Såld

Kapitel 3 - Men det här är ingen saga

Det tar några sekunder för Caroline att förstår var någonstans hon befinner sig när hon vaknar nästa morgon, men när allt väl kommer på plats är hon snabbt uppe ur sängen med sina fluffiga, vit, rosa tofflor på fötterna. På sig har hon sin pyjamas, bestående av ett vinrött sidenlinne som är på gränsen till för trångt, matchande shorts med en spetslinje längst ned och hennes hår är ihopsamlat i en slarvig knut på huvudet. Hon har alltid varit lite av en morgontjej, gått upp och gått och lagt sig tidigt. Hon börjar gå mot Katherines rum, väl medveten om att den arroganta brunetten lätt kommer att sova tills i eftermiddag om ingen väcker henne nu.

"Kom igen, upp och hoppa!" halvt sjunger Caroline då hon går in och drar bort draperierna, de hon inte hade dragit ner i sitt eget rum, från Katherines fönster. Den andra tjejen stönar bara och vänder på sig men Caroline låter sig inte stoppas utan drar till sig hennes täcke.

"Katherine Pierce, du går upp ur sängen nu! Du vet att du hatar det när du sover bort halva dagen. Plus att det är vår första dag här så vi borde i alla fall stiga upp före lunch!" Katherine mumlar lite innan hon sätter sig upp och gnuggar sig i ögonen.

"Vad är klockan?" frågar hon trött och tittar på Caroline som muntert peka på klockan på Katherines sängbord. 9:06. Katherine kastar en kudde på henne.

"Jag lovar Care, nästa gång du väcker mig så här tidigt kommer jag döda dig" hon hinner knappt avsluta meningen innan hon börjar skratta. Caroline sätter sig ner på änden av hennes säng, det är inte första gången Caroline är dödshotad på grund av att hon kör upp henne tidigt.

"Får man haka på?" båda tjejerna på sängen vänder sig mot rösten och ser Bonnie stå i dörröppningen med Elena strax bakom sig. På sig har hon ett par orange, blåa, för stora pyjamasbyxor som är upprullade både uppe och nere och en tight blå t-shirt som är instoppad under byxorna. Hennes hår är ihopdragen i en gullig liten tofs i naken, även om vissa korta hårslingor har slitigt sig och ramar in hennes ansikte. Bakom henne står Elena i ljuslila tröja som även den sitter åt lite för mycket och ett par vita shorts med små ljuslila hjärtan på, med håret i en inbakad fläta. Både Katherine och Caroline gör en svepande rörelse som visar att de ska komma in och snart sitter alla på Katherines säng.

Katherine rättar till sitt mörkblåa nattlinne, som kanske är lite väl kort för att inte ha underkläder under, och ler mot sina yngre vänner.

"Okej, så vad tycker ni om våra framtida män då?" frågar hon och lutar sig framåt mot Caroline med höjda ögonbryn. "Du hade ögon sex med Kol halva kvällen" tillägger hon sedan och Caroline känner att hon rodnar. Hon hatar att vara den enda bleka i gruppen, Elena och Katherine är elegant olivfärgade och Bonnie är vackert brun, vilket gör att det inte syns lika snabbt på dem när de rodnade. Hon själv däremot var en öppen bok och, som sagt, hon hatar det.

"Mm, han var fin" börjar Caroline tveksamt och de andra nickar instämmande.

"Han har den där typiska 'bad boy-looken' som är så sexigt" fortsätter Bonnie lite drömmande och alla vänder sig chockat mot henne.

"Oh, jag tror minsann att vår lilla Bon-Bon har en liten crush på Mr. Bod Boy" retas Elena och knuffar Bonnie lätt i sidan. Caroline skrattar då Bonnie tittar bort. Deras vän har aldrig visat intresse för någon förut, utom Jeremy, Elenas lillebror, som hon hade ett kort förhållande med förra sommaren. Men vad Caroline vet, och hon brukar se till att få reda på det mesta, var de aldrig intima.

"Han ser bra ut, jag medger det" säger Bonnie leende och sedan vägrar hon säga mer om det hur mycket de än tjatar så efter ett tag vänder sig Caroline mot Elena istället, för det finns en fråga hon måste ställa till henne.