Såld

Kapitel 10 - På de stora tillställningarna

Elena står tyst utanför de stängda dörrarna till den stora salen. De väntar på att de ska öppnas eftersom de ska dansa till första dansen tillsamman. Hon drar nervöst händerna över sin klänning innan hon flyttar handen för att röra den flätade bullen som Katherine och Caroline hjälptes åt att göra i hennes hår och Esther ger henne ett mjukt leende. Hon och Mikael, herr och fru Mikaelsson, står längst fram. Sen står Elena, för hon är där med familjens äldsta son. Hon sneglar på Finn, men han står bara och stirrar rakt fram med händerna bakom ryggen.

Istället vänder hon sig om. Bakom henne står hennes kusin och Elijah, hennes arm redan linkad med hans. Elena tror nästan att hon inbillar sig det lilla leendet som finns på Elijahs läppar, det ända som övertygar henne är Katherines ögon som glittrar retfullt med ett nästan förälskat leende. Hon trodde aldrig att hon skulle få se sin kusin kär men det verkar inte bättre. Bortanför dem står Caroline och Klaus, hans blick fäst på henne. Hennes blonda hår har en lös fläta som fanns bak i nacken och hon har lämnat lite lugg med volym.

Caroline verkar dock helt omedveten om hans blickar då hon pratar med Bonnie som står med korsade armar och skrattande skakar på hennes huvud så att hennes lockar flyger, Rebekah hade envist med att locka dem och Elena måste medge att hon aldrig sett sin vän så vacker. Den klatschiga klänningen är helt perfekt på henne dessutom. Kol står med handen på hennes axel och pratar med Stefan och Rebekah som har gått ur sin plats i ledet för att kunna prata med de andra. Rebekah ser verkligen ut som en drottning i sin mörkblå klänning med lös urringning och en fantastisk mermaid stilen på klänningen. Hennes hår är halvt uppe och halvt nere på ett stilfullt sätt.

Bakom henne fångar Damon hennes blick, där han står med armen om en mellanlång kvinna med blont hår med mörkt under hår och ljusbruna ögon. Han flinar åt henne och höjer lekfullt på ögonbrynen en gång innan kvinnan säger någonting och han vänder sig mot henne, fortfarande med samma flin. Det hugger till i Elena då hon ser det. Hon är inte van vid att vara avundsjuk, hon kan inte påstå att on tycker om det heller, så hon är tacksam då dörrarna öppnas och Finn offrar henne sin arm så att de kan gå in efter hans föräldrar.

Looking up from underneath

Elena är chockad då hon tittar upp och ser alla människor som samlats runt väggarna. Hon höjer huvudet och behåller det där, träningen i tanken. Huvudet högt visar för en självständig, stark kvinna, det är vad de vill visa att de är.

Reflection still look the same to me

Elena vänder sig mot Finn och tar hans hand. Niger då han bugar sig. Hon älskar att dansa, det gör hon men hon kan aldrig leva sig in i att spela bilden av den perfekta kvinnan samtidigt som hon dansar. Det spelar ingen roll vem hon låtsas vara, hon är den hon är och hon dansar som henne.

No need to pray No need to speak

Elena gör sina steg och hon kan inte låta bli att le. Finn är en bra danspartner, även om det inte finns någon gnista emellan dem är det kul att dansa med honom. Hon ser i ögonvrån hur Bonnie säger någonting till en flinande Kol och hur Klaus rör på läpparna så att Caroline rodnar. Hon sneglar på Finn och blir lite besviken då han inte säger någonting till henne.

And it's breaking over me, a thousand miles out to the sea bed

Musiken snabbar på och hon och Finn vänder sig emot varandra samtidigt som alla andra och männen lägger handen på tjejernas midja. Hon dansar, hennes fötter rör sig av sig själv, hennes huvud blir tomt och hon bara njuter av att vara där hon är just nu. Hennes syn är en ända röra av ljusbruna ögon och orangea, mörkblå, röda, gröna, lila, grå och gula tyg och en massa hår. Och mitt i allt så finns ett par turkosblå ögon som får henne att tappa andan. De är som havet på en lugn sommardag, ljuset speglar sig i dem. Så nära och samtidigt så långt bort.