Till death do us apart | Draco Malfoy

0.6

Jag låg i den mjuka sängen och kollade upp i det vita taket. Jag hade säkert sovit i tio minuter, högst. Allt jag kunde tänka på var det som Draco hade sagt till mig häromdagen. Han gav mig inte en förklaring till hur eller var, han berätta bara att han hade sett ansiktet sen gick de iväg, bara sådär.

Jag kollade på klockan på nattduksbordet. "07:53" stod den på. Jag tog upp mobilen och kollade igenom den. "Blaise🐍 har lagt till dig som vän" Stod det på Displayen. Jag kollade förvånat på telefonen och gick in på Snapchat. Jag la till honom och kollade på hans story. Det var en bild på honom och hans vän, Pansy. Han log stort och hon kysste honom på kinden. Bakom dem såg jag Draco med Lavender. Det höll varandras händer och skrattade åt någonting. Bitch.

Jag kollade på klockan igen och den stod på "08;07". Jag reste mig upp och drog på min kläderna. En gäspning slank ur mig när jag sträckte på mig. Jag gick ned till den stora salen och förberedde mig för att äta frukost. Jag brukar hoppa över den ibland men eftersom att jag var vaken nu så kunde jag ändå äta lite, det är ju ändå buffé. Jag gick in i salen och gick mot Gryffindors bord. Ingen av mina vänner förutom Luna och Neville satt där, så jag bestämde mig för att sätta mig ned vid dem. "Hej" sa jag vänligt till dem. "Hej, Hazel" sa dem i kör.
Jag kollade mot dörren och in kom Draco med hans vänner. Jag fick ögonkontakt med honom, men han kollade bort. Jag tittade ned i marken och sen på Luna och Neville. Hade jag gjort något fel? Är han arg på mig? Mina tankar stoppades av Luna och Neville som skrattade åt något skämt som hon sa. Jag fejkade ett skratt och försökte hänga med i konversationen de höll, men ärligt talat så förstår jag inget alls med Luna. Hon är snäll och så men om jag hade behövt vara ensam med henne så hade jag förmodligen fått en hjärnblödning.
Efter ett tag kom Ginny, Harry, Ron och Hermione in. De satte sig vid oss och började prata direkt. Jag tuggade på en pannkaka och lyssnade på vad de sa. Allt kändes faktiskt helt okej just nu, jag sitter ned med mina vänner och äter frukost, det gör ju vilken person som helst liksom!
Det blev tyst mellan oss ett tag. Jag vet inte om det var för att vi försökte lyssna på några vid Hufflepuffs bord eller om Luna sa något konstigt. Jag kollade mot Ron som hade fått ögonkontakt med mig. Han lutade sig mot mig, när jag förstod att han ville säga något så gjorde jag samma sak. Han sa att Malfoy stirrade på mig. Jag nickade och lutade mig tillbaka.

"Vart har du varit? Hazel. Vi har inte sett dig" Sa Ginny. Den stela stämningen bröts.
"Vart har jag varit? Vart var ni?" Svarade jag och mötte hennes blick. Det blev tyst vid hela bordet, förmodligen för att jag höjde rösten en aning.
"Vad pratar du om?" Frågade Hermione. Jag kollade på henne och kände en irritation i huvud.
"Seriöst?" Svarade jag, nu med en irritation i rösten. De blev tysta.
"Jo jag ska berätta för er" Började jag. Nästan hela salen blev tyst.
"För någon dag sedan hände det något, men ni hade väl ingen aning, så upptagna som ni är." Muttrade jag. Jag kände allas blickar på mig.
"Vad hände?" Frågade Harry.
"Jag dog nästan" Fräste jag. De kollade mot mig med en sorgsen blick. Jag reste mig hastigt upp.
"Och vill ni veta vem som räddade mig? Malfoy. Ja, eran "ärkefiende"" Sa jag.
"Vi hade lektion" Svarade Hermione envist.
"I två dagar? Kom igen. Kommer jag ihåg rätt så var våra lektioner kortare" Snäste jag.
"Men jag ska inte klandra er, ni hade väl fullt upp med dubbeldejter" Sa jag.
Jag gick med bestämda steg ut ur den tysta salen. Man hade kunnat släppa en nål och hört den eka, så tyst var det.
Jag gick upp till mitt rum och kände en tår rinna ner på min kind. Jag kastade mig på sängen och grät. Varför vet jag inte. Hade jag nyss förlorat mina vänner? Bryr dem sig ens? Hörde Draco? Vad fan ska jag göra nu? Jag är helt ensam.

Jag hade somnat på sängen förut, klockan var nu "12:14". Jag kollade på den och suckade. Jag hade ingen lektion att skynda mig till så jag hade kunnat ligga här hela dagen. Varför har jag inte haft en lektion än? Jag har varit här i snart två veckor.

Jag gick ned för trappen igen med mitt ritblock i famnen. Jag tänkte gå ut och sätta mig på gräset, släppa loss på tankarna.
Jag gick i den tomma korridoren och tänkte. Varför besökte dem mig inte i sjuksalen? Varför kunde dem inte ens träffa mig i fem minuter? Mina tankar upphörde när jag gick in i något, eller snarare någon. Jag ramlade omkull och kollade upp. Där stod Blaise.
"Förlåt mig, Hazel, jag såg min inte för" Sa han ursäktande och böjde sig ned för att ta upp mina saker. Han drog ut sin hand och visade att han kunde hjälpa mig upp. Jag la handen i hans och han drog mig försiktigt med bestämt upp.
"Tack, Blaise" Sa jag vänligt och borstade av mig dammet från min rock. Han kollade på mig.
"Är du ledig i övermorgon?" Frågade han. Jag kollade på honom.
"Ja, det är inte som att jag har någon att vara med" Svarade jag och fnissade lite åt mitt egna skämt.
"Vill du träffas? Um... Om du vill alltså. Som en dejt" Sa han nervöst. En dejt? O.M.G. Håll dig lugn Hazel!
"En dejt? Vad kommer Draco säga?" Han kollade på mig och fnissade.
"Han bestämmer inte över mig" Sa han bestämt. Han vet vad han vill. Jag gillar det.
"Din flickvän då?" Frågade jag och ryckte på ögonbrynet.
"Min flickvän?" Sa han förvånat.
"Pansy" Svarade jag. Han skrattade.
"Jag för inte röra henne för Draco, dem håller på, jag har sett dom hångla ett par gånger" Svarade han. Jag kollade på honom.
"Är inte han ihop med Lavender?" Frågade jag.
"Inte längre, han gjorde slut med henne för något okänt skäl." Sa han.
"Det gör inget om du säger nej, Hazel. Var bara ärlig" Fortsatte han.
"Jag skulle jättegärna vilja gå på en dejt med dig" svarade jag och log. Hans mun bildade ett leende.
"Bra! Kan jag hämta upp dig klockan åtta?" Frågade han. Jag nickade. Han gick iväg självsäkert, jag kunde inte låta bli att fnissa lite åt honom. Jag kollade mot slutet av korridoren. Jag såg Draco stå där med en sorgsen blick. Han gick iväg och jag kollade efter honom. Shit. Varför jag?