En sommar med massor av känslor

kapitel 6

Det var mörkt , jag sprang . Jättesnabbt. Jag var rädd, jag hade blod på handen. Daniels blod. Jag var själv i den mörka skogen. Vem kunde hjälpa mig?! Nej ingen fans, alla var borta. Dem log döda på vägen. Jag snubblade över en hand och såg att det var min mammas hand. Jag fick panik, men reste mig upp igen och fortsatte att springa. Jag visste inte vad som hände, bara att det var någon/något som ville döda mig. Nu när jag sprang bort från den/det så dödade han/hon/den alla som ville skydda mig. Jag hade sett hur min pappa hade blivit sjuten med flera skått i mageen, min mamma hade blivit kniv huggen . Hugo och Melissa hade blivit sprängda och Carrie hade jag inte sett. Jag sprang och sprang men jag kom alltid tillbaka till samma plats. Där min familj låg döda . 

" Emma jag vet att du finns här. Du kommer aldrig här ifrån! HÖR DU DET!! " skrev den/hon/han. Vad skulle jag göra!? Jag vile inte vända mig om. Utan jag sprang och sprang 

" Emma din familj är död , du är själv här ute. Ingen vill vara med dig. Så jag rädar värden från dig. DU SKA DÖÖÖÖÖ! " skrek han/hon/det  igen. Vart var Carrie? Hon kunde hjälpa mig. Jag såg ett stort träd och sprang bakom det. Jag kunde inte andas, jag satte mig på huck och försökte tänka. Vad hade jag gjort ? Varför ville han/hon/ det döda mig? Jag tittade upp och det var då jag såg henne. Carrie satt fast i trädets gren. Hon var fotfarande i liv. Jag ställde mig upp och klättrade upp till henne. Jag tog låss henne från trädet och klättrade ner igen. 

" Emma varför gör du så här?! Det är ditt fel att våran familj är död. DU ÄR PROBLEMET och jag ska ta fixa det. " sa hon och det var då jag kände det. Kniven hon hade haft i sin hand hade hon nu stoppat in i mig. Jag ställde mig upp, kunde inte andas så mycket. Det sista jag såg var att Carrie log och att min familj stod där igen. Om jag dog så kom dem tillbaka. Precis som i en film. 

" Emma, du är min dotter men jag skäms över dig. " det hade min mamma sagt och jag hade ramtlat ihop. 

" Neeeeeeeeeeeej, varför gör ni så här mot mig! Jag ÄLSKAR er ju! Vad har jag gjort!!!? " skrev jag och satte mig upp i sängen. Jag såg mig omkring. Det hade bara varit en dröm . Men en läskig. Jag hörde steg och Carrie och min mamma kom in. 

" Emma vad är det?" flåsade Carrie. 

" Det var inget, jag drömde bara en mardröm. " svarade jag och la mig ner igen. 

" Okej, sovgott gumman." sa min mamma och pussade mig på pannan och gick tillbaka till sitt rum. 

" Emma, får jag krypa ner i din säng ?" sa Carrie. Men jag hann aldrig svara för att Carrie hade redan hoppat ner i sängen så jag aktade på mig. 

" Varför frågar du om du inte tänker lyssna efter svaraet?" skratade jag fram. Carrie log och så vände hon sig om . Efter en minut så sov hon redan. Så jag blundade och sommnade igen. 

Nästa gång jag vakande så var det morgon. Jag vände mig om och såg att Carrie var borta. Jag ställde mig upp och så gick jag ner. När jag kom ner så var det in pappa som satt och åt frukost. 

" Hej, sov du gått guman?" sa min pappa och kramade mig.  

" Drömde en mardörm men efter det så sov jag bra " svarade jag och tog lite juce. 

" Okej, det har varit killar som har letat efter dig." sa min pappa och bliknade mot mig. 

" Jaha vilka har det varit då?

" Daniel, Markus, Gabbe och en kille som heter Kevin." 

" Vad ville alla dem då? "

"Gabbe och Markus ville att du skulle komma och spela vollyboll på stranden, Daniel ville prata med dig och Kevin vet jag inte. Han sa att han skulle sms:a dig istället. " svarade han , pussade mig på pannan och gick ut .