Till death do us apart | Draco Malfoy

0.4

Jag satt på en träbänk på den stora utegården på skolan. Gräset och de vackra blommorna hade nyss börjat växa upp igen.
Jag granskade några röda rosor nära bänken, tog sedan fram ett brunt, stort ritblock som jag har ägt sedan jag var ett litet barn. Jag satte i hörlurarna i öronen och slog på River flows in you - Yiruma. Jag började genast göra en skiss på rosen och hamnade i en egen värld.

En bit ifrån mig hade Draco och hans gäng satt sig. Jag sneglade åt deras håll och såg hur Draco stirrade på mig. Vad ska jag göra? Varför är han extra snygg idag? Jag kollade ned i mitt block igen och försökte ignorera han och hans vänner. Jag rodnade. Fuck. Jag kollade upp igen och såg att de pratade om något. Hans blick flackade mellan mig och hans vänner. Jag himlade med ögonen och kollade ned i mitt block igen.
Jag blev äntligen klar med teckningen och blev faktiskt rätt så nöjd, jag hade ändå aldrig ritat en blomma innan.

Jag satt och lyssnade på min musik igen och lät tankarna fara iväg långt bort.
Plötsligt fick jag en bild i huvudet av någon man. Hans ögon var helt svarta, han hade inte ens någon ögonvita! Han hy var väldigt ljus, nästan som att han var albino. Han hade kort, rufsigt, mörkt hår och ett läskigt flin. Jag blundade och ritade snabbt efter ansiktet jag såg, det kändes verkligen som att någon ondska hade tagit över min kropp, som att någon försökte ta över mig Hela jag skakade, jag hörde hur ett konstigt läte bara forsade ur mig, det gick bara inte stoppa det. En hand lades på min axel och jag hörde några personer nära mig.
"Vad händer?! Säg till Dumbledore!!"
"Vad ska vi göra?!"
Jag kände en tjock vätska med smaken av järn forsa ur min mun. Jag förstod på en gång att det var blod. Jag kände samma sorts vätska rinna ut ur båda mina ögon, mitt hjärta började slå hastigt på grund av värken i huvudet och rädslan.
"Åh herregud, hon blöder nu!" Skrek någon.

Jag öppnade ögonen och fann mig i en stor vit sal. Allt var väldigt suddigt men jag kunde se konturerna av en man sittandes bredvid mig. Jag kände ett stick i armen och kollade på den. Jag såg en nål i den och mina ögon spärrades upp. Jag drog hastigt upp min andra hand för att dra ut nålen men stoppades av smärtan.
"Håll dig lugn, du mår bättre snart" Hörde jag från killen. Jag kunde se klart nu så jag såg att det var Draco. Vad gjorde han här?
"Vad gör du här, Malfoy?" Sa jag med en skakig röst.
"Jag-" sa Draco innan han stoppades.
"Mr. Malfoy räddade dig, Hazel. Om inte han hade sett dig hade du förmodligen varit död nu" Sa Dumbledore.
"Vad hände?" Frågade jag honom.
"Det är vad vi försöker lista ut. Du ramlade ned från bänken, började blöda och sedan räddade Draco dig" Svarade han. Dumbledore lämnade oss ensamma. Men precis när han gick kom Dracos vänner in gåendes.
"Hur mår hon?" Frågade Blaise.
"Hon mår bra" Svarade Draco.
"Jag kan prata för mig själv, tack" Svarade jag envist, mest för att reta upp Draco.
Han himlade med ögonen och kollade på sina vänner igen med ett flin.
"Tack Draco, verkligen. Hade du inte varit där så hade jag varit förlorad nu" Sa jag allvarligt till Draco.
Hans flin ändrades till ett leende. Våra blickar möttes och jag fick fjärilar i magen.
"Draco Lucius Malfoy!" Hörde jag från andra änden av rummet. Det var Lavender. Hennes gälla röst går inte att missa.
"Hej babe" Sa han till henne.
Hon gick rakt fram till honom slog till honom hårt på kinden.
"Oooh" råkade jag svara. Jag menade det inte, det bara kom ut.
Lavender spände fast sina ögon på mig. Jag kände en obehaglig känsla i magen och blev tyst.
"Vad är det?" Frågade Draco till Lavender.
"Vad är det? Vad är det?" Svarade Lavender och höjde rösten.
"Det ska jag tala om för dig! Jag är sjuk i två dagar och du flörtar med den här horan! Hur kunde du?!" Sa hon igen.
"Wow, chilla med anklagelserna, Brown" Svarade jag till henne.
Hon bara stirrade på mig igen.
"Förlåt babe. Inget hände, jag lovar" svarade Draco och tog tag i hennes midja och kysste henne.
Usch. Jag kommer spy.
Hon gick verkligen på det? What the fuck? Hon är verkligen dummare än Ron.
"Ursäkta" Sa jag med en bestämd och äcklad röst. "Måste ni hångla mitt framför mig?" Sa jag igen.
"Avundsjuk?" Frågade Lavender.
"Inte alls, faktiskt. Två ormar passar bra tillsammans." Svarade jag.

