Tied Love ➸ Harry Styles (sv) ✔

Kapitel 6

Jag satt som frusen när han hade yttrat orden. Han bara stirrade osäkert på mig

"Ehm, Olivia, I understand if you don't feel the same way, you know?" Mumlade han när han såg min blick. Jag tittade upp och mina ögon mötte hans. När han satt där, så föll solljuset på honom perfekt. Hans hår glänste, likaså hans ögon. Jag satt som förstenad och tittade på honom. Han var väldigt snygg, måste jag medge. Just nu, med solen som föll perfekt på honom, så såg han verkligen oemotståndlig ut. I just detta ögonblick, föll jag för honom, hårt. Jag menade inte att falla för honom, jag bara gjorde det. Jag suckade tungt när jag åter igen påmindes om vem han var och vad han gjort.

"I am sorry, I should'nt have said it"

"It's not that, it's just... I like you too..." Hans ögon fick plötsligt en ljusare ton.

"For real!?" Utbrast han leendes

"Yes, but..." Han rynkade pannan

"But what?"

"But I can't"

"Can't what?"

"Be with you" Han såg bekymrad ut

"Why?"

"Because you kinapped me, you idiot, now take me back to the house I am freezing" Mumlade jag surt, och skulle precis ställa mig upp då han tog tag i mig

"No, please..." Jag tittade på honom

"What?"

"Can't we just stay?"

"But I am freezing" Direkt när jag yttrat orden en andra gång så började han krångla av sig sin hoodie. Han fick av den ena armen, men hade problem med att komma över handbojan. Han suckade, och tittade upp på mig

"Promise you won't run away?" Jag nickade, för jag hade ärligt inga tankar på det över huvud taget. Om jag skulle springa iväg skulle jag bara gå vilse, och som det verkar här uppifrån berget så finns det inga hus i närheten. Han låste upp handbojorna innan han la dom bredvid oss, och tog av sig sin hoodie och trädde den över mina armar, och drog upp luvan. Jag la armarna runt mig själv

"Thanks" Sade jag tyst, innan jag kände Harrys arm runt mina axlar

"You're welcome..." Mumlade han innan han långsamt tryckte mig mot honom med hjälp av hans arm runt mig. Jag förstod vad han ville och hoppade intill honom. Om det inte skulle varit så kallt hade jag absolut inte gjort det. Han slappnade då av lite, som om han kände sig lättad innan han drog ner handen från mina axlar till min midja, och höll om mig hårt. Helt automatiskt la jag huvudet på hans axel, och han lutade då in med sitt huvud på mitt. Vi satt bara så ganska länge, med en skön tystnad mellan oss tills jag öppnade munnen

"Harry?" Undrade jag tyst

"Mhmm?" Mumlade han som ett ja.

"Are you afraid of something?" Frågade jag, en spontan fråga som helt plötsligt dykt upp i mitt huvud. Han nickade

"What?"

"Promise me you won't laugh?" Jag nickade ivrigt

"Tell me" Jag tog bort mitt huvud ifrån hans axel och mötte hans blick. Han kliade sig nervöst i nacken

"Eh...I...am afraid of roller coasters" Jag nickade

"That's nothing to be ashamed of, Harry, it can be scary" Han log , innan han tryckte mig närmre honom, och jag lutade mitt huvud mot hans axel och vi gick tillbaka till positionen vi satt i innan.

"What are you afraid of?"

"Darkness..." Mumlade jag tyst, och jag kände hur han nickade svagt