Chapter 21 - Fail

457 19 5
                                    

A/N: Läs Sneak peaken först, för det fortsätter från det!

Felix P.O.V

Efter att mamma åkt iväg, står vi där på trappan och stirrar efter bilen.

''WTF var det där?'' frågar Oscar.

''Vet inte'' säger jag.

Jag ser på Oscar, och hans kinder insjunkna och han ser smalare ut. Hur har jag inte märkt nåt? Han har stora mörka ringar under ögonen, men han ler.

''Oscar, du ser smalare ut'' säger jag.

''Jag vet'' säger han.

''Varför?'' frågar jag.

Han skakar bara på huvudet, och ler ett oäkta leende. Han gör mig orolig. Jag tar hans hand, och ser in i hans ögon. Jag synar sedan honom upp ifrån ner. Man ser revbenen stå ut mer, och han ser allmänt smalare ut.

''Oscar är du sjuk?'' frågar jag, med darrande röst.

''Ja'' säger han.

''Varför har du inte sagt nåt?'' frågar jag.

''Jag ville inte oroa dig, inte skada dig'' säger han.

Jag ser sorgset på honom, och drar in honom i min famn. Vi står där och håller om varandra, länge. Jag kysser honom på huvudet, och smeker bort håret som hänger ner över hans ögon.

''Det är cancer'' säger han.

Jag blir stum, och stirrar ner i marken. Nej, nej inte han. Fan, inte han. Om han dör, då vill jag dö med honom. Jag ser upp på honom.

''Felix, om jag dör lova att stanna kvar'' säger han.

''Oscar, du kommer inte dö'' säger jag.

''Felix, man vet aldrig?'' säger han.

''Men lova att kämpa, till slutet, jag vill inte att det blir ett slut'' säger jag.

''Felix, jag får behandlingar och mediciner. Mer kan man inte göra. Jag behöver vara lycklig. Så kan vi leka som om det inte finns, chansen att jag dör'' säger han.

Tårar börjar rinna ner för mina kinder, och jag försöker hålla dem tillbaka. Men jag vill inte förlora honom, jag tänker göra den här tiden, den bästa. Men jag vill inte tänka så här. Jag vill inget mer än att han blir frisk, och jag vill gifta mig med honom. Skaffa familj, jobb, hus och hund.

''Gråt inte'' säger han.

''Jag försöker'' säger jag, och ler.

''Bra'' säger han.

''Oscar du klarar det, du ska bli frisk'' säger jag.

''Jag försöker, jag också'' säger han.

Vi går in, för vi båda börjar frysa. Vi lägger oss ner under täckena, och myser. Lite kyssar då och då. Vi pratar lite djupa tankar och skrattar, och har det allmänt mysigt. Han stelnar till och vänder sig mot mig.

''Felix, jag vill gifta mig med dig'' säger han.

''Ozzy gubben, jag vill gifta mig med dig'' säger jag.

''Men om vi inte hinner?'' frågar han.

''Vi är ju bara 16 och 15, så vi behöver ännu typ 2-3 år'' säger jag.

''Jag ska klara det'' säger han.

''Vi ska klara det'' säger jag.

Han ler och några tårar rinner ner för hans kinder, och jag kysser bort dem. Han vänder sig, så att hans läppar är på mina, och hans tunga slinker in i min mun. Jag avbryter kyssen och drar honom in i mina armar, och håller om honom.

''Du är det bästa jag har'' viskar jag.

''Du är min livs kärlek'' säger han.

''Du är mitt solsken'' säger jag.

''Du är mitt allt'' säger han.

''Du är min ängel'' säger jag.

''Både på jorden och i himlen?'' frågar han.

''Oscar...'' mumlar jag.

''Svara!'' befaller han.

''Ja, min ängel för alltid, och var än du är'' säger jag, och ser in i hans ögon.

Hans blå ögon glittrar och gnistrar. Han ler så fint, och fastän han är smalare och sjuk, så är han ännu min Oscar. Och jag älskar honom, så mycket att det nästan gör ont. Han är den bästa saken som hänt mig, den enda som jag kan vara som jag är. Jag behöver inte leka nån i hans närhet.

''Felix, vad är det?'' frågar han.

''Du är så fin'' säger jag.

''Nej, jag är sliten och ful'' säger han.

''Oscar, säg inte så! Du är den vackraste personen jag känner'' säger jag.

''Kommer du älska mig, när jag ändras?'' frågar han, och ger mig en orolig blick.

''Såklart, för du är du'' säger jag.

Han slappnar av och suckar lättat. Han tar min hand, och kysser den mjukt. Han kollar sedan in i mina ögon, och hans ögon gnistrar mer än förut. Jag vet att vi kommer klara det, vår kärlek är starkare än alla sjukdomar och faror.

''Jag älskar dig för att du är du'' mumlar han.

''För att du älskar mig för att jag är jag'' viskar han.

''På grund av dina gröna ögon, som alltid glittrar'' säger han.

''För att du inte knullar mig, utan älskar mig'' mumlar han, och rodnar.

''Oscar vad gör du?'' frågar jag.

''Jag berättar varför jag älskar dig'' säger han.

''Aw''mumlar jag, och kramar hans hand.

''Jag är trött...'' viskar han.

''Sov då'' säger jag.

Han sluter sina ögon, och börjar andas tyngre. Efter en stund hörs små snarkningar, då och då. Han ler i sömnen, och mumlar lite ibland. Jag lägger mina armar om honom, och drar in hans doft i näsan. Han doftar vanilj och kokos, säkert nån tvål han använder. Jag ligger där och tänker, på alla gamla minnen och stunder. Allt, alla hemska och bra.

----------------------------------------------------

A/N: Sorry sorry sorry! Jag har inte uppdaterat på länge... Men nu har jag gått i skolan i 2 veckor, och det är rätt stressigt. 😬Komma ihåg allt, är en utmaning, men jag klarar det. Och sen så tvekade jag lite med att lägga ut kapitlet, men jag lade ut det ändå. 😊

Kommentera vad ni tycker och tryck på stjärnan, så får jag mer inspiration.

Jag fick inspiration från fler sånger, kärleks sånger ofc. Jag tycker Foscars kärlek är det bästa som finns. ❤️😍😘

Ha det så bra mina små cucumbers och My little sweetie! ❤️😍😘

XOXO Amanda

Our little infinity - Foscar/The FoooTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang