our love

kapitel 7 - foooers

//HEEEJ! Jag kommer börja skriva från Oscars perspektiv nu också just so you know :')

Oscars perspektiv:

- Oscar!

Jag vaknade upp med ett ryck och öppnade ögonen, där stod Felix. Hur fan hade han kommit in i mitt hus? Inga var ju hemma förutom jag.

- Vad gör du här? frågade jag och satte mig sömnigt upp i sängen.

- Det tar vi sen, nu har vi jävligt bråttom till dansträningen och sist vi kom försent blev Daff jättearg om du kommer ihåg det, sa han snabbt och drog bort mitt täcke från mig.

- Sen när började du beté dig som min mamma? suckade jag fram och reste mig upp ur sängen.

- Sen nyss men jag slutar snart också, skrattade han fram och jag himlade med ögonen. Snabbt så drog jag på mig mig några kläder från garderoben och sprang ut i badrummet där jag borstade tänderna. Jag hann inte äta frukost eftersom att vi hade så bråttom.

- Ska vi dra eller? frågade jag när jag kommit ut ur badrummet. Felix satt i min soffa och höll på med sin mobil.

- Mm, mumlade han och reste sig utan att dra ifrån sig blicken från sin mobil.

- Är de nån snygg brud eller? frågade jag och Felix tittade på mig med ett flin.

- De var nån tjej som börja följa mig på Twitter bara, hon ser jävligt bra ut iallafall så hoppas hon är foooer, förklarade han. Jag tittade ner på felix mobil och där var Fanny.

- Felix, touch her and you're dead! sa jag snabbt och tittade på honom med en hotade blick.

- Va? Jag hittade väl ändå henne först nu vafan håller du på med? sa han surt och tog på sig sin ena sko.

- Felix, de är Fanny, ser du att de står de i hennes profil eller? Hon jag snackar om typ hela tiden! halvskrek jag och öppnade dörren.

- Sorry mannen, om de var din Fanny så är de klart jag inte ska röra henne, sa han lugnt och gick ut för dörren som jag öppnat.

- Bra, svarade jag och låste dörren, sen gick vi mot bussen som skulle ta oss in till stan.

Dansträningen hade gått sjukt bra idag och nu skulle vi försöka dra till donken i hopp om att få äta där utan att hela snabbmatsbutiken blev fylld av foooers. Även fast vi visste att de stod fans vid bakutgången så brukade de ändå stå mindre personer där så vi bestämde oss för att ta den vägen. Vi tänkte däremot inte äta på donken här på Östermalm utan vi skulle dra iväg med tunnelbanan. När vi kom ut så vändes alla blickar mot oss.

- Ingen följer efter oss nu! skrek Daff och vi började gå mot tunnelbanan. Man hörde hur kamerorna tog kort och hur alla pratade.

Fannys perspektiv:

Pappa hade lagat min favoritmat i hopp om att få mig på bättre humör. Tyvärr så visste han inte att mitt humör var dåligt pågrund av en kille som var känd och egentligen kunde få vilken tjej som helst. Varför sumpade jag chansen? Jag kan ju inte ens säga dehär till Melinda och Klara eftersom att jag verkligen har lovat dom att jag inte ska hålla på med killar. Det var ju jävligt dumt lovat, för om jag aldrig hade lovat så skulle dendär kyssen aldrig avbrutits.

Adam hade någon riktigt irriterande kompis med sig här hemma idag, han hette typ Johan eller något och deras uppgift var att irritera mig till döds och idag lyckades dom verkligen.

- Fanny! Fanny! Varför är du så suuuuuuuur? tjatade Adam.

- Håll käften, okej?! skrek jag och mamma kom in i vardagsrummet.

- Använd inte såna ord mot honom! skrek hon. Allt skulle ju såklart alltid vara mitt fel.

- Nä okej för de var ju inte han som retar mig? sa jag irriterat tillbaka och tittade ner i mobilen. Mamma suckade och gick iväg igen.

Jag hade börjat följa alla i the fooo idag på Twitter för att se vad de skriver och sånt, de senaste Oscar hade skrivit var att han älskade alla fans så himla mycket blablabla. Gulligt av han faktiskt men sånt skriver ju alla kändisar. Jag klickade ner appen och gick in på instagram, Klara hade lagt ut en bild på henne och Melinda när dom hoppade från en brygga. Jag önskade verkligen att jag kunde vara med dom nu, men dom var i Skåne. Egentligen skulle jag följt med men sen så kom mamma på att hon och pappa skulle på middag nån kväll och jag var verkligen tvungen att vara barnvakt åt Adam, herregud han var ju 10 år, han klarar väl sig själv? Jag suckade åt mina tankar och bestämde mig för att smsa Oscar och säga förlåt för att jag blev så himla sur inatt, jag ville inte känna mig så på så jag hade väntat i princip hela dagen eftersom att klockan var 19:18 nu.

"Förlåt för att jag blev så sur inatt men alltså, de var bara de att jag vill inte förstöra vänskapen vi håller på att bygga upp" skrev jag och skickade innan jag skulle ångra mig.

"De är okej, förstår hur du menar :)" svarade han. Jag kunde ÄNTLIGEN andas normalt igen. Shit vad bra att han verkade förstå. Lite dåligt samvete hade jag däremot ändå för att jag hatade att ljuga för folk och sanningen var ju att jag inte kunde hålla på med killar nu för jag hade lovat. De kunde jag absolut inte säga till Oscar för det var ju hur töntigt som helst.

//blev väldigt onöjd med dehär kapitlet men vet precis vad som ska hända senare i novellen osv så de kommer bli bättre, lovar!!