Tied Love ➸ Harry Styles (sv) ✔

Epilog

Det har gått tre år. Tre år sedan jag blev kidnappad, tre år sedan jag mötte Harry, och tre år sedan jag blev kär i honom.

Polisen tyckte att det var hemskt att jag hade gått och blivit kär i min kidnappare, och jag vet vad du tänker, ja, vi berättade.

Allt. Till och med allt om Miranda, och Alex. Men när han hörde allt vad Harry gjort, och fått vittnen, dvs. Toby och Hayes som har godkännt att han tagit hand om mig, fick Harry endast husarrest i tre månader.

Med Harry's egna ord, vad de tre månaderna 'perfekta', även fast han hade husarrest. Han sa att det vare tack vare mig, att jag hela tiden hade mysigt med honom, och köpt saker till oss både. Jag är tjugo ett år, och Harry är tjugo tre.

Han ser likadan ut som han gjorde för tre år sedan, förutom det faktum att han har börjat att använda hårband, och fått längre hår.

Vi har till och med fått jobb, jag har inte det bästa jobbet, servitris, men jag jobbar ju på en fem-stjärnig resturang, så det kan jag väl vara glad för.

Harry jobbar som kock på samma ställe, och han säger att det är det bästa jobbet eftersom att vi får vara tillsammans.

Vi har en stadig inkomst, och jag kunde inte vara mer tacksam.

Nämnde jag att vi flyttat ihop också? Det har vi.

Vi har en stor villa, en bit ifrån staden. I London, såklart. Just nu, var jag på väg hem ifrån en tuff dag på jobbet, klockan var tio på kvällen, det var vår, så det var ganska så mörkt.

Jag svängde in på vår uppfart och suckade lättsamt när jag såg huset. När jag ser huset tänker jag bara på Harry.

Han slutade fem timmar innan mig, och jag har alltid tjatat om att jag också ville det. Jag gick ur bilen, låste och gick och öppnade dörren. Den gamla vanan.

Däremot, var det jag möttes av innanför inte så vanligt. Harry kom inte gåendes emot mig med ett leende, frågade hur min dag varit medan han hjälpte mig av med min jacka och kysste mig sedan kärleksfullt.

Jag möttes av inget. Ett tyst och var det verkade som, tomt hus. Jag rynkade på pannan

"Oohh, Harry?" Sjöng jag högt, och hängde av min jacka innan jag gick in i huset mera. Jag gick till köket, sovrummet, till och med toaletten, men hittade inget.

"Harold, I don't feel like hide and seek" Suckade jag, leendes, men leendes suddades ut när jag kom in i vardagsrummet.

Inte för att något var dåligt, utan bara i ren förvåning. Det hängde lappar ifrån taket i ett snöre. Jag rynkade på pannan jag gick in i rummet mera, tog tag i lappen närmast dörren och läste.

*Dear Olivia Rebecca Johnsson. I love you* Jag rynkade på pannan, innan jag gick till nästa

*I love everything about you*

Nästa

*Your hair* Nästa.

*Your eyes*

*Your lips*

*Your cute nose*

*I love how your fingers fit perfect with mine*

*And how you always roll your eyes when I say something cheesy*

*And I bet you have rolled your eyes very much at these notes*

*I love how you always lay in bed extra ten minutes before you get up*

*I love how you get mad when some girl flirts with me*

*Even if they have no chance, cause' I have a lovley, wonderful girlfriend*