Our little infinity - Foscar/The Fooo

Chapter 17 - Revenge

Felix P.O.V

Efter det Oscar var jag jävla förbannad på Nathan. Han är en äcklig hora, usch fy vad äcklig han är. Visst är jag lite besviken på Oscar, men det går över. För jag älskar honom. Jag tänker hämnas på Nathan, han ska få ta stryk för att han drogat min pojkvän.

''Vad tänker du på?'' frågar Oscar.

''Revenge...'' mumlar jag.

''På Nathan!'' säger han och vi ler triumferande.

Vi börjar planera vad vi ska göra. Vår plan är, den här.

1: locka till oss Nathan
2: Oscar leker att han vill ha ett ligg med Nathan
3: Bankar lite vett i skallen (inte ordagrant)
4: Oscar och jag har vinsthångel (Yay)
5: Vi gör kanske mer... (Höhöh)

Det där med att locka till oss honom, kommer bli svårt. Vi har inte kommit på hur hans hjärna fungerar, fan Oscar dumskalle idiot. Okej, nu var jag elak, jag kan inte skylla på honung. Han var ju full och drogad...

''Felix, jag har det'' säger Oscar.

''Okej, hur?'' frågar jag.

''Köttbullar och korvar'' säger han.

''Oscar, tänk lite nu'' muttrar jag stressat.

''Ok, surpuppa'' säger han.

Jag tänker så min hjärna bryts sönder, och inälvorna rinner ut på golvet. ( what? vad håller jag på med) I alla fall känns det så, men jag kommer inte på nåt logiskt. Endera är det sms eller skumsläckare...

''Ett sms eller ett samtal'' mumlar Oscar.

''Ett samtal, med döljt nummer'' skriker jag och hoppar upp och ner på golvet.

''Vad?'' säger Oscar oförstående.

''Vi ringer honom, och säger en adress'' säger jag och flinar nöjt.

Oscar tar fram sin mobil, och söker fram Nathans nummer. Han blockar sitt nummer, så att Nathan ser vem det är. Okej, det är lite utpressning, men det är nödvändigt. Jag tar mobilen, och värmer upp min röst. Jag tänker ha en pipig skånsk dialekt. (Okej, jag kan inte prata med en skånsk dialekt...)

''Nathan'' säger han.

''Kom ti Skogsparken, klocken 12'' säger jag med min störda skånska.

''Vem är det?'' frågar han.

''Bara kom dit, och var i tid'' väser jag på skånska.

''Okej'' mumlar han och lägger på.

Halsen värker, pga ansträngningen med att förvränga rösten. Det sättet jag pratar på är mindre ansträngande. Jag pustar och sväljer, Oscar sitter bredvid mig och är röd i ansiktet. Plötsligt börjar han gapskratta.

''Fan Oscar'' mumlar jag och biter mig i läppen, för att kväva ett skratt.

''Hahah, köttbullar och knackkorv'' tjuter han.

''Och skumsläckare'' flinar jag.

''Vad fan, Felle'' säger Oscar.

----------------------------------------------------

A/N: Fortsättnig följer! Lite underligt, men inte stört ännu... Jag borde sova. Förlåt för den dåliga uppdateringen, men jag har varit borta. Och då har jag inte hunnit! Förlåt förlåt! Köttbullar och knackkorvar! 😂 Okej, jag blir dirtyminded, när jag tänker på det!

XOXO Amanda