek jag och reste mig upp.

Vi sprang ut från cafét och fortsatte att springa mot busshållplatsen.

"Där är den" skrek Clara

Den började precis att köra men busschauffören såg oss så han stannade bussen.

"Tack" sa jag till chauffören. Och han log tillbaka.

Vi satte oss i mitten av bussen.

Felix är min, bara min.Where stories live. Discover now