En sommar med massor av känslor

Kapitel 11

BER SÅ MYCKET OM URSÄKT ATT JAG INTE HAR SKRIVIT NÅGOT PÅ TVÅ MÅNADER! DETTA VAR INTE MENNINGEN. HAR BARA INTE TÄNK PÅ BOKEN OCH INTE HITTAT GLÖDEN FÖR ATT SKRIVA MER, MEN NU SKA JAG BÖRJA SKRIVA IGEN. HOPPAS NI KOMMER ATT GILLA DETTA KAPITEL.

När jag öppnade ögonen igen så såg jag bara Niklas framför mig, hans läppar som hade nuddade mina läppar i flera sekunder. Hur vi hade lagt oss på filten, han på mig. Hur ivriga hans händer hade varit. Hur han försökte öppna min bh. Hur han hade slitit av sig sina byxor. Hur han hade sagt att han älskade mig. Han hade varit så ivrig. Men inte jag. Jag hade kyss honom först men han tog det till en ny nivå för mig. Han hade vetet vad man skulle göra. Jag hade bara legat där, helt död inombords. Han hade inte märkt något, att jag nästan grät. Han hade gjort allt jobb, jag var bara dockan. Jag hade velat skrika men varje gång jag ville be honom att sluta så hade han kysst mig. Jag ville skrika, inte en gång eller två gånger utan flera gånger. Jag ville be honom att sluta, allt gick för fort. Jag var inte redo. Inte med honom. Allt blev fel på bara några sekunder. Allt var mitt fel, jag gav honom iden.

Men han slutade. Av sig själv. Som en bil utan bensin. Han hade kollat på mig och sett att något var fel. Jag hade rest mig upp, satt på mig min bh och sagt att jag inte var redo. Han hade lyssnat och sagt att det var lugnt. Han hade mått bra, varför skulle han inte mått bra. Han hade nästan haft sex med mig. Jag hade varit hans en stund. Bara hans. Jag hade varit Niklas tjej. Men jag var Daniels tjej!Daniel var min kille. Det är lätt att förstå men jag fattade inte det. Emma var Daniels tjej. Hade jag varit otrogen? Vad skulle jag göra nu?!

Jag satte mig upp i sängen. Jag var klarvaken. När jag hade kommit hem efter natten med Niklas så hade jag sprungit upp till min säng. Klockan var nu två. Ingen hade kommit in mig, stod det "jag har varit otrogen" i pannan på mig. Hade mina föräldrar märkt när jag hade kommit in i huset att något var fel. Jag hade sagt att jag var trött och skulle sova en stund. Jag var trött men jag kunde inte sova. Hela tiden så spelades scenen upp, hur jag nästan hade haft sex men Niklas. Jag ville inte att det skulle gå så långt. Jag hade bara tagit med i stunden. Jag ville skylla på Niklas men det var mitt fel. Ingen annans. Niklas hade slutat, jag hade inte haft sex med Niklas. Jag borde vara glad nu, jag var fortfarande oskuld. Men jag kände mig inte glad, jag kände ingenting. Jag var i chock. Jag ville bara åka tillbaka i tiden och ändra allt. Jag ville ta bort sekunden då jag hade kysst Niklas och allt efter det. Jag ville inte minnas, jag ville bara glömma. Men hur skulle jag göra det? Hur skulle jag kunna vara normal efter allt som hände. Jag var tvungen att berätta sanningen, men hur? Jag ville inte säga något men Niklas kanske skulle göra det och då skulle allt bli fel. Jag skulle förlora Daniel. Han skulle bli arg,precis som jag blev när jag fick reda på vad han hade gjort med Carrie. Om jag nu tänker så har jag inte gjort något fel. Visst jag hade kysst Niklas fler än en gång men jag hade inte haft sex med Niklas. Carrie och Daniel hade haft det två gånger. Niklas hade inte haft sex med mig, han hade bara kysst mig och känt på mina bröst. Jag kollade på mina bröst, jag stod framför spegeln utan tröjan. Jag va blå runt dem. Niklas hade klämt hårt. Jag rörde med mina händer, det gjorde ont. Men det gjorde ondare när jag tänkte på vad jag hade gjort.

Jag tog av mig shortsen också och satte på mig en klänning. Sminkade mig och gick ner för trapporna.

" Hej gumman. Hur var natten?" sa min mamma och kramade om mig. Jag bara tittade på henne. Vad skulle jag svara. Säga sanningen eller ljuga.

" Den var bra. Vi hade det mysigt." Sa jag. Det blev alltså säga att det var bra men inte nämna biten så allt blev mer komplicerat. ..

"Vad roligt. Du kanske borde snacka med Daniel, han kom hit imorse och när jag berättade att du var med Niklas så blev han lite orolig. Kanske inte orolig utan svartsjuk. Varför är han det?" sa mamma och log. Jag log tillbaka och sprang upp för att hämta min mobil. När jag kom ner igen så spände mamma blicken men jag gav henne en slängkyss och gick ut på altanen. Det tog några sekunder innan Daniel svarade.

- Hej. Fint nu ringer du, hur var natten med Niklas? Jag hörde att han var sur.

- Den var bra. Hörde att du blev svartsjuk...

tyst i några sekunder.

- Ja det blev jag. Du är min tjej Emma. Du ska inte vara med Niklas. Han är dålig.

- Han är inte dålig. Han är snäll, vi hade roligt. Jag vet att jag är din tjej Daniel. Jag log. Jag var verkligen hans tjej.

- det hände väl inget?..

- vadå hände?.. Jag blev varm, jag började få panik.

- nä det va inget. Ska vi träffas?

- ja... nej.. eller va?

- ska vi ses...? sa han igen.

- jag kan inte. Inte nu. Ringer dig senare.

Så la jag på. Jag satte mig på trä golvet. Jag andades långsamt. Jag ville vara med Daniel. Varför sa jag nej?

Jag tog upp telefonen och ringde Daniel. Men när Daniel svarade så var det inte han. Utan det var Niklas.

- Varför har du Daniel mobil?

- jag har inte Daniel mobil, varför skulle jag ha den. Jag kollade på skärmen, det stod NIKLAS med stora bokstäver.

- öh förlåt. Trodde jag ringde till honom.

- jaha okej. Ska vi ses?

- nej men vi måste prata. Det som hände igår, det blev fel. Jag blev tagen av stunden. Det var inte meningen att vi skulle ha sex. Jag är glad att vi inte hade det. Ta det inte personligt. Jag vill vara din kompis men inget mer.

det blev tyst i flera sekunder.

- jag förstår. Jag vill också vara din kompis, egentligen mer men jag får ta det jag får. Vi hörs.

- PIIIIIIIIIIIP.

Jag kollade på mobilen, blev han sur? Jag reste mig upp. Jag orkade inte tänka mer på det.

Jag tog min cykel och cyklade hem till Daniel. Han blev glad att se mig. Jag blev också glad att se honom. Vi kysstes i dörren och sedan gick vi in. Vi satte på en film och så låg jag på hans bröst och somnade.

Jag sov länge, och bra. Jag kände mig trygg.