De gick ut ur rummet med följeslagarna i släptåg. Hur kunde de bara följa efter Draco sådär? Han är en idiot.

Dracos perspektiv

Jag såg Hazel sitta ensam på en bänk och ritade. Jag och mina vänner satte oss ned på en bänk ganska nära hennes.
Hennes mörkbruna långa hår täckte nästan för hela hennes ansikte. Jag kunde verkligen inte släppa blicken från henne, hon är så sjukt vacker. Hur kan någon se ut sådär? Hon är en gudinna.
Hon tittade upp mot mig och jag log. Hon kollade fort ned igen och jag tror att hon även rodnade lite.

De pratade om någon tjej i Ravenclaw, tydligen var hon väldigt snygg eller något, jag lyssnade inte riktigt.
Varför kunde jag inte sluta stirra på henne? Jag har en flickvän!
"Vad tycker du, Draco?" Frågade Gregory.
"Jättekul" Svarade jag.
De förstod att jag inte lyssnade. När de såg att jag kollade mot Hazel kollade alla dit. De visste inte om att hon satt där, så de gjorde en massa flörtiga ljud och skrattade. Hon kollade mot oss och vände sig snabbt om, nu såg man bara hennes rygg.
"Jösses vad du var blyg!" Ropade Pike mot henne.
Vi skrattade och märkte att hon visade sitt långfinger för oss.

Efter några minuter när hon hade suttit sig åt rätt håll igen märkte jag att något var fel.
"Tyst" sa jag till dem, jävlar vad dom ska prata! De blev tyst och kollade också mot Hazel.
Hon tryckte hårt ihop ögonen och drog snabbt sin penna över pappret.
"Vad gör hon?" Viskade Pansy till Millicent.
"Freak" svarade Millicent.
"Håll käften!" Röt jag till Millicent. Hon blev genast tyst och lutade sig tillbaka.
Hazel ramlade ned från bänken och landade hårt i gräset. Jag reste mig snabbt upp och sprang mot henne, de andra sprang efter.
Hon skakade väldigt mycket. Jag drog hastigt av mig min tröja och virade in henne i den.
Alla hade panik.
"Vad ska vi göra?" Skrek Goyle.
"Säg till Dumbledore!" Skrek Pansy.
Väldigt mycket blod började rinna ur hennes mun, det var som att det aldrig stoppades. Blod började även rinna ut ur hennes ögon, då fick även jag panik!
"Vi hinner inte" svarade jag bestämt.
"Vadå hinner inte?" Sa Blaise.
Jag drog upp Hazel i min famn och vi började springa in mot skolan. Alla blickar var vända till oss, förmodligen var att det var blod i hela hennes ansikte och nu över hela mig.
Vi stormade in till Dumbledores kontor, nästan alla lärare satt där.
"Kära nån!" Skrek McGonagall.
"Vad har hänt?" Sa Snape.
"Ni hinner inte förklara! Ta henne till sjuksalen!" Sa Dumbledore.

Jag satt i den stora salen i flera timmar. Det kändes som att det var tre dagar, minst. Men jag höll tiden och det var i sju timmar. Jag ville bara att hon skulle vakna. Tänk om hon dör nu? Vad ska jag göra då?

Efter nio timmar hörde jag att hennes andning ändrades. Jag sneglade på henne och såg att hon vaknade upp. Äntligen.

——-
Det här kapitlet blev verkligen jätte långt! 1287 ord sammanlagt. Trodde verkligen i Örjan att jag bara skulle få till runt 300 ord!
Försökte skriva lite mer detaljerat i det här kapitlet! Blev det bättre/någon skillnad?
Skriv gärna vad ni tycker!❤️❤️