Oscars POV
Jag, Felix, Ogge & Omar hade bestämt att vi skulle repa idag. "Men vi förstår om du vill vara hos D/N.." hade de lugnande sagt.
Jag hade just smsat D/N att jag skulle komma med till sjukhuset för en kemo när hon skulle få medicin.
"Jag kan inte.." Viskade jag för mig själv och gick med på att träna till nästa konsert med killarna.
NÅGRA TIMMAR SENARE
Vi hade repat 1 1/2 timme och det var jobbigt att fokusera. Vi tog en still vattenpause då Daff knackade mig lätt på axeln.
"Har det hänt något?" Frågade han. Jag tog lite vatten ur flaskan. Svalde och tittade tillbaka på honom. Han såg med ens orolig ut.
"Jag vet ju att hon fick minnesförlust men det var väl inte så illa?" Jag harklade mig.
"Jag skulle varit med på hennes sista kemo idag innan de släpper hem henne innan nästa period.." En tår slingrade sig ned för min kind.
Daff tittade häpet på mig, sen ner i marken som om han också var sårad.
"Min mormor hade cancer. Blodcancer. Det är väl inget ämne jag valt att prata om men hon dog för 3 år sen..." Jag klappade honom försiktigt på axeln.
"Gå nu." Log och och tvingade tillbaka en tår. "Vadå?" Sa jag oförstående. "Hon behöver dig! Bra jobbat idag!"
"Eh, ska vi köra igen eller?" Kikade Omar in och viskade i rummet. "Oscar ska till sin tjej men vi andra repar okej?" Daff återtog kontrollen.
Felix klappade mig på axeln, "vi sjunger för dig med bror." Jag log och trädde på mig jackan innan jag stapplade ut igenom dörren.
Väl inne på sjukan fick jag vänta en stund eftersom de tog blodprover på D/N.
Din POV
"Satans skit aj!" Stönade jag när nålen trädde in under min hud. "Trodde du vant dig nu." Smilade doktorn. "HUR FAN VÄNJER MAN AV MED SPRUTOR? DET GÖR JU ONT?" Skrek jag och hulkade.
"Jag vill att Oscar ska vara här!" Tjöt jag och kände hur en spya var på gång på grund av medicineringen.
"Papperskorg!" Skrek doktorn och en sköterska tog fram en papperskorg.
"Låt mig ta hand om det.." Hörde jag en saknad röst säga. "BABY!" Smilade jag och kramade om Oscar som ställt sig bredvid sängen hållandes en tunna. Efter kramen spydde jag.
"Bra baby.." Viskade han och strök mig över ryggen. Han kysste min panna mjukt och log. "Jag vet att jag inte kom men.." Jag la fingret över hans torra läppar. "Meningen är att du är här nu." Viskade jag.
"Ursäkta, Oscar vill du ha kaffe?" Frågade sköterskan och Oscar nickade. "Snälla hämta in lite vatten också." Bad han och tittade på mig.
"VI ska klara detta."
YOU ARE READING
NOBODY BUT YOU [THE FOOO FANFICTION.]
Teen FictionTHE FOOO FANFICTION! INTRODUKTION; Det handlar om dig och mig och hur vi ska kunna hålla ihop. Ja, det ska bara vara vi. De som säger att vi inte hör ihop, de vet inte riktigt hur mycket vi älskar varandra, men när det väl kommer ut, så kanske att d...