Daylight || lrh

27

~ 2 år senare ~
Jag sitter hemma i min lägenhet i London. Jag hade flyttat dit ett år efter att jag kommit tillbaka till Sverige. Jag gick sakta och hämtade min laptop och gick och lade mig på sängen. Jag öppnade upp datorn och ringde Luke på Skype. Han svarade efter ett tag.

"Heey, love" sade jag glatt.

"Heey, beuty" säger han glatt.

"I miss you so much!" Sade jag och log mot honom.

"I miss you too. Even if you where here a month ago" skrattar han och ler mot mig.

Jag kan inte låta bli att le tillbaka.

"So what are you guys doing today?" Skrattar jag mjukt.

"Ehm.. Nothing.. I guess" säger han osäker.

"Something wrong,love?" Frågar jag försiktigt.

"Eh..no" skrattar han försiktigt.

"Okey.." Skrattar jag stelt tillbaka.

"EEY LUKE ITS FOR YOU!!" Hör jag Calum ropa. Jag fnissar till av att han inte märkt Att jag pratade med Lukey.

"I must take this, I'll call you later" säger han snabbt. Jag suckar och mitt leende försvinner.

"Bye,love" säger jag med ett svagt leende.

"Love you" säger han innan han lägger på.
Jag lutar mig snabbt tillbaka i sägen.

Jag bestämmer mig för att gå ner till mataffären för att köpa mat. De började ta slut i kylskåpet.
Jag drog på mig skorna och tog hissen ner till entrén. Jag gick ut och gick sedan ungefär 100 m innan jag var framme vid mataffären. Jag går in, lägger in de saker jag behöver i en varukorg och sedan går jag mot kassan då jag tar en spännande tidning. Jag köper allt och går sedan tillbaka hem till lägenheten.
Jag packar upp allt ur påsarna och lägger in det i frysen och kylen. När jag är klar så går jag och sätter mig i soffan med tidningen. Jag bläddrar tills jag fastnar vid en sida. Där jag väl känner igen en kille bakom en känd person. Det är en bild på en känd kille, och i bakgrunden står en kille och kysser en tjej. Och det är Luke! Och inte jag. Vem är det då?? Jag tar snabbt upp min mobil och knappar snabbt in Michaels mobil nummer. Tårarna bränner under ögonlocken.

"Hey it's Michael" säger Michael glatt.

"Heey!!! It's Amanda!!" Säger jag och försöker låta så glad som möjligt.

"C-can i talk to Luke?" Frågar jag försiktigt.

"He's a little... Bit bisy" säger han nervöst.

"It's Sirius!" Säger jag med lite hårdare ton. Tårarna bränner hårt i ögonen.

"Hey?" Frågar Luke.

"I need an explaining!" Säger jag argt.

"Oh" säger han.

"Thats your answer? Oh? You has never love me! You're just a player like any other Guy in the world! Why? Why Luke Hemmings?" Tårarna har nu börjat att rinna som floder längs mina kinder och droppar nu ner på bilden. Men jag bryr mig inte. Jag älskar honom men han är otrogen.

"I'm sorry" säger han tyst.

"Sorry?? It's you're choise!" Skriker jag gråtandes i telefonen.

"I'm sorry, I'm really sorry Amanda, I really am" gråter nästan Luke i telefonen.

"So that was what you shuld do tonight?Go and have fun!! Have fun!! Cuase i don't care about you anymore!!" Säger jag argt medan jag gråter. Jag väntar några minuter, han säger inget. Han bryr sig inte. Och i bakgrunden är de nån tjej som frågar vem det var.

Han har inget att säga, han är inte ledsen för något! Inget han gjorde va han ledsen för! Han valde att vara otrogen. Mycket kan hända på ett år! Jag satte mig upp i soffan och grät och skrek.Min granne (min bästa kompis Alyha) kom snabbt över och plingade på dörren. Hon hade säkert hört mig skrika. Jag gick med tunga steg och öppnade dörren. Hennes min va helt obeskrivlig. Hon kramade om mig snabbt. Hon klappade mig på ryggen och sa "it's gonna be okey, It's gonna be okey" jag djupt inne så vet jag att jag aldrig kommer bli okej.

Efter att suttit flera timmar och bara gråtit, så bestämde sig Alyha att vi skulle åka och bowla så vi kunde glöma honom. Jag nickade till svar. Och gick sen och sminkade om mig. Jag skrattade lite när jag såg mig själv. Vi gick sedan ut till bilen och åkte till närmsta bowlinghall. Vi båda började Bowla. Och jag är så glad att jag har Alyha som vän för hon hjälper mig alltid. Hon fick mig att glömma Luke ett litet tag. När jag sen va ensam hemma igen. Så ringde jag Micheal.

"Are you okey?" Frågar han när han svarat.

"No.. I guess..." Säger jag mjukt.

"He's an ashole" säger han i en suck.

"Hey i heard that" säger Luke i bakrunden. Jag suckar och fortsätter prata med Micheal.

Jag pratar med honom i ungefär en timme tills han är tvungen att lägga på.
" I love you Michael" säger jag glatt till Michael.

"I love you to, I miss you, can't I come to London soon?"
Svarar han glatt.

"Ofcourse come when you want too" skrattar jag.

"Bye" säger han.

"Bye" säger jag innan vi lägger på. Gud va jag bara vill ha Michael hör brevid mig hur ni. Bara prata till midnatt! Jag tvingade sedan mig själv att gå och lägga mig tidigt. Allt jag tänkte på var hur Luke hade ljugit hela tiden. Jag som trodde honom, älskade honom. Att allt bara kan ändras på några få timmar. Bara av tanken gjorde så jag började gråta igen.. Och med tårar rinnandes ner för kinderna så somnade jag.
•
(HEY!! En liten Twist i storyn va?? De va ni inte beredda på va? Haha inte jag heller faktiskt! De kommer faktiskt bara ett kapitel till! Jag är ledsen. Men om ett kapitel inte räcker så kommer de bli två till. Vad tycker du om kapitlet? Om du inte förstog så förstår jag dig helt :) älskar er så enormt mycket! Och kommer sakna ner sååå sjukt mycket när denna är slut. En sak kan jag spoila till er om min nästa "fanfic" det är att den kommer handla om Harry styles. Och de kommer vara en röd tråd så de är lätt att förstå!! Puss på er älskar er så enormt mycket!!😘😘😘😘)
-staystrong1d5sos