NOBODY BUT YOU [THE FOOO FANFICTION.]

Chapter 1;

Det var som om det bara fanns han där. HAN. Killen som hade fått mig att inse hur himla amazing livet är och hur mycket jag önskar att våra läppar kunde mötas i en passionerad kyss. 

Jag slogs ur mina tankar av mamma som slog ner min tallrik med potatisgratäng framför mig och gav mig en sarkastisk blick. ''Är det killproblem i ditt huvud nu igen?'' Sa hon och flinade. Jag kände hur jag blev röd i ansiktet men tittade upp på henne. ''Nej, och om jag skulle ha det, skulle jag nog inte ta det med det.'' Hon nickade förstående och sa sedan åt mig att äta upp maten så fort som möjligt. ''Skynda på lite nu va, jag ska träffas med mina polare om en stund och då vill inte jag ha min sega lillsyrra sittandes här.'' Klagade min äldre bror på mig, och skuffade mig i sidan. Jag suckade och räckte ut tungan åt honom. Löjligt, jag vet, men vad gör man inte?

Brorsan hade fått sitta på sitt rum, framför sitt playstation i flera timmar nu, medan jag och mamma hade skrubbat badkaret och städat ungefär hela huset. ''Varför ska inte han hjälpa till för? Det är väl ändå inte bara jag som är slav i det här huset eller?'' Suckade jag och gav min mamma en menande blick på att jag tyckte att hon skulle gå upp och säga till honom. ''Du vet hur illa upp han har tagit av ja, du vet.'' Sa hon och snyftade till lite och lämnade sedan rummet. Min pappa. Ja, ni undrar säkert varför jag inte har presenterat honom för er ännu. Han dog i cancer för cirka 1 år sedan och i förrgår hade vi en liten minnesstund av honom eftersom att det då hade varit precis ett år sedan hans bortgång. 

Jag slogs ännu en gång ur mina vandrande och vilda tankar av att det ringde på dörren. Brorsan verkade få väldigt bråttom. ''Öppna inte! Det är till mig, och ja då kanske jag ska säga att snälla håll er borta från mina kompisar och mitt rum, vi klarar oss själva.'' Han vände sig sedan mot dörren, medan jag stod lite avsides vid en dörrkarm och väntade spänt. Ja, han skulle ju komma. 

''Tjena polarn!'' Skrek Felix i örat på brorsan och gav honom en häftig brokram och steg åt sidan och nickade lite åt mig som för att hälsa. ''Bro! Kul att du köpt nya fifa!'' Jollrade Omar och hoppade upp och ner i extas. Sedan, kom Ogge och min brorsa hälsade som vanligt som han alltid gör, alla med en brokram. Jag tittade mig efter 4:e medlemmen men han verkade inte synas till. Jag vände mig om i uppgivenhet, då jag hörde hans ljuva stämma. ''Eyo, stäng inte dörren bro's!'' Jag vände mig om och mötte hans blick. Gnistor och färgglada raketer tog fart inom mig. Honom. HAN.

HEJ HOPP! HOPPAS ATT NI GILLAR FÖRSTA KAPITLET AV MIN FANFICTION! KOMMENTERA, DELA OCH FÖLJ MIG GÄRNA PÅ TWITTER; @imaginewithfooo

tack så mycket kram!