Unforgettable love

Kapitel 15

Jag vaknade av att jag fick en arm rätt i ansiktet. Från att vara mitt inne i sin dröm till att vakna. Jag slog upp ögonen och kollade vem armen tillhörde, självklart Logan. Han låg med öppen mun och snarkade tyst.

Jag kollade bort till Leos sida. Men ingen var där. Jag slog upp ögon helt och fick lite panik. Har alla gått upp? Jag lyfte bort Logans arm och gick sakta upp ur sängen. Jag slängde morgonrocken över mig och fortsatte ut till köket. Jag kunde höra röster från köket när jag kom närmare, Leo stod vid spisen och Kate satt på en stol vid bordet.

"Godmorgon." sa jag. De vände sig om och sa samtidigt godmorgon.

"Sovit gott?" frågade Kate.

"Väldigt, Logan har lekt rövare i sängen. Jag vaknade ett par gånger att han låg över mig nästan under mig också. Han var överallt." Svarade jag och gnuggade mig i ögonen med händerna. Leo log glatt.

"Mamma." Logan kom gåendes lite vindlande och gnuggade sig i ögonen helt yrvaken.

"Jag trodde du sov?" Sa jag och sträckte ut armarna. Han hoppade upp i min famn och sa lite bekymrat.

"Jag hade en mardröm." Jag suckade.

"Men lilla älskling. Det var bara en dröm." Han gav mig en blöt puss på kinden.

"Vet du, jag tror farbror David fortfarande sover. Vill du väcka honom?" Hans ögon blev stora som klot och nickade ivrigt med huvudet. Han sprattlade sig ner från mig och sprang bort till deras sovrum.

"Det här vill man inte missa." sa Kate och reste sig. Jag skrattade och följde Efter.

Logan öppnade dörren smög bort till sängen, hoppade upp och satte sig sedan på David som låg helt utslagen på sängen. Sedan började han kittla honom. David började röra på sig och vakna sakta. Antar att han var bakis. När han hade vaknat brottade David ner Logan och kittlade honom istället. Vi stod i dörren och skrattade.

"Är du bakis eller?" Frågade Leo.

David suckade högt.

"Vad är bakis?" Frågade Logan.

"Det är när man har—" Började David förklara men jag stoppade.

"Okej, jag tror jag stoppar där. Hjärtat det är när man gör något och sen mår man som man förtjänar." Svarade jag. Logan gav mig en förvirrad blick.

"Nu äter vi frukost." Jag lyfte upp Logan i min famn och fortsatte ut till köket igen.

Logan hade kört som en galning hela dagen på fyrhjulingen. Och jag väntade bara på att han skulle krascha och göra illa sig. Vilket han gjorde. Han körde rätt in i altanen och ramlade av från sidan. Jag var snabbt uppe på benen och framme vid hans sida.

"Hur gick det älskling?" sa jag lyfte upp honom. Han gav ifrån dig ett lite smärtsamt stön.

"Det gick bra mamma. Jag tror jag förstår nu. Jag är bakis. Jag mår som jag förtjänar. Jag skulle inte kört så fort." Det fick alla att brista ut i skratt. David låg bokstavligen ner på marken och skrattade.

Vid lunch hjälptes vi alla år att fixa i ordning. Brandlarmet satte igång efter bara en halvtimme. Vilket jag skulle förstått, det var ju trots allt Leo som stod i köket. Jag öppnade altandörren och försökte vädra, Leo stod på en stol och försökte stänga av brandlarmet medan David stod helt lugnt och rotade i kylskåpet.

"David kan du kolla ugnen?!" Hojtade Leo irriterat. David kollade upp och gick bort till ugnen. Han öppnade luckan och kikade in utan att tänka på allt rök som forsade ut. Han började hosta och tog i ansiktet. När Leo fått tyst på brandlarmet.