Du gör mig...

7

Elias:
Tiden står still~

Jag kunde inte plugga den kvällen för hjärnan ville inte sluta tänka på annat.
Så jag gav upp.
Slängde mig i sängen och suckade.
Vad fan ska jag göra med mitt liv.
Allt är så komplicerat och jag vill bara fokusera på skolan, men mitt kärleks liv tillåtet de inte.
Kanske är bäst ändå om vi gör slut...
Ska jag konfrontera henne? Prata med henne? Orkar jag de?
Jag vet ju själv hur de kommer hända, hon kommer att anklaga mig för att inte förstå något, jag kommer må dåligt och säga förlåt.
Stabilt.
Jag tvingar mig upp ur sängen än en gång för att dusch, jag tvättar av mig snabbt och borstar tänderna, försöker ignorera de irriterande tankarna i min hjärna.
Slänger på mig en vit tröja och ett par grå mjukisbyxor. Jag faller ner i sängen, utmatad och irriterad.

Tankarna bara rusade den kvällen, jag måste ha somnat, märkte de inte ens förens mitt hemska alarm satte igång.

"För i helvete"

Grymtade jag fram, halvt vaken. Ögonlocken kändes tunga.
5 minuter till...
Men just som jag försökte lägga mig ner och sluta ögonen igen ringer de på dörrklockan.
Vad fan.
Jag ställer mig upp och suckar av utmatning. Jag möts av min reflektion i spegeln när jag kommer fram till hallen.
Ser död ut, som vanligt.
Dörren glider upp och utanför står Sigge.

"Du har försåvitt dig."

Säger han utan att röra en minn.
Fuck jag glömde de va skola idag!

"Kom igen!! Skynda dig, vi kommer försent."

Jag hade inte tid att bytta om, utan slängde på mig en hoodie och ett par skor som låg vid min ytterdörr, och skyndade ut genom dörren, Sigge hade redan slängt upp min ryggsäck över axeln och var halvvägs ner för trappan.

"Skynda på!"

Hör jag honom skrika medan jag försöker låsa dörren.
När jag lyckas så vänder jag och springer så snabbt jag kan ner för trappan efter Sigge som otåligt stampar med foten.
Jag smäller upp dörren till byggnaden och vi springer ut, missar bussen med knapp sekund.
Vi flåsar som djur när vi sätter oss ner på bussen.

"Du ska få spö om vi kommer försent."

Pustar Sigge ut och armbågar mig i revbenen retsamt.

"Jag förtjänar de."

Skrattar jag hest.

"Helt klart."

Men vi kommer i tid, haha lyckas precis smyga oss in till resten av klassen och får ett höjt ögonbryn av läraren som stänger dörren efter oss.

Mina ögon känns så tunga och kan knappt hålla mig vaken under lektionen, hur skulle jag klara av ett prov i de här skicket.
Sigge ger mig oroliga blickar och jag känner mig frustrerad.
Jag låg uppe hela natten, jag försökte att plugga men de slutade bara med att jag stirrade ner i de öppna böckerna och kunde inte begripa ett ord av alla bokstäverna , och min hjärna ville inte sluta tänka på Moa. Vad ska jag göra? De slutade med att jag gav upp och slängde mig i sängen.  
Jag hade nog inte vaknat om de inte hade varit för Sigge.
När lektionen äntligen tagit slut gick jag som en zombie mot nästa lektionssal.