Daylight || lrh

22

// Lukes perspektiv.

Bilden hör till slutet.

"Don't think about Amanda, don't even look at her, say that is over and it's not gonna work." Sade Damon med en arg ton.

"NO!" Sa jag argt tillbaka.

"Yes!!" Sa han tillbaka.

"Okey" sa jag och rusade ut genom huset och mot Amandas hus. De va ungefär en kvart kvar tills ja skulle möta Amanda.

Jag gick upp mot huset och knackade på dörren.

-Amandas Perspektiv-

De knackade på dörren, och jag sprang och öppnade. Luke stog där och hade lika perfekt hår som vanligt.

"Hi" log jag.

"Hey" sa han och kollade på sina Vans skor.

Jag flyttade mig från dörren så han kunde komma in. Han gick in och fortsatte kolla ner. Han kollade upp och hanns ögon var fyllda av tårar.

"Whats wrong?" Sa jag och vi gick till soffan.

"I...I... I don't think this is gonna work.." Sa han och tårar bilds i mina ögon.

"Why???" Grät jag.

"We.. This isn't gonna work.." Sa han och kollade upp från sina skor och kollade mig rakt in i ögonen. Han menade allvar. De gjorde ont att han sa de och kollade mig rakt in i ögonen.

Jag hoppade ner i soffan me händerna för ansiktet. Han satte sig bredvid mig. Och la ena armen om mig. Jag hoppade en bit från honom.

"Do you.. Remember when we first met?" Snyftade jag.

Han sa inget utan bara kollade på mig.

"you looked at me like I was the only thing in the whole world?" Jag snyftade och fortsatte för han svarade inte.

"Calum always sayed.. That you liked me.. And I thinked you where weird.. Becuase no one can like me.." Han kollade bort från tv och kollade på mig. Luke finns där innanför honom. Jag saknar Luke. Real Luke..

"No one.." Grät jag.

Han ramlade ihop och gjorde några ryck. Jag tog tag i hanns handled och la två fingrar mot hanns handled och kollade pulsen. Jag klappade honom på kinden så han ska vakna.

"Luke? Lukey??"

"Lukey?!!?" Jag blev mer och mer orolig. Jag sprang fort bort till köket, fyllde ett stort glas med iskallt vatten och sprang tillbaka. Jag kastade glaset i hanns ansikte.

Hanns ögon öppnades och hanns blåa ögon va lika vackra som vanligt.

"HEY?" Sa han och log. Jag kollade konstigt på honom.

"Something wrong???" Fortsatte han.

"Luke?" Viskade jag.

"Yes?" Sa han frågande.

"Is it over?" Sa jag och en tår rann ner från min kind.

"What? Hell NO! What are you talking about????" Sa han argt och förvånat. Jag log. Medans mina tårar rann ner från mina kinder.

"I love you!" Viskade jag in i hanns hår medans jag kramade om honom. Länge.

"I love you too" viskade han tillbaka.

"Do you even know what happend?" Frågar jag och Luke kollar förvånat på mig.

" I take that like No"

Han nickade långsamt.

"Okey you got controlled by Damon, and you was here to broke up..." Jag väntade ett tag innan jag fortsatte.

"With me" sa jag sedan tyst.

"And I was so sad becua..." Jag avbröts av en lång kyss. Hanns mjuka läppar nuddade vid mina och han log, och jag med. Vi gick in till köket, där Luke hittade en gul klubba med en smiley på. Såklaaaart skulle han ju ta den Hahaha. Jag sms:ade de andra om att Luke va sig själv igen.

( förlåt för dålig uppdatering, men jag försöker så gått Jah kan❤️ äskar er❤️❤️❤️❤️ har ni hört om att One direction kommer till Idol finalen 2014???!!!😭)