-nu ska vi ha lite kul, säger han och hånler.
Min hjärna hänger inte med men benen vänder sig om och börjar springa.
Jag rusar genom korridorerna och välter nästan engelska läraren i farten.
Jag vet att det är lönlöst. Dom är både snabbare och uthålligare än jag. Men jag bryr mig inte. Jag kan inte direkt stanna nu och bara ''oj, förlåt att jag sprang iväg'' och allt skulle va över. Det skulle inte va över. Absolut inte.
Samtidigt som jag ska ta i städskrubbens dörrhandtag tar någon tag i min handled.
fångad. Fan jag va så nära!
Jag höjer blicken och ser försiktigt in i Niklas mörkbruna ögon.
Jag hinner inte reagera innan hans hand träffar kinden. Det bränner till. Det bränner till igen.
Jag gör inget motstånd. Jag låter honom slå mig på kinden om och om igen.
Det är först när han knäar mig som jag börjar gråta. Jag faller ihop till en hög på golvet. Smärtan är olidlig.
Jag får en spark på smalbenet som betyder att jag ska va tyst och jag gör allt för att sluta gråta. När det inte funkar, börjar alla tre (killarna) sparka på mig. Jag försöker resa mig upp och träffas av en spark i ryggen. Jag sjunker ner på golvet igen och dom börjar skratta.
Sen börjar dom håna mig.
-du är så känslig!
-jag fattar inte att en sådan loser som du faktiskt kan finnas!
-du tror att du e någon, men ingen skulle bry sig om du skulle dö!
Det där sista kom från Viktor. Det hade dom aldrig sagt innan.
Orden är nästan värre en slagen.
Såren läker medan orden alltid kommer finnas där.
Och det där sista som Viktor sa, det kändes som om han skar upp magen och drog ut mitt hjärta.
Nu släpar Niklas mig över tröskeln till städskrubben och låser sen om oss.
Det är nu det mest hemska börjar.
...
Ja vet, kort dåligt kapitel, men det behövdes lite uppdatering!! Ska försöka uppdatera mer men det är jobbigt just nu när skolan har börjat. Jag har också slut på fantasi tydligen, så kommentera gärna om ni vill att något speciellt ska hända i nästa kapitel eller bara en idé till typ slutet eller så. Du kanske tillexempel vill att någon ska hjälpa henne, ja då kan man väll skriva det då!!! Men jag vet inte om ditt förslag kommer med men behöver insperation, nuuu!!!!!!!!
Puss❤️❤️❤️❤️ tack till alla 131 reads!!!!!!!😘😘😘
//rebecca
ВЫ ЧИТАЕТЕ
Mitt liv, mitt helvete
Подростковая литератураPROLOG TYP... Jag är Sofia. Jag är 16 år och bor i en lägenhet med min 5 åriga lillebror Liam och min mamma. Hemma blir jag slagen, misshandlad och i skolan är det samma sak. Fan dig Niklas, fan dig. Alla i skolan vet, men det är ingen som gör nått...