NOBODY BUT YOU [THE FOOO FANFICTION.]

Del 19

"Fuck, vad är klockan?" Jag vaknade med ett hastigt ryck av att Oscars mobil ringde. Vi hade för en del somnat om igen och det skulle väl visa sig vad klockan var, men ändå; att ringa nu kändes opassande men det kunde ju inte människan som ringde Oscar veta.

"Morrs!" Svarade Oscar i mobilen när han dragit fingret över "dra för att svara." Oscar bet sina naglar på handen han inte höll mobilen i, jag tog hans hand och började lämna små mjuka pussar över den och han log.

Jag har inte nämnt detta tidigare men jag hatar verkligen när folk tuggar på sina naglar, inte för att jag aldrig gjort det eller är för fin för det, det är bara blä enligt mig.

"Tja, Daff!" Svarade han och såg på mig med en blick som för att säga att det var något viktigt och att han absolut måste avbryta vår mysiga morgonstund tillsammans. Han tog den hand som jag suttit och hållit i och smekte mig över ryggen.

"Jag kommer sen.." Viskade han och nickade mig mig och slängde en kyss åt mig. Jag log för mig själv och "fångade" den och log lite mesigt.

Han blinkade med ena ögat och försvann ut genom sovrummets dörr. Jag vände mig om och kollade klockan. "Tjugo i tolv." Viskade jag för mig själv.

Jag bestämde mig för att gå ur sängen och försöka göra något med den här dagen även om jag var ledig.

Det kändes dock inte alla bra när jag insåg att jag inte hade några kläder. Jag vågade mig inte ens på att le mot den spegelbild jag möttes av.

"Fy fan.." Min kropp. Grotesk. Usch. Fy. Aj.

"Daff sa att-" Oscar stirrade på mig när han fann mig i endast trosor och bh. "Förlåt, skulle du byta?"

Oscars POV

Hon skakade på huvudet. "Jag vill inte att vi ska gifta oss, jag vill aldrig mer se dig. Jag kan inte." Och med de orden sprang hon ut.

D/N POV

med ingen som helst koll på hur mina mjukisbyxor och tröja satt, sprang jag. Utan destination eller tankar. Han fick inte se mig såhär.

Jag kunde inte. "Kan inte förstöra Oscar." Tumlade det i huvudet på mig under hela tiden jag sprang.

Får inte förstöra honom som jag gjort med mig själv mentalt hela tiden utan nån har vetat.

Spänningen stiger i mig. Det ända jag minns är att jag landar hårt. Asfalt.

Rösta och kommentera. HEHEH

. Morrs! För er som undrar så lever Felix!