Noah:
En vanlig jävla dag~Jag vaknar upp av att morsan bankar på dörren och skriker att jag minsan skulle komma försent om jag inte skyndade mig. Men vad fan, vem orkar.
Jag sätter mig långsamt upp och stönar lågt när jag känner att smärtan i huvudet inte har gått bort från igår."Fan"
Jag orkar fan inte gå till skolan, ska jag kanske säga till morsan att jag mår dåligt?
Nej fan jag kan inte ligga här hela jävla dagen, kommer ju fan aldrig komma upp annars.
Jag bestämde mig för att ta en snabb dusch.
Jag hatar att göra det, måste se på min fula jävla kropp då.
Att kolla i spegeln är en mardröm, se på min spinkiga kropp. Jag försöker träna men det är så jävla jobbigt, alla stirrar på en och det får mig att måilla.
Jag gillar inte när det händer, att stå i centrum. För jag vet vad dom tänker och har hört det själv.
Jag menar går inte ens ett par minuter förens kommentarerna och blickarna fäst på mig."Är du säker på att du är kille?"
"Omg, jag har hört att han är bög!"
"Fan vad jag skulle vilja sätta honom på plats"
Och så vidare.
FAN! Om jag är det eller inte, Det är det enda man hör. Ja jag är spinkig men det betyder väl fan inte att jag är tjej!? Och om jag var bög skulle jag fan inte vilja ha dig i närheten, Jag har standards.Jag ställer mig i duschen och sätter på det varma vattnet, låter det dränka mitt hår och kropp i några minuter innan jag sträcker mig efter schampot. Tvungen att titta på mina ärade armar fult av stora som små skärsår.
Det är det här det blivit av mig.
Jag har inte kunnat leva ett normalt jävla liv sedan pappa stack med en brud till Thailand och kom aldrig tillbaka, min morsa blev förkrossad och vände sig till drogor och alcohål för att släka sorgen.
hon tror inte jag vet, men det blir alltid jag som måste spring runt halva jävla staden för att hitta henne.
hon står alltid med en kille som tafsar på henne eller i vissa fall hånglar dom upp varandra.
Ibland slipper jag undan med bara en blåtira eller lite näsblod när jag ska få bort idioten som står och tafsar på morsan, ibland har jag inte lika tur.
Det går ju inte så bra i skolan heller, inte direkt populär.
Men vad fan ska jag göra, tar jag upp det här med morsan kommer hon bli mer deppig eller rent av bara arg.
Jag orkar inte det.
Det svider till i armen när body washen glider ner i såren.
Jag har lärt mig att tålerera det och blundar bara i hop om att det ska gå över.
När jag går ut ur duschen tårkar jag av mig snabbt, sätter på mig ett par svarta jeans och en tråkig, alldeles förstor svart hoodi och hoppas på alla gudar att dom kan göra mig osynlig och ointressant under dagen.
men kan du hoppas ialla fall..."jag drar nu!"
jag har redan dragit på mig mina skor och är på väg ut.
"ska du inte äta älskling!"
skricker hon tillbaka.
"Nej är inte hungrig!"
skricker jag och slänger rygan över axeln, stänger dörren och börjar gå mot skolan.
hoppas den brunnit ner...Det hade den inte.
och ståd där som ett deprimerande block av krossade drömmar och utdragen tortyr.
ingången tycks säga:Välkommen till helvetet
Inte en så inbjudande syn, om du frågar mig.
Jag går över fotbolls planen när jag får syn på dom.
jippi min dag kunde ju inte börja bättre, för där står dom Hugo, Alexander, Ågy, Sigge och Elias. Sen kan jag ju inte glömma Anette, Grace och Moa.
Att dom är dom mest populära är ju ett faktum.
Med deras vältränade kroppar, snygga ansikten och frisyrer.
Allt med dom är perfekt.
Det gör det ju inte bättre att alla tjejer är på dom, eller ialla fall försöker.
Alla vet att Hugo och Anette är tillsammans och samma med Ågy och Grace.
Ingen skulle våga sig på dom, om dom inte ville ha sinna ögon utklösta, Och sen har vi ju Elias och Moa...
fan ska man säga om dom, Moa med sitt blonda hår, blåa ögon, fylliga läppar och snygg kropp. Så klart skulle men kille som Elias ha en tjej som henne.
jag vet inte varför jag blir så irriterad när jag ser dom två tillsammans, hur dom kysser och rör varandra.
det gör ont i mig, på något konstigt sätt.
jag försöker att inte stirra, men det är som om mina ögon är fastklistrade på Elias.
Han är ju lixom så snygg och jag önskar att det kunde vara jag som stog där med hans hand runt min midja och...
jag skakar av mig känslan med att ruska på huvudet. mitt bruna hår faller framför ögonen på mig, jag drar bort det med handen och sätter på mig huvan.
fan lägg av! han gillar dig inte och du SKA inte gilla honom, kan du inte inse det eller är du störd!?
Jag sätter musiken på max och försöker att inte stirra på Elias.
Jag går med snabba steg och nerböjt huvud, och hoppas dom är upptagna med att hångla eller något sånt.
Jag märker inte att Sigge har stått och väntat på mig med ett hån leende på läpparna.
jag stannar när jag ser hans allt för bekanta vita sneakers.
FUCK"Men se vem vi har här!"
säger han glatt.
"Är det inte Noah?"
Jag kan praktiskt taget känna allas blickar på mig.
"Hur många kukar har du sugit på sistone?"
seriös? var det de bästa han kunde komma med.
"Hallå? är någon där?"
Jag kollar up, och möts av ett par ljus bruna ögon.
Har ingen lust att prata med dig just nu ditt mongo, låt mig vara.
Är vad jag skulle säga om jag inte var så jävla feg. Istället håller jag tyst.
När han inte får något svar blir han irriterad och drar tag i min tröja och lyfter näven.
Here we go again."låt honom vara Sigge"
hans röst var mörk och raspig, den får mitt hjärtat att slå vålter.
Sigge kollade på Elias med ett besviket ansiktsuttryck."Men seriös Elias skojar du med mig?"
"Nej"
var svaret.
"Låt honom gå, hans lektion börjar snart"
Motvilligt släppte han min hoodi och jag skyndade iväg...
===========================
Ja men hejsan! Hehe
Jag ville göra den här serien så jävla mycket men kunde aldrig hitta ett perfekt tillfälle eller energi att skriva den. Jag är i alla fall skit glad att jag orkat skriva så här långt haha.
Väl jag hoppas ni verkligen gillade den här!
Och jag är ledsen för fel stavningar, orkade inte rätta.
Jag skulle vilja veta vad ni tycker så skriv gärna...om ni vill asså haha. Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga om jag ska vara ärlig.HOPPAS NI GILLAR "DU GÖR MIG..."!!!
YOU ARE READING
Du gör mig...
Teen Fictionjag försöker att inte stirra, men det är som om mina ögon är fastklistrade på Elias. Han är ju lixom så snygg och jag önskar att det kunde vara jag som stog där med hans hand runt min midja och... jag skakar av mig känslan med att ruska på huvudet...