Unforgettable love

Kapitel 24

Jag hörde steg komma in i köket men jag hade fortfarade blicken i alla artiklar på telefonen.

"Du vet att jag inte gjorde det va?" Det var Leo. Jag svarade inte på hans fråga och fortsatte titta på telefonen. Han lutade sig ner på bordet.

"Jag har inte legat med henne eller gjort något annat."

"Du har din arm runt henne." Sa jag utan att släppa blicken från ett fotot på telefonen. Han suckade.

"Folk ber om att ta många bilder." Jag släppte blicken från fotot och mötte hans ögon.

"Alice." Började han men jag avbröt honom.

"Jag förstår dig, familjelivet kanske inte passar dig. Det har säkert blivit en för stor omställning för dig. Förut kunde du festa hela tiden och nu inte lika mycket." Sa jag och kollade ner på fotot.

"Jag tog bara ett foto med henne." Upprepade han.

"Men det ser illa ut Leo, och hon är smart nog och vet det." Jag höjde rösten en aning och kollade in i hans ögon. Jag reste mig upp och lämnade honom själv kvar i köket.

Jag visste inte vad jag kunde lita på längre. Och Leo verkade tvivla på sig själv också.

***

Jag stängde cafét själv idag och klockan var runt sju. Det började bli mörkt ute men gatulamporna lyste upp staden. Jag låste dörren och började gå till bilen. Framme vid bilen stod ett bekant ansikte men någon jag aldrig träffat i verkligenheten.

"Vad gör du här?" Frågade jag den brunhåriga kvinnan.

"Han älskar inte dig." Sa hon. Jag undvek henne, orkade inte med hennes skitsnack.

"Han berättade det för mig när vi låg med varandra." Jag kände ilskan stiga inom mig. Hur kan hon ha mage att säga något sånt här? Varför vill hon förstörs någons liv?

"Lämna mig ifred." Hon backade så jag kom åt dörren till bilen. Hon höll oskyldigt upp händerna i luften. Jag ignorerade henne och öppnade dörren.

"Jag kanske är en slampa men det var det Leo gillade med mig. Han sa att jag fick göra vad jag ville med honom sånna saker du inte brukade göra." Jag som nästan var nere i sätet reste mig snabbt upp och smällde till henne så hon hamnade på marken.

Snabbt smällde jag händerna över munnen och stirrade ner på henne, gjorde jag precis det där? En blixt syntes till längre bort, jag kollade dit och såg en paparazzi. Jag kollade runt med panik i blicken. Fan måste de vara överallt.

Snabbt hoppade jag in i bilen och körde därifrån.

Väl henne rusade jag in i lägenhet. Leo reste sig snabbt upp ur soffan och kollade på.

"Vad har hänt?"

Mitt hjärta dunkade snabbt och pulsen slog som en trumma.

"Jag gjorde något dumt." Han kom fram till mig tog tag i mina axlar.

"Vad har hänt?" Frågade han ingen.

"Jag slog henne." Hans ögonbrynen höjdes, jag kollade ner i golvet. Herregud hade jag gjort det där?

"Det är bara— hon kom fram till mig när jag slutat och sa en massa saker och jag fick nog—" en tår rann ner från min kind. Han omfamnade mig i en kram.

"Det är okej, det kommer lösa sig." Jag snyftade i hans famn. Varför han? Varför oss?

Morgonen därefter plingade det på dörren och jag var snabbt uppe på fötter för att öppna. Bakom dörren stod två poliser. Jag blev genast nervös och frågade vad som stod på.

"Är det något som hänt?" Frågade jag nervöst. Leo hade kommit upp bakom mig.

"Du är arresterad pågrund av misshadel. Var god och vänd dig om och sätt händerna bakom ryggen." Han plockade fram sina handbojor och började vända mig om.

"Ursäkta mig." fick jag fram chockat när han satte fast de runt mina handleder.

"Vad fan?" Fick Leo ursig och försökte dra mig mot honom.

"Var god att flytta på." sa den andra polisen till Leo.

"Är ni seriösa?" sa Leo irriterat och släppte mig. Polisen började leda mig ner för trappan. Jag kollade upp en sista gång och såg att Logan kommit ut till dörren Leo lyfte upp honom i sin famn och ropade till mig.

"Alice vi är i bilen precis bakom dig." Allt snurrade i huvudet. Hur kunde hon göra något sånt här? Det är hennes eget fel att hon läxade upp mig. Det var hon som bad om en smäll. Hon är problemet i allt.

Jag hade hamnat i en gemensam cell med några andra kvinnor. Alla hade rufsigt hår, tatueringar över hela kroppen och såg berusade ut. Jag satte mig lite försiktigt ner på den hårda bänken. Alla blickar var på mig. Jag kände mig rädd, tänk om de slår ner mig. Gud jag sitter i fängelset, jag är inte kriminell, jag är den snälla och skötsamma tjejen. Herregud vad kommer mormor säga.

Efter en timme eller så öppnade en vakt cellen och ropade mitt namn. Han tog mig bort från cellerna och in till ingången av fängelset. Leo stod vid receptionen. Han hade köpt borgen så jag kunde komma ut tidigare.

När allt var påskrivet fick jag tillbaka alla mina saker och var fri att gå. Jag mötte Leo i en kram och kände mig genast trygg. Han drog ifrån.

"Är du okej?" jag nickade. Han kollade ut ur glasdörren och sedan på mig.

"Det är jätte mycket paparazzis utanför och jag ber så mycket om ursäkt för det men håll dig nära mig så kommer vi snabbt hem." Jag nickade igen och kollade ut glasdörren. Han tog mig hand och tillsammans började vi gå mot dörrarna. Jag tog ett djup andetag och Leo öppnade dörren. Paparazzis kom på en gång fram och började fota. Blixtrande gjorde att jag knep igen ögonen och drog mig närmre Leo. Jag kände mig generad, fastän jag inte borde. Allt är hennes fel.

•••••

Hoppas ni gillade det. Kram från mig. ❤️