our love

kapitel 3 - telefonsamtalet

Att oscar bad om mitt telefonnummer var kanske inte så smart ändå för att nu var de ända jag väntade på att han skulle ringa eller smsa, jag var helt okoncentrerad på vad jag gjorde för när min mobil surra till, trodde jag såklart att de var han. Han kanske inte ens hade tid att höra av sig idag? Då kommer jag alltså vara såhär jätte länge.

- Fanny det är mat! ropade mamma från köket, eftersom att jag bodde i en lägenhet så var köket precis utanför mitt rum. Jag reste mig sakta ur sängen och tog med min mobil. Mamma brukade inte laga mat, de förvånade mig att hon gjort det nu. Sen 1 år tillbaka har mamma haft cancer och varit jätte sjuk, de var liksom så att jag visste att nu dör mamma, men hon överlevde. Jag är så sjukt tacksam över det, men samtidigt så vet jag att eftersom att hennes cancer är så pass allvarlig och vägrar försvinna, så kommer hon bli lika dålig som förut igen. Någon gång iallafall. Det sårar mig. Vad ska jag göra utan mamma liksom? Pappa e ju såklart kvar med mig, och min lillebror Adam. Men, ens mamma är ju ens mamma.

Pappa och Adam satt vid bordet och hade redan lagt upp maten på sin tallrik. Jag log smått mot dom, tog min tallrik och tog på en skopa ris på tallriken samt en kyckling. Sen satte jag mig ner och tog såsen pappa gjort, pappa älskade att göra såser.

- vad har du gjort idag då? sa pappa och tittade på mig. Jag svalde maten.

- stan med klara och Melinda, sa jag och kunde inte sluta tänka på att oscar borde faktiskt höra av sig nu, eller nej de borde han kanske inte. Inte vet jag!

Jag tackade för maten och ställde undan den efter ett tag och gick med snabba steg mot mitt rum. Mitt rum var inte alls så stort, de som var där inne var en säng, en garderob och ett sminkbord. Inget annat fick plats. Såfort jag lagt mig ner i sängen kom ett sms från ett nummer jag inte lagt till. Oscar!!!!!!

"Hej Fanny, kan jag ringa dig?/oscar?"

Mitt hjärta dunkade alldeles för snabbt. Jag kände ju inte alls denna killen, men han var känd! De är riktigt stort, om jag skämmer ut mig inför han kan liksom jätte många få reda på det. "Ja självklart!" Började jag, men ångra mig sen. "Jadå de är bara att ringa :)" skrev jag och skickade innan jag ångrat mig. Efter några sekunder så började min telefon ringa och jag drog med fingret över skärmen.

- Aa hallå, svarade jag nervöst.

- hej, jag ringer istället för att smsa för de känns liksom mer, att man förstår varandra då, så att.. du vet den där bilden? frågade han.

- mm, mumlade jag.

- alltså jag vet fortfarande inte att dedär hände, jag var as full och jag minns inget alls från den kvällen. förklarade han.

- jag minns inget heller så de är chill, sa jag och log för mig själv. Oscar skrattade på andra sidan.

- men Fanny, mina fans verkar redan ha hittat dig på instagram och så, så om dom frågar så är de väl bäst om du inte ljuger? Säg bara då att de inte är något mellan oss, jag vill inte att de ska bli värsta dramat för något som du hittat på. sa han.

- nej jag skulle inte ljuga, sa jag.

- bra, inte för jag tror att du är sån men jag ville bara säga de för att vara på den säkra sidan, fortsatte han.

- aa men bra då.. sa jag osäkert och tittade ut genom mitt fönster. Man såg mycket av sköndal härifrån.

- mm, men har du lust att typ träffas nu och ta en fika eller så? frågade han sen och jag log.

- inte så smart att ta en fika när vi försöker få dina fans att förstå att de inte är något mellan oss, sa jag och oscar började skratta.

- sant, men kom hem till mig då? bad han.

- nu?

- ja nu, om du kan! svarade han.

- aa okej, visst.. sa jag osäkert.

- bra då ses vi, jag smsar min adress.

- okej, hejdå. sa jag och sen la han på.

Vad i helvete hände nyss?