IG|| Hov 1 || D.L <3

6.3

Fidelis perspektiv
Nu satt jag här med Mandy i min famn och väntade på att Noel Flike skulle plinga på min ytterdörr. Klockan var redan 18:20 så han var antagligen försenad. Jag gick till köket för att ta fram två glas och en karaff som jag skulle ha vatten i. Mandy låg på sin filt och hon började skrika från ingenstans. Jag sprang fort för att trösta henne. Jag hyschade och vaggade henne tills hon tystnade och så ringde det på dörren och Mandy var igång igen. Jag suckade och fortsatte att vagga henne samtidigt som jag öppnade dörren.
-Hej Noel. Sa jag och han kramade om mig.
Han ville vara lite tyst pågrund av Mandy som fortfarande hade lusten att skrika. Jag fortsatte att vagga henne lite smått och till slut så tog det stopp. Jag la ner henne i hennes spjälsäng och satte mig i soffan där Noel redan suttit sig med ett glas vatten i handen.
-Varför ville du träffa mig? Sa han samtidigt som jag satte mig ner bredvid honom i soffan.
-För jag tycker att vi borde reda ut allt, Noel. Jag kollade på honom med en ganska så bestämd blick.
-Jag behöver mest berätta en sak för dig. Du är lycklig med Harvey så jag tycker inte att jag ska komma emellan. Men medans jag är ute och reser vill jag veta att du vet om att jag älskar dig, därför skrev jag brevet till dig och det är därför jag sitter i den här soffan med dig just nu.
Jag förstod inte, resa runt? älska mig? Va?
-Resa runt? Fick jag fram.
-Ja, det känns inte som om Sverige är rätt för mig, jag vill hitta min plats, min person. Det ända sättet att komma över dig på. Sa han men han stoppade sig själv då han kände hur en tår föll ner från hans kind. Jag satte mig närmare och strök bort hans tår.
Jag kramade om honom, jag förstod vad han menade.
-Förlåt Noel, jag ber verkligen om ursäkt. Trodde aldrig att det skulle bli såhär.
Han kollade på mig och smålog.
-Inte jag heller, du behöver inte be om ursäkt över någonting.
Jag försökte avbryta honom men han fortsatte att prata.
-Nu tar jag tag i saken med mina egna händer. Vi får se vart jag hamnar eller om jag kommer tillbaka. Detta har ändå alltid vart en dröm för mig ända sen jag varit liten. Sa han och tog tag i min hand.
-Jag kommer sakna dig. Sa jag och kände hur mina ögon började vattnas.
-Kommer sakna dig med. Detta är inte lätt men det är ett nytt steg i mitt liv som jag måste gå igenom för att hitta mig själv och sedan någon som vill dela med mig av det. Tyvärr så har jag kommit fel men det har gett mig möjligheten att utforska nya saker. Allt jag har att säga till dig är tack , vi ses Fideli. När eller vart vet jag inte. Vi får se. Sa han samtidigt som han började ställa sig upp för att gå mot ytterdörren och ta på sig sina ytterkläder.
Jag kollade på honom en stund men sedan kastade jag mig i hans famn. Jag kände hur jag nästan drunknade i mina tårar och jag hörde Noel snyfta.
-Vi ses. Sa jag och släppte honom.