Såld

Kapitel 8 - Men även för varandra

Bonnie känner sig helt uppgiven. Det var flera dagar sedan Elena hade stuckit med Damon över natten. Givetvis var inte Bonnie glad för det. Hon blev alldeles panikslagen då hon märkte att Elena var borta. För att inte tala om känslan hon fick då Elijah listade ut att Elena måste försvunnit med Damon. 

 Men hon och Elena har pratat och hon är över det. Hon vill trots allt att sin bästa vän är lycklig, och även om Bonnie hade svårt att förstå vad hos Damon som gör Elena lycklig så är det tydligt att han gör det.

Men Caroline vägrar fortfarande att prata med Elena och håller sig till sig själv på sitt rum eller så hänger hon med Katherine i det lilla biblioteket de hittat. Bonnie hade också varit där och hittat en bok som hette "All the light we cannot see" av Anthony Doerr. Där hon förvånande nog hade träffat Elijah då hon var på väg att lämna. Han verkade lika chockad att se henne och Caroline som de var att se honom.

Den enda som han inte verkade vara förvånad att se var "Katarina". Hon brukar inte reagera på så mycket och ser ändå sig själv som en lugn person. Men då Elijah använde Katherines riktiga, Bulgariska, namn och Katherine inte flippade på honom så tappade hon hakan. Inte heller undan kom rodnaden som bröt ut på Katherines kinder henne. Katherine hade dock turen att Caroline var för upptagen med att stirra på Elijah, annars hade hon nog inte kommit så lindrigt undan.

Men nu var Bonnie trött på att Elena och Caroline smyger runt varandra. De ska ju trots allt vara bästa vänner. För att inte tala om hur de hade hållit ihop hela livet. När de växte upp var de nästan mer tighta än vad Bonnie var med någon av dem. Nu var inte rätt tid att bryta något sådant, nu när de är utlämnade på en plats som de inte känner till med människor som de tvingas gifta sig med mot deras vilja. 

Hon visste att både Elena och Katherine känner samma sak som henne, de hade pratat om det kvällen inne och Bonnie känner Caroline tillräckligt bra för att veta att den tjejen egentligen skriker efter att få ha tjejsnack med dem alla och reta Katherine för Elijah och henne själv för Kol igen.

Därför höjer hon handen och knackar på Rebekahs dörr. Hon tänker fråga den blonda tjejen om hon har lust att hjälpa henne med att sätta ihop en tjejkväll till ikväll. Dessutom tycker till och med Bonnie, dom var den minst sociala i gruppen, att det var hög tid att bjuda in Rebekah i gänget. 

Det måste vara tråkigt att bara ha fyra bröder. Dessutom hade hon pratat med både Caroline och Elena, vid olika tillfällen, och de var överens att de aldrig hade sett Rebekah hänga med någon vän. Hon verkar alltid hänga med antingen Stefan, Damon eller sina bröder.

Bonnie börjar precis fundera på om hon har fel och att Rebekah verkligen har hunnit lämna rummet, trots att klockan bara är åtta på morgonen då Stefan öppnar i dörren och kikar ut.

"Bonnie, hej!" säger an muntert och öppnar dörren åt henne.

"Hej Stefan" säger hon och kommer in. Leendet han har är lite ansträngt och han drar upprepande sina fingrar genom sitt hår, som till skillnad från vanligt sticker ut åt alla håll och kanter. Han har ingen tröja på sig och Bonnie tror at det är rivmärken på hans överarmar. Han har ingen lust att titta på hans rygg. Hon har aldrig varit mycket för folk som tydligt visar att de har sex, för henne var det inget att skryta med. Han har i alla fall samvetet att rodna.

"Bonnie, hej. Jag är ledsen, jag var på toa" säger Rebekah då hon kommer in i rummet. Ingen av dem bryr sig om att säga att de inte tror henne.

"Jag... ska gå" mumlar Stefan, som fortfarande inte verkar helt bekväm med att ha Bonnie i sin närhet i det här tillståndet. Bonnie har själv lust att gå men hon låter bli. Hon tittar på Rebekah, som kastar Stefans tröja och ger honom ett klart sexigt leende som får honom att stanna upp lite. Det kan Bonnie inte hjälpa tycka är lite gulligt.