Eld & blod

Kapitel 14, del 2

There are plenty of ways to die, but only love can kill you and keep you alive to feel it.

Leo Christopher

"Vänta!" ropar Tina, men jag har redan vänt mig om och sprungit uppför trappan. Väl uppe på mitt rum letar jag fram en gammal, svart gympaväska och börjar slänga in kläder på måfå. Det finns en chans att jag kommer sluta upp med femton par linnen och inga byxor, men ärligt talat så bryr jag mig inte just nu. När väskan är halvfull inser jag att jag fortfarande har på mig min smutsiