Mitt liv, mitt helvete

Kapitel 1

Jag låser upp mitt skåp och kollar på schemat.

Matte, håltimma, lunch, SO och bild. En lång dag alltså.

Men var har jag lagt matte boken nu då?

SO, NO, där matte. Jag kollar klockan. 8:20. 10 minuter.

Varför ska jag alltid va så tidig?

Plötsligt tar någon tag i min arm.

Jag hoppar till och tappar matematikboken i golvet.

Men Sofia då, varför blir du så förvånad?

Du vet ju att det är han.

Du vet ju att det är nu helvetet ska börja.

Jag snurras runt och där står han. Niklas.

Han trycker upp mig mot skåpsväggen och smäller igen mitt skåp.

Mest för att få uppmärksamhet.

Men det är bara onödigt.

Alla stannar upp och glor så fort han kommer nära mig.

Alla jävlar som bara ska stå där och se på när Niklas förstör min dag och mitt liv.

"Sofia". Niklas målbrottsröst skär genom mina öron och sliter mig tillbaka till verkligheten.

Jag känner hans stånd mot mitt under liv.

Han trycker sig närmare och närmare.

Snart är han framme vid mitt öra.

"Jag längtar till håltimman.

Då är du min, bara min" viskar han.

Sen för flyttar han långsamt sin mun mot min samtidigt som hans hand närmar sig mina bröst.

Jag låter hon om pussa mig men han öppnar min mun med sin tunga samtidigt som han börjar knåda mitt vänstra bröst.

Helst vill jag backa undan men skåpen är ivägen.

Hans tunga möter min.

Jag försöker slingra mig ur hanns grepp men det ända som händer är att han tar ett stadigare tag om mitt bröst.

Jag vet inte hur länge vi står så.

Kanske 1 minut kanske 5 minuter.

Jag vet inte.

Jag är inte där.

Jag liksom dras ur min kropp och finns nån annan stans.

Jag står inte uppressad mot väggen.

Jag sitter under eken och luktar på vaniljstängerna.

Hör en liten talgoxe sjunga nån stans och det avlägsna ljudet av bilarna på vägen.

Men tillslut släpper han taget och går.

Talgoxen och trädet försvinner.

Jag sjunker ihop i en hög på golvet.

Jag sitter där en stund innan jag tar upp matematikboken och går till klassrummet.