IG|| Hov 1 || D.L <3

6.1

Fidelis perspektiv
Allt som stod i Noels brev snurrade runt i mitt huvud, "slå en signal när du läst detta" . Jag velade mellan ja eller nej, var det verkligen värt att ringa honom? Jag mår så fruktansvärt dåligt över det han vart med om. Hur ska jag klara av att prata med honom ens?
Några timmar gick och Julia hade kommit hem till mig. Jag bad henne att läsa brevet även fast jag fortfarande vet vad hon känner för Noel tyckte jag att det var bra för henne att veta. Jag såg hur en tår föll från hennes kind medans hon gav tillbaka brevet till mig.
Jag log snett mot henne.
-Vad ska jag göra? Frågade jag och hon kollade upp på mig med hennes sorgsna ögon.
-Ring honom. Nu! Sa hon fort och gav mig min telefon.
-Men.
-Inga men, ring nu. Jag går och sätter mig i andra rummet med Mandy. Sa hon och började ställa sig upp men jag tog tag i hennes arm och kramade om henne i några sekunder innan hon gick ut. Snabbt  men noga , skrev jag in Noels nummer för att ringa honom.
"Hej" Hörde jag efter några signaler.
"Noel.." Sa jag lite tyst.
"Så du har läst mitt brev?" Sa han , lite drygt.
"ja, " Mer hann jag ej säga då Noel avbröt mig.
"Jag vill ej ha ett svar av dig, ville bara veta att du läst mitt brev, hejdå Fideli." Sa han och jag blev väldigt nervös.
"Nej! Lägg inte på. Kan vi inte ses?" Sa jag. Wtf vart kom det ifrån?
Vad har jag gjort. Vad har jag gjort.
"Sure. Kommer t dig 18:00" Sa han och lade på.
Jag satt där chockad, tills jag kom på att klockan redan var 17:30.
-Nå , hur gick det? Hörde jag Julia säga bakom dörren.
-Han kommer om en halvtimme! Sa jag och kollade på henne medans hennes ansikte plötsligt förstelnade.
-Skojar du!? Sa hon och började packa ihop sina grejer. Jag måste dra! Fortsatte hon.
-Nej stanna! Sa jag och försökte ta tag i henne men hon var redan vid sista trappsteget och när jag minst anade det så slogs dörren igen.