Flickan med de gyllene ögonen (just nu pausad)

Kapitel 8

Jag blir förvånad när jag inser att jag varit här i två månader, tiden har gått så fort. Vinterns första snö har precis lagt sig och Rassisim känns mer som mitt hem än vad byn någonsin gjorde.

Jag reser mig långsamt upp för att inte riskera att väcka Vivet eller Lesley. Håret reser sig på mina armar och ben när mina tår nuddar det kalla golvet. Jag öppnar långsamt och ljudlöst dörren. Det har jag gjort så många gånger vid det här laget att det inte är några problem. Jag vet precis hur snabbt man måste trycka ned handtaget, hur långt man kan öppna dörren utan att den gör ljud.

Jag skyndar mig genom slottet tills jag öppnar dörren och kommer ut på toppen av ett torn. Jag ryser när den isande kalla vinden biter i varenda millimeter av min nakna hud. Det var Jack som tipsade mig om det här stället. Visst det är kallt, men det är bara väntat när det är vinter men man får iallafall frisk luft. Detta har blivit som en rutin. Jag har alltid haft svårt att sova men efter jag varit på en av mina nattliga promenader sover jag som en stock. Ännu en fördel är att jag lär mig mer om alla korridorer och vilka som leder vart, hur man på kortast tid tar sig till närmaste utgång eller liknande.

Härom veckan upptäckte en av vaktmästarna mig. En lång benig man med tunt, flottigt och stripigt hår. Det resulterade i flera timmars arbete med att putsa troféer skolan och elever fått. Uppenbarligen fick man inte vara ute på kvällen, men så dum som jag är går jag fortfarande ut i princip varje kväll.

Jag suckar, det känns så märkligt. Imorgon ska jag Vivet och Lesley inte längre bo i vårt rum utan vi ska flytta till de olika falangernas sovsalar. Det betyder att jag och Vivet kommer att säras på. Min enda tröst är att jag iallafall fortfarande kommet dela sovsal med Lesley.

Jag kramar mig själv för att behålla värmen. Lika bra att gå tillbaka, inte värt att bli sjuk. Med en suck vänder jag mig mot dörren igen och börjar långsamt smyga ned för den vimlande spiraltrappan.

Jag kommer till en korridor med en stor staty som föreställer en stor fet man som håller i en enorm penningpung som till och med lyser i dunklet. Plötsligt hörs ett ljud från statyn, som skor mot sten, igen och igen och igen, steg. Jag stoppar på en gång och svänger runt. Ingen. Jag kan inte se någon men jag är säker på vad jag hörde. Min nyfikna sida är på väg att ta över. Jag går fram till statyn och knackar på den. Ett högt ekande ljud hörs och jag stelnar till, det där måste någon annan ha hört. Jag kilar tillbaka till sovrummet och kryper ned i min mjuka säng. Jag får undersöka det där nästa gång, jag vill inte riskera att behöva putsa troféer en andra gång, mina händer ömmar fortfarande från första gången jag behövde göra det.

Jag vaknar nästa morgon av ett högt knackande.
- Ja, ja, kom in, mumlar Vivet sömnigt och drar täcket över huvudet.
Dörren öppnas på en gång och en vaktmästare som jag inte kan namnet på kommer in. Hon har grått hår som är så hårt uppsatt i en knut att jag inte förstår hur håret sitter kvar på huvudet.
- Plocka ihop era grejer, jag ska visa er vart era sovsalar är, säger hon lätt irriterat när hon ser att vi alla fortfarande ligger till sängs.
Både Lesley och jag ser besvärat på Vivet. Att vi ska byta sovsalar betyder att jag och Lesley ska fortsätta att dela rum medans Vivet ska byta.

Vivet slår ned blicken, biter sig i sin underläpp och börjar under tystnad packa ned sina saker som ligger spridda över hela golvet. Jag plockar snabbt ihop mina saker.
- Miss Kira och Miss Regina, följ med mig, jag kommer och hämtar dig senare Miss Purpura, säger vaktmästaren buttert.
Jag öppnar munnen utan att veta vad jag ska säga.
- Vi ses sen, säger jag försiktigt till Vivet.
Det känns märkligt att hennes vanligtvis sprudlande glada uppsyn bytts ut mot den här ömtåliga och nedslagna minen.

Jag går fram till henne och ger henne en bamsekram. Bara någon sekund slår även Lesley armarna runt oss.
- Kom nu! suckar vaktmästaren irriterat, ni är inte de ända som ska byta sovsalar, fortsätter hon irriterat.
Jag släppet motvilligt taget om Lesley och Vivet, suckar och går sedan mot dörren.