Mitt liv, mitt helvete

Kapitel 2

Jag går in i klassrummet och ser att platsen längst bak är ledig.

Bra, då slipper jag alla blickar i ryggen. Långsamt börjar jag gå mellan bänkraderna.

Jag kollar ner i golvet.

Vill inte se in i någons ögon.

Plötsligt faller jag handlöst till marken.

Alla börjar gapskratta.

Någon hade gjort fällben för mig.

Jag höjer huvudet för att se vem.

Simon, en i Niklas gäng.

Jag suckar bara, reser mig upp och går vidare.

'-bitch säger Viktor."Hatar dig" svarar hon i huvudet, men hon håller tyst.

-fitta säger Cornelia när jag sätter mig ner bredvid henne.

Sofia undviker att möta cornelias blick och slår bara upp boken

-ungjävel väser Cornelia.

Nu tittar jag till på henne men flackar sedan bort blicken.

Hennes mörkblå ögon stirrar fortfarande på mig.

Måste hon alltid va så jävla dryg bara för att hon är klassens bitch.

Sluta glo mumlar jag knappt hörbart.

Men Cornelia hörde.

-Vad sa du? Sa Cornelia med en kall stämma.

Blickar vänds mot oss.

-inget mumlar jag ännu tystare.

Cornelia öppnar munnen för att säga något, men då kommer Gun, matteläraren, in i klassrummet.

-ni kan slå upp era böcker och börja räkna. Säger hon.

Och med kan menas slå upp boken nu.

Gun är den strängaste läraren i skolan.

Jag försöker verkligen koncentrera mig, men alla siffror flyter ihop.

Jag tänker bara på håltimman.

-----

Jag ville inte att lektionen ska ta slut. Men det gjorde den. Fort.

Jag plockar snabbt ihop mina saker och är halvvägs genom dörren när Gun ber mig stanna kvar.

Jag vänder mig motvilligt om och går tillbaka.

Jag går förbi Niclas som blinkar åt mig.

Fan också. Nu kan dom ju bara vänta på mig.

-Sofia, jag vill prata med dig angående ditt betyg.

-mm svarar jag bara.

-dom har gått ner väldigt mycket på senaste tiden.

Har du problem hemma?

Problem hemma? neeeej då jag blir bara slagen och misshandlad vill jag svara.

Men jag säger bara nej.

-ok, men lova att du säger om det är något.

Aa som om.

-ja jag lovar. Ingenting tänker jag.

-bra, du kan gå. Men glöm inte att försöka bli bättre i skolan.

Jag svarar inte jag går bara ut ur klassrummet.

Jag ser inte Niklas.

Åå snälla Gud hjälp mig hinna lämna boken och ta mig in på toan innan dom kommer.

Jag skyndar till mitt skåp. Kastar in matteboken, stänger och rusar mot toaletterna.

Jag kollar bakåt men ser inte dom.

Kanske. Kanske finns det faktist en Gud hinner jag tänka innan jag springer in i någon.

Såklart är det Niklas.