snapchat ➳ ludwig kronstrand

tio

Ludwigs perspektiv

Nästa dag när jag går in till salen lägger jag märke till hur Amalia inte är där, vilket jag direkt tycker är väldigt konstigt. Hon är alltid i skolan. Jag avskyr matte, och den enda anledning till varför jag går är för att få se henne, annars hade jag lätt kunnat skolka från dessa lektionerna.

När jag genomlidit en hel lektion av matte är jag påväg mot Karoline för att fråga om hon vill bli min flickvän. Jag gillar ju egentligen Amalia men hon har ju Axel, och jag vill inte få mer känslor för henne och därför måste jag göra såhär. Oavsett om det är en dåligt drag eller inte.

"Ludwig!" hör jag hur Julia, Amalias bästa vän, ropa.

"Aa? Vad är det?" frågar jag men innan hon säger något mer slår hon till mig på armen. "Varför gjorde du så för?" frågar jag och tvingar mig själv att lugna ner mig. Hon är en tjej så jag kan verkligen inte slå tillbaka.

"Du kan inte bara låta någon falla sådär" säger hon och slår till mig igen, ännu hårdare än tidigare.

"Vad menar du nu?" frågar jag och smeker min, nu, ömma arm.

"Sluta låtsas som att du inte vet"

"Jag har inte låtit henne falla, hon har ju pojkvän" säger jag och lägger mina armar i kors över bröstet.

"Hon har ingen pojkvän"

"Jo? Axel?"

"Nej, hon och Axel är bara vänner. Lita på mig, jag vet" säger hon.

"Men-" börjar jag men hon avbryter mig.

"Vem har sagt det till dig?" frågar hon förvirrat.

"Hon" säger jag och går in på snapchat för att visa henne konversationen vi hade den kvällen.

"Där ser du" säger jag för att påpeka att hon har haft fel. "Men herregud. Förlåt men ibland kan ni killar vara så tröga. Hon dejtar inte Axel. Hon gillar dig idiot" säger hon innan hon sedan går ifrån mig.

Det är alltså mig Amalia har gillat hela tiden?