12

568 24 3
                                    

*Lyssna på ''Why am i crying'' med Molly Sandén*

Han ställde sig med armarna i kors och en liten tår föll ner från hanns kind. Men jag bryr mig inte. Jag tröck mig närmare Calum.

''Why is you crying? You shuld be the one to be happy! Go to you're girlfrend! Its over Luke! OVER!'' Skrek jag så de kändes som om hela Sydney hörde. '' I can't belive it'' va den ända tanken. Men varför skulle jag bli förvånad till att se va som hände! Alla varnade mig och jag brydde mig inte. Luke stog fortfarande kvar med armarna i kors och hanns kinder va blöta. Hanns fina blåa ögon, vänta fina. Hanns blåa ögon var stora och glimmrade av alla tårar.

''Luke i'm sorry... but you did a big mistake'' sa Calum och kramade mig hårdare.

''Luke GO!'' Skrek jag.

Han vände sig om och tog några steg och stannade. Han tittade snätt bakom axeln. Och de lyste rött om hanns ögon.sen sprang han iväg.

''Bye Luke'' viskade jag och lät tårarna rinna. Jag reste mig upp från bänken och lämnade Calum. Jag gick hem till Michael. Han sklle komma hem när som hällst. Jag slängde av mina skor och sprag gråtandes upp på mitt rum. Jag smällde igen dörren hårt och slängde mig snabbt ner i sängen. Varför lyste hanns ögon rött? ''I don't care about him!!!!!!!!'' Skrek jag i huset. Steg hörs utanför dörren. Michael kollar in och springer snabbt iveäg igen. Han kom tillbaka med en chokladglass. Han satte sig på kanten.

''So now you'll know?'' frågar han.

''About Them? I hate him!'' Sa jag argt och tryckte up kudden i mitt ansikte.

''Its always feels better with ice cream'' säger Michey och räcker fram glassen till mig.

''Thank you'' Säger jag och han ler svagt.

''I shuld have listen to you guys'' sa jag svagt.

''We all do mistakes sometimes, but its something you don't know about  Luke.'' sa han och kollade ut.

''I don't wat to know something obout him or met him! Please never talk about him again!'' sa jag tyst och tårar rinner ner från mina kinder.

''okej'' sa han lika tyst.

~Lukes POV~

jag kramade om mina ben med armarna och kollade ut över havet. Tårarna rann och mina ögon sved. Hur kunde jag göra de? Bara för att få lite blod? (Vampyr). EN oskyldig tjej. Men jag råkade kyssa hennes läppar istället. De är problemet. Amanda vet ingenting om att jag är vampyr! Jag reste mig upp oh drog fingrarna igenom mitt förstörda hår.

''How are you?'' frågar en tjej brevid mig. Vi va ensamma på stranden. Jag swishar dit på några secunder och tömmer henne.

''NO!'' skriker Calum.

''To late'' sa jag tyst och kolla ner i sanden.

''Luke! You can't do this anymore! You gonna lose everyone! Amanda is alredy gone! Whos next?Think Luke!'' sa han och gick iväg igen.

Daylight || lrhحيث تعيش القصص. اكتشف الآن