Tied Love ➸ Harry Styles (sv) ✔

Kapitel 16

"...on the road again! Just can't wait to get on the road again! The life I love is making music with my friends...And I can't wait to get on the road again!" Sjöng Harry högt tillsammans med radion medan jag satt och suckade tungt.

Sjunga kanske är en dålig sak att beskriva det som, mer som att skrika, och på vissa ord i låten tog han i lite extra i ljudnivån, vilket alltid fick mig att hoppa till högt, och han, så taskig som han är, att skratta.

"You know, when I thought about a car ride with my boyfriend, I thought of a quiet, calm car ride and alot of kisses and holding hands" Harry ryckte slappt på axlarna

"Well, you were clearly wrong" Jag gav honom den suraste blicken jag kunde åstadkomma för stunden.

"Okey, okey!" Mumlade han och stängde av radion

"So what do you wanna do then?"

"I just need silence for a while" Han nickade förståendes

"Okay" Jag andades ut och stängde ögonen, jag älskar faktiskt att åka bil. Speciellt i Harry's bil, det kändes som om man guppade över mjuka, fluffiga, rosa moln och...

"Are you done?" Jag suckade, och öppnade ögonen för att se Harry titta på mig med ett höjt ögonbryn och jag log sarkastiskt mot honom

"Yes, Harry, I am done" Nästa sak som hände, var att Harry satte på stereon igen och började sjunga högt

"On the road again! Going' places that I've never been, seein' things that I may never see again!" Jag suckade högt, igen

"Someone please kill me" Muttrade jag för mig själv, och Harry lyckades höra

"No! This is the best part. Like a band of gypsies we go down the highway, we're the best of friends, insisting that the world keep turning our way and our way" Jag himlade med ögonen,

"I am bored" Muttrade jag

"And I need to use a bathroom" Jag tittade bort mot Harry med en rynkad panna, när han svängde in på någon uppfart.

"Where are we going?"

"I need to use a bathroom, like I said. The nature is calling" Jag tittade på honom, fortfarande med en rynkad panna när han gick ur bilen. Jag suckade och gick ur efter honom, och följde med honom in i byggnaden han gick in i.

Denna byggnaden visade sig vara en pub, och det var nästan fullpackat även fast den bara var åtta på kvällen. Jag bara följde efter Harry, tills någon gick in i mig och jag kände något blött och kallt på mig

"I am so sorry!" Utbrast personen och jag tittade bredvid mig för att se en brunhårig kille titta på mig och på vätskan på min tröja

"It's okay..." Mumlade jag och tänkte precis fortsätta gå när...

"No, it's not, here" Jag tittade på honom och han hade börjat ta av sig sin hoodie

"Ni, it really is alri..." Jag avbröt mig själv när han trädde i ärmarna på mina armar och jag log tacksamt

"Thank you"

"It's alright, I am Chester"

"I am Olivia "

"And I am Harry" Både jag och Chester riktade våra huvuden mot Harry, som stod och stirrade kallt på Chester

"Eh...hi"

"Hi, I am her boyfriend" Han sträckte fram handen, och Chester skakade den tveksamt

"Oh, okay"

"Harry didn't you have a toilet to use?" Undrade jag, uppenbarligen sur för att ha avbrutit konversationen mellan mig och Chester, även fast jag inte direkt ville prata med honom.

"I'll be back in a second" Sa han, mest till Chester, som för att varna att han kommer tillbaka, innan han vände sig om och gick mot toaletterna, och kastade en blick bakåt mot oss ibland,

"He was such a weirdo" Jag suckade

"I know" But he is my weirdo.

"So, what are your hobbies?" Undrade han plötsligt

"Reading and listening to music. What about you?"

"I like hockey" Svarade han enkelt och log mot mig

"What kinda books do you like?"

"Horror, fantasy, love..." Mumlade jag tystlåtet "You?"

"Oh, I don't read" Svarade han, ännu en gång enkelt

"Oh"

"Yeah...I hate books, I've only read one book in my life, and that was an A B C book in kindergarten" han skrattade, och jag nickade långsamt, och förstod att, herregud, vi var så olika.

"How old are you?" Jag började bli obekväm av alla dessa frågor, men svarade ändå

"18, you?" Han rynkad på pannan och verkade tänka

"What? Too hard question?" Retades jag och han skakade på huvudet

"I know you" Jag höjde ena ögonbrynet

"Oh really? You do?"

"Yeah, aren't you from the news? Olivia Johnsson? Kidnapped?" Mina ögon vidgades

"What?! No!"

"Yes, it is you! Hey, I thought you aere dead"

"It's not me" Sa jag lugnt, och skrattade, som att skratta av det. Han rynkade pannan ,

"Not?"

"Nope"

"Oh..." Herregud den här killen var lättlurad

"But, yeah...sorry"

"Its alright..." Mumlade jag tyst

"But, can I by chance have your number?" Jag ryckte obekvämt på axlarna

"I have a boyfriend, you know, the weirdo?" Jag pekade mot toaletterna

"So? We could still have a little fun"

"Sure, we can play shack tommorrow, what do you say?" Dök Harry upp igen, den här gången bakom mig och han virade armarna runt min midja skyddandes. Chester verkade förstå att det inte var någon match mot Harry

"Eh...I have to go" Mumlade han ut, och Harry fnös tyst

"That's right, you...weirdo..." Harry tog sedan min hand och vi gick tillbaka till bilen. När han hade stängt bildörren brast jag ut i skratt

"Weirdo? We can play shack tomorrow? Really Harold?!" Han ryckte på axlarna och låg roat medan han tittade på mig som skrattade som en hyena

"I ran out of insults" Jag himlade leendes med ögonen

"Just start the car, I want to get home this month"

***

Bilen stannade och jag klev ur. Det första jag såg när jag klev ut var ett hus.

Mitt hus, för att vara exakt. Jag tittade upp mot mitt fönster, och såg att det var helt mörkt. Det var mörkt i hela huset, tja, den var ju tio på kvällen. Jag gick mot dörren, och brydde mig inte ens om Harry som stod vi bilen.

Med en darrande hand räckte jag fram till dörren för att knacka på mitt eget hus, men hindrade mig själv.

Kommer jag bara dyka upp såhär efter två månader?

Jag blickade bakåt mot Harry, som nu stod med korsade armar mot bilen, och nickade när jag gav honom en osäker blick. Jag blundade hårt och knackade på, och backade undan för att dörren inte skulle slås upp i mitt ansikte.

Jag hörde min pappa ropa

"Sandy, can you take that?!" Jag fick gåshud av att höra min pappas röst, som jag inte hört på evigheter. Jag hörde fotsteg närma sig dörren, och min nervositet ökade, vad skulle jag säga? Tillslut öppnades dörren och där stod en person jag inte sett på väldigt länge, och jag kände hur tårar kom till mina ögon

"Mom..."