Såld

Kapitel 9 - Vi ser till att hålla ihop

Bonnie och Rebekah står och väntar på Caroline, Katherine och Elena på verandan utanför huset. Hon har på sig ett par grå jeans med mönster, en turkos tunika som är ljus däruppe och blir allt mörkare blå tills den slutar på övre delen av hennes lår. Till har och ett halsband med stora, falska, pärlor på som går i samma färgskala och ett par låga, gråa converse. 

Rebekahs hår hänger fram över hennes ena axel och har en fläta längst ner som samlar ihop det. På sig har hon ett par tighta svarta läderbyxor och svarta klackskor tillsammans med ett vinrött, snörat linne som visar en silverberlock som ligger mellan hennes bröst.

"Vad tar dem så lång tid?" frågar Rebekah och stampar otåligt med foten. Bonnie skrattar.

"Det är ganska tydligt att du inte känner dem, Katherine tar alltid jättelång tid på sig, Caroline stressar henne alltid men går aldrig utan att hon är med och Elena är nästan alltid lite sen" svarar hon full i skratt samtidigt som Elena kommer ut. Hon har på sig svarta ankelstövlar med lite klack tillsammans med en kort jeanskjol och ett klarrött linne med tunna axelband.

"Äntligen" mumlar Rebekah och Bonnie måste hålla sig för skratt.

Sen kommer även Caroline och Katherine, tätt ihop. Katherine är stilfullt sminkad och på sig har hon höga svarta klackar tillsammans med en tight svart klänning med djup urringning och en dragkedja som löper från hennes högra lår till emellan bröst. Caroline har en gul klänning med bruna blommor och höga stövlar med klack i samma bruna färg, även det tunna bältet runt midjan matchar. Hennes lockiga hår flyger då hon vänder sig emot dem.

"Ska vi gå?" frågar hon och gör ett litet konstigt hopp, som alltid glad och lekfull.

"Ja, jag har väntat länge" mumlar Rebekah surt. Caroline sneglar på henne för att sedan vända sig om och gå baklänges bara för att blänga på Katherine.

"Det har jag med" kommenterar hon och Katherine räcker ut tungan åt henne. Caroline var alltid klar i tid, minst en kvart i förväg.

De sätter sig i limousinen, fortfarande en aning tveksamma, inte vana vid att åka i den. Bonnie fascineras av Rebekah, som hoppar in i den som om det vore det naturligaste i världen, precis som hon åt serverad mat på bordet utan att bry sig om att säga tack eller hur hon förväntade sig städade rum vart hon än gick i sitt eget hus. 

Bonnie vet att det är naturligt för Rebekah, men för henne är det så vilt främmande att hon fortfarande tvekade och tyckte det var lite obehagligt då andra rörde hennes saker.

"Så, vad letar vi efter" frågar Elena och lutar sig fram i sätet lite, blicken fäst på Rebekah och Caroline, som sitter på den motsatta sidan av henne, Bonnie och Katherine.

"Sexiga klänningar som kommer få alla att vilja ha oss eller vara oss" säger Katherine snabbt. Caroline skrattar mjukt, van vid Katherines skarpa tunga innan hon svarar.

"Eleganta klänningar som håller trycket för att stå i centrum, vi ska dansa till första dansen och sedan säger Rebekah att det kommer vara mycket fotografer där som kommer ta bilder"

Caroline ser lite nervös ut och Bonnie är inte så sugen på att bli fotograferad heller. Elena ser också lite obekväm ut. Men både Rebekah och Katherine verkar oberörda.

De går igenom säkert tio stycken olika affärer. Bonnie hittar en klänning som hon gillar redan i den andra av dem. En chock orange med glittriga band över axlarna som håller den på plats och som är lös och luftig. 

Alla de andra tycker också att den var perfekt, Caroline och Katherine börjar diskutera hur den starka färgen passar hennes hud perfekt och Elena prisar henne fascinerat. Rebekah ger henne bara en uppskattande nick och ett litet leende, men Bonnie börjar ana att det är hennes sätt att visa uppskattning. När Bonnie ska betala puttar hon undan henne och drar ett kreditkort med sin pappas namn på, med ett stort leende på läpparna.