Ny plats, ny tid

2. På en äng

De två tjejerna som står framför mig är båda klädda i långa klänningar och fina hattar. Den äldre som tydligen heter Elizabeth har en ljusblå klänning, kjolen börjar precis under brösten. Hon har en matchande hatt gjord av strån eller halm, något sånt som jag inte vet vad det heter. Den yngre tjejen Har en ljusgrön klänning i samma modell, samt en hatt gjord av strå eller halm. De ser ut att komma från någon Jane Austin film.

"Goddag!", börjar den äldre flickan. När jag ska sätta mig upp känner jag den slående smärtan i mitt bakhuvud. Min hand far dit. "Är du okej? har du gjort dig illa?", frågar hon som heter Elizabeth. "Jag...jag vet inte. Vart är jag Vilka är ni? Varför har ni så underliga kläder?", frågar jag dem.  "Oj då, förlåt oss. Vi råkade visst glömma att presentera oss. Jag heter Elizabeth Thorne och detta är min syster Florence, vi bor vid kullen där borta", säger hon och pekar bort mot en liten dunge skog med en kulle precis bredvid. Mittemellan ligger en stor herrgård. "Vi bor i den där herrgården.", avslutar hon. Vad hade hänt? Vart låg mitt hus, När jag kollade runt om mig såg jag bara skog, ängar, ett fåtal hus, ett par herrgårdar och en liten by. Vårat hus borde ligga bara några hundra meter här ifrån. Och vart var den stora vägen som normalt vis går över denna kulle. Platsen jag ligger på är identisk med den plats där jag bor, det är bara det att det saknas mer moderna hus och vägar. "Varför har du byxor på dig egentligen?" frågar Elizabeth. "Nästan alla har byxor på sig", svarar jag med värken i mitt bakhuvud. "Alla som är män, ja. Men inte kvinnor.", svarar hon skrattande. "Vilket år är det egentligen?, frågar jag. "Det är 1805 såklart!", säger hon som om det vore självklart. Jag ställer mig snabbt upp när paniken slår till. Det var ingen bra ide, för jag ramlar nästan direkt ihop igen. Jag känner mig så yr. "Är du okej?", frågar hon. "Nja", svarar jag. "Florence, spring och hämta stalldrängen. Han kan kanske hjälpa oss att få henne till huset. Hon verkar ju inte kapabel till att gå själv", säger Elizabeth till hennes syster. Efter det rusar Forence iväg ner mot herrgården. 

"Vad heter du?", frågar Elizabeth. "Margaret", svarar jag ansträngt. "Mer?", fortsätter hon. "Clarkson", svarar jag henne. Min huvudvärk blir värre och sedan blir allt svart igen.