Sofia sprang över skolgården och fram till övergångsstället.
Hon orkar inte vänta på att det ska bli grönt utan bara springer över. En bil är tvungen att tvärnita och en gubbe sticker ut huvudet från bilfönstret.
''Amen se dig för!" ropar han.
Sofia har precis kommit över vägen och vänder sig om.
''Kör över mig nästa gång, vetja!'' skriker hon tillbaks innan hon vänder och börjar springa upp i skogen.
Mannen ser snopet efter henne.
Hon fortsätter att gå målmedvetet mellan trädstammarna.
Efter några minuters vandring i den täta skogen når hon en glänta. Sin egen glänta.
Hon går långsamt fram och sätter sig ner vid en stor ek. Hennes ek.
Sofia låter sina händer glida över stammen tills hon snuddar vid det nästan osynliga hålet. Hon klämmer in sina fingrar i den lilla förljupningen och drar ut en liten ask. Den är rosa med ett rött hjärta på. Den asken som hon fick när hon var fyra, den asken som räddat hennes liv.
detta blev ett väldigt kort kapitel men det lät så poetiskt att sluta där...
ESTÁS LEYENDO
Mitt liv, mitt helvete
Novela JuvenilPROLOG TYP... Jag är Sofia. Jag är 16 år och bor i en lägenhet med min 5 åriga lillebror Liam och min mamma. Hemma blir jag slagen, misshandlad och i skolan är det samma sak. Fan dig Niklas, fan dig. Alla i skolan vet, men det är ingen som gör nått...
