Flashback Fidelis perspektiv Klockan var 6 på morgonen och tanken av att det var dags att gå till den hemska skolan om 2 timmar gav mig rysningar. Jag tog tag i sängen för att lyckas komma upp ur den utan att på något sätt hamna fel men såklart blev det något slags karate trick och ner på golvet. Jag kröp mot badrummet för att fixa till mig. När sminket , håret och allt var klart gick jag ut till köket för att ta något att äta. Det blev det vanliga, en skål med fil och cornflakes med hallon och jag tog även ett glas juice. Efter att jag ätit upp min frukost så hörde jag min lillasyster Smilla ropa efter mig. "Ska du äntligen till skolan idag?" Frågade hon. "Ja" Svarade jag kort. Jag har vart sjukskriven ett tag nu och jag har inte varit i skolan på snart två månader. Det kändes nästan som att börja i skolan efter ett sommarlov. Hemskt. Men jag kände mig ändå ganska lättad. Det var 6 månader sen olyckan skedde och jag började känna mig bättre igen efter operationen. Min syster log och fortsatte emot vårt andra badrum. Klockan var 7:40 så det var snart dags för mig att ta mig till skolan. Jag gick upp för att byta om till ett par svarta högmidjade jeans och en grå croppad tröja
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag checkade mig i spegeln en gång till för att vara säker på att kläderna var lämpliga. På vår skola hade vi klädkod och vi fick ej ha på oss vad vi ville. Om man skulle ha en kort tröja skulle man på bästa sätt skydda sin mage så den ej syntes och det var det jag försökte göra.
När jag kollade på klockan på vänster arm så var hon 7:58 och det var dags för mig att ta min mopedhjälm och gå till moppen. Jag öppnade ytterdörren och ropade högt "Hejdå!" . Jag fick inte något svar tillbaka så jag stängde dörren och fortsatte att gå mot min moped. Jag kollade på tankmätaren och såklart hade jag missat att tanka den förra gången jag var ute och åkte med den. Skitbra nu skulle jag komma försent första skoldagen efter två månader. Jag skrattade för mig själv samtidigt som jag satte mig på moppen för att köra mig mot circle K med den lilla droppen bensin jag hade kvar. När jag tankat klart så fortsatte jag mot skolan.
Det kändes lite skönt eftersom alla hade gått in och det var inte många som stod ute på skolgården. Men såklart , med den oturen jag har såg jag Jennie. Hon stod bakom skolgården med sitt kompisgäng och rökte tills hon fick syn på mig. " Nemen titta är det inte hon som försökte ta självmord" Jag försökte ignorera henne men hon började komma efter mig och säga fler elaka skällsord. "Din hora" "Tönt" "Din jävla pussy, prata med oss" Jag fortsatte att gå lite fortare för att undvika dom men då kände jag ett stort slag på min kind och det sista jag hörde var " Denna gången ska du fan dö" Några h senare Jag vaknade upp och kollade runt omkring, det var vitt överallt och det var väldigt bekant. Sjukhuset. "HON HAR VAKNAT" hör jag en kvinna säga. Jag känner nt igen rösten men när hon kommer mot mig och tar tag i min hand så såg jag vem det var. Mamma. Min kära mamma. Hon har vart borta i snart 3 år och lämnat mig och min syster för oss själva. Det var inget planerat och jag har aldrig fått veta varför. Jag hade blandade känslor när jag såg henne stå vid kanten av sängen. Jag var arg för hon lämnat mig vid 15 års ålder för att ta hand om min 12 åriga syster helt själv. Men jag var ändå glad för att jag har saknat henne och jag kände mig stolt över mig. Glad att jag kunde ta ansvar över min egna syster i tre år utan en vuxens hjälp. "Mamma?" Sa jag lite tyst. "Fideli, gumman" Sa hon och höll lite extra hårt i min hand. "Vart har du varit" "Ja-" Mer kunde hon inte säga eftersom det kom in en sjuksköterska och störde henne. "Du kan åka hem nu, allt är bra." Sa sjuksköterskan och lämnade rummet.
När jag stigit ur sängen och gått ut så såg jag en tjej som tagits in på akuten. "Julia???" Skrek jag högt. Jag sprang och sprang för att kunna se en skymt av henne men det gick inte. I väntsalen utanför såg jag en bekant kvinna. Karin. "Karin?" "Åh Fideli, hej hjärtat" Karin var Julias mamma och hon har alltid vart som en extra mamma till mig när min mamma inte vart hemma. "Vad har hänt med Julia?" Sa jag tyst och kollade ner i marken. "När hon var påväg hem så krockade hon med en annan bil, hon kommer att klara sig. " Sa Karin och log mot mig men jag kunde se en oroad blick bakom hennes ögon. I samma väntsal satt tre killar och kollade på mig. En kille var blond och väldigt snygg, han log mot mig. Jag log tillbaka och vände mig emot Julias mamma. "Det där är föraren som krockade med Julia s kompisar." Jag nickade och sneglade svagt mot blondinen. Jag kände igen honom väldigt mycket men kom aldrig på vart. " Karin Jansson" Såg jag en läkare säga vid en stor dörr. "Det är jag" Sa Karin och gick mot läkaren. Jag tecknade med mina händer att jag väntade där i väntsalen. Efter några minuter så hörde jag någon sätta sig bredvid. "Hej" Sa en mörk röst. Jag kollade upp och såg blondinen som satt med dem två andra killarna. "Hej, vem är du?" Sa jag och småskrattade. "Dante Lindhe heter jag." Jag log.
