Our little infinity - Foscar/The Fooo

Chapter 24 - Min Felix

Oscars P.O.V

Jag sover ända till sjukhuset, sedan vaknar jag av ståhejet omkring mig. Felix gröna ögon är alltid riktade på mig. Han är som en hök, och han vågar inte släppa sin blick från mig. Jag vinkar honom till mig, och han kommer.

''Felix, jag klarar mig'' säger jag.

''Jag är bara orolig'' säger han och rodnar.

''Vi klarar det'' säger jag.

Fast jag känner en smärta i mina lungor, och jag får svårt att andas. Jag ser med panik på Felix, och jag biter ihop. Smärtan är outhärdlig och jag vill bara skrika rakt ut. Det här är allvarligt, mitt hjärta bultar i en konstig rytm och det snurrar framför ögonen.

''Felix jag älskar dig'' viskar jag.

Allt blir svart. Snart ser jag ett ljus, och det är väldigt lockande. Men sedan hör jag snyftningar och förtvivlade skrik. Det skär i mitt hjärta, men jag kan inte heller motstå kraften av ljuset. Fast jag kommer sakna Felix. Jag har berättat åt mamma var jag har mina avskedsbrev, så hon kan ge dem till alla som får ett.

''Hejdå Felix'' viskar jag och tar steget mot ljuset.

Det känns som om jag svävar, högt bland molnen. Jag är fri, fri från all smärta och allt som tryckt ner mig.

--------------------------------------------------------

A/N: Så det kommer ett till kapitel, sen är den här slut! Jag har redan idéer till en ny Foscar novell, so stay tuned.

Det var SORLIGT att skriva.

XOXO Amanda