Del 30

39 2 0
                                    

Det var som om hela världen rasade framför mina ögon. Cancer. Jag var diagnosticerad med cancer. Den dödligaste sjukdomen.

"Jag måste få veta hur våra barn ser ut i alla fall..." Hörde jag ett svagt mummel bredvid mig i sängen på kvällen när vi hade fått komma hem igen.

Jag vände mig försiktigt om, la armen försiktigt om Oscars midja. Han vände sig om mot mig. Han drog mig försiktigt in till sin kropp, kysste mig på huvudet, och strök mig över ryggen.

"Jag kommer inte dö, Oscar." Vi sladd jag försiktigt mot hans varma bröst. Hand blick mötte min, hans såg nedslagen ut.

"Ursäkta babe men cancer är ingenting att skämta om. Du är mitt allt och försvinner du finns det ingen mening i någonting jag gör." Hans röst avtog och ett svagt suckande lämnade hans kropp.

En tår lämnade hans öga men han blinkade snabbt bort den. Jag förblev tyst en stund. Mamma och pappa visste ingenting men just nu var de på semester och det kändes inte rätt att förstöra..

Jag hade ofta fått höra att jag hade skinn på näsan så detta skulle förhoppningsvis bli en "piece of cake" att ta hand om.

SORRY ATT DET ÄR KORT KRAM

NOBODY BUT YOU [THE FOOO FANFICTION.]Where stories live. Discover now