Unforgettable love

Kapitel 23

Leos perspektiv

Jag stannade bilen en bit ifrån restaurangen där jag skulle möta upp kvinnan som påstod sig vara gravid med mitt barn. Ingen visste att jag skulle möta upp henne. Inte Alice eller David. Jag hade lovat honom att inte kontakta henne eller ge henne uppmärksamhet för det är det enda hon vill. Men efter igår när Alice kom hem med massa tidigare som Logan hade hittat så klarade jag inte av mer. Nu får det räcka.

Innan jag gick ut tog jag ett djupt andetag och öppnade dörren. Vi hade bestämt träff i en park borta från press och paparazzis.

En brunhårig kvinna satt vid en av bänkarna. Jag antog att det var hon och gick fram till henne.

När jag kom fram lyfte hon blicken och log. Jag undvek att sätta mig ner.

"Leo Miller. Jag trodde inte du skulle komma först."

Jag gick rätt på sak. "Vad är syftet med allt det här? Du vet att jag inte är pappan."

"Trevligt att träffas. Varför sätter du dig inte ner."

"Varför? Varför jag? Varför ljuga?"

"Jag ljuger inte."

"Jo, det gör du. Jag är inte pappan till ditt barn och vi har aldrig legat." Hon skrattade till.

"Jag visste att du var för full när vi låg. Du sa att du ville glömma ditt liv hemma. Stackars dig som inte kommer ihåg. Det var den bästa natten i mitt liv." Jag skrattade irriterat till. På riktigt? Hur kan hon ens hitta på saker som det här?

"Du kommer alltså inte ihåg festen efter första matchen med ditt nya lag? Hemma oss Joe?" Jag mötte hennes blick och rynkade ögonbryn. Nu känner jag igen den här kvinnan, hon var där. Efter baren hos Joe.

"Och? Det säger inget. Visst du var där men vi har fortfarande inte legat."

Hon skrattade ytterligare en gång. "Du var så full att du inte kom ihåg?" Jag svalde diskret. Ja, jag var full. Men inte så full va?

"Lite orolig nu va?" Jag satte händerna i midjan.

"Så jag föreslår att du ger mig det jag vill så säger jag inte sanningen till pressen."

"Pressen vet redan."

"De spekulerar bara dummer." Mitt hjärta slog snabbt, jag visste inte vad jag skulle göra. Hur skulle jag ta mig ur den här situationen? Det kanske var dumt att möta henne såhär? Jag kanske skulle pratat med min advokat och agent.

"Vad vill du ha?" Frågade jag motvilligt.

"Jag vill ha 500 000 kr." Jag gapade stort.

"En halv miljon? Aldrig i livet."

"Skyll dig själv, sanningen kommer inte Alice uppskatta. Och stackars Logan, kommer han få ett syskon nu kanske?" Det kokade inom mig. Jag ville strypa henna, tvinga henne att säga sanningen. Men det kunde jag inte.

"Sluta prata om dem. Du kommer inte undan med det här. Aldrig."

Med de sagt lämnade jag henne själv och hoppade in i bilen. Jag slog händerna i ratten och svor ut. Hur jävla full hade jag varit på den där festen? Det enda jag minns är att vi och några andra kom tillbaka till Joe och strax där efter somnade jag. Har hon tvingats sig på mig? Helvete. Jag skulle ju ha märkt om du hade försökt ha sex med mig.

Paniken växte inom mig, jag visste inte vad som var sant längre. Men jag hade ju inte legat med henne.

•••••

Hoppas ni gillade det.

Men asså ser jag rätt. Har vi nått 15k på denna bok. Näe det är bannemig helt sjukt. Taaack så mycket.❤️❤️❤️🎉🎉🎉