snapchat ➳ ludwig kronstrand

tolv

Amalias perspektiv

Trots att jag egentligen inte vill tar jag mig till restaurangen. När jag kommer dit sätter jag mig ner vid ett tomt bord och väntar på att Ludwig ska komma. Att han inte är här än gör mig lite misstänksam. Han har säkert bara drivit med mig och kommer inte alls att komma hit.

Jag hatar honom så himla mycket och därför gör det så ont att jag faktiskt gillar honom.

"Ganska kort, mörkt hår, het kropp?" hör jag hur Ludwigs röst säger till kvinnan som står bakom disken. Han lägger märke till hur jag tittar mot honom och börjar sedan gå över till mig. "Jag trodde inte du skulle komma" säger han samtidigt som han tar av sin jacka innan han sedan sätter sig ner på stolen framför mig.

"Well, jag är här" säger jag med ett leende på läpparna.

"Bra"

"Jag ville fråga dig en sak" säger han och lutar sig över bordet. Hans pekfinger placeras under min haka och försiktigt lyfter han upp mitt huvud så jag tvingas att titta honom rakt in i ögonen.

"Gillar du mig?" frågar han mig.

"Öh, nej? Vad har du fått det ifrån?"

Jag flyttar mitt huvud bakåt så att han inte ska röra vid mig och tittar sedan ner i bordet.

"Amalia, gillar du mig?" frågar han ännu en gång.

"Jag vet inte" ljuger jag. Jag vet att jag gillar honom. Men jag vill inte.

"Jag diggar dig fett mycket. Jag gillar dig mycket och jag har äntligen förstått det och jag vet inte men jag har väl fått vissa vibbar som fått mig att inse att du gillar mig med?" säger han vilket får mig att börja rodna. Jag gillar Ludwig och han gillar mig med.

Saken är den att det är en sak som jag inte kan sluta tänka på.

"Karoline då?" frågar jag honom och lägger mina armar i kors.

"Hon betyder inget fr mig. Jag var bara med henne för att göra dig avundsjuk. Jag är inte säker på om det funkade eller inte men jag gillar inte henne, hon inte den typen av tjej som jag både vill och behöver ha"

Han tar tag om min hand och reser sig sedan upp från stolen. Han går närmre mig och jag reser mig upp jag med. "Är jag verkligen vad du behöver?" frågar jag honom samtidigt som han tar ett steg närmre mig.

"Ja. Det är du".

Han släpper taget om min hand och lägger sina händer mot mina käkar istället, sedan lutar sig han mot mig för att kyssa mig. Han kysser mig och jag kysser tillbaka.