Daylight || lrh

15

// Lukes POV.

Hon kysste mig länge men blev tvungen att avsluta för att hon började le. Jag fakade ett stort leende.

Visst jag älskar henne. Men de kommer aldrig att funka. Hon är Michaels Kusin. Och om jag gör något dumt igen så kommer jag att få Michael imot mig och bandet får dåligare stämning än va de redan är. Men jag ska inte ge upp. Jag ska vinna henne. Hon är min och jag kommer göra allt för att hon ska lita på mig. Går någonting snett så måste jag jobba mig tillbaka.
"Something is wrong" sa hon och tittade ner på marken.
"I don't think so" sade jag och drog henne närmare mig. Hon log och fnissade lite.
"What ever happeneds I'm always here for you" sade jag försiktigt och pussade henne lätt på pannan.
"I most home" sa hon och jag kysste henne länge. När vi avbröt så va hon nära på att gråta. Jag såg de i hennes ögon. En tår rann ner och jag torkade bort den.
-Amandas perspektiv-
"Whats wrong?" Frågar han och torkar bort mina tårar.
Jag kan läsa hanns tankar. Men om jag berättar de så kommer de bara bli konstigt. Så jag håller hällde tyst. Varför kommer de inte fungera?
Varför säger han att han älskar mig, när han kanske kommer lämna mig någon gång i livet. Jag kommer leva i så många år. Och mina känslor har försvunnit. Men jag vet djupt inne i mig att jag älskar honom mer än allt annat. Jag älskar honom inte som jag älskar Ash eller Cal eller Michael. Utan mer.
Jag vågar inte säga att jag älskar Luke om jag ändå vet att de kanske kommer ta slut. Jag vill inte säga hejdå för jag vill inte att de ska vara den sista gången jag ser honom.
Men ändå så klämmer jag ut mig.
" i love you" sa jag med tårar i ögonen och vände och sprang hem.
Jag öppnade dörren. När jag kom innanför så kändes de konstigt.
"Hello?!" Ropade jag. Ingen svarade jag sprang upp för trappan igen.
"Hello???!!! Someone home??""
Nån drar in mig i ett rum och håller för min mun så inte jag skriker. Jag får panik.
"Slow down! Its me Ash" viskade han och släppte taget om min mun.
"What Do you want?" Viskade jag argt tillbaka.
"I have not time to explain" sa han med tårar i ögonen.
"Come" sade han och vi smög ut ur huset.
"Michael...." Började han. Hanns tårar rinner från kinderna.
"Oh no" va de ända jag fick ut. Jag drog in honom i en stor kram och klappade med ena handen o hanns hår.
"Its gonna be okey" sa jag med gråten i halsen.
"He's ded!" Skrek han och hanns röst var darrig. Hela jag stelnade och började även gråta. Jag kramade honom hårdare. Hur??? Varför? Varför just Michael? Ta mig istället!!. Vi satte oss i gräset när vi båda slutat gråta.
"Here" sade han och la ett papper i min hand.
Jag öppnade försiktigt lappen.
"If you don't leave Luke Alone the same thing happends to you Amanda!" Stog de och jag tappade andan när jag läste de.

"We're not safe here!" Sa jag och tog Ashton i handen och gick mot Calum och Lukes hus.
"We can do this... Together" sade jag och kollade ashton djupt in i ögonen. Hanns ögon säger att han inte tror mig. Men jag tänker inte vara kvar i denna stad längre. Och jag tänker INTE!! Lämna Luke!!!

(Hej förlåt för sääääääääääämsta uppdateringarna men har så lite tid och är så trött. Här är ett jättekort kapitel men hoppas ni ändå gillade de.)❤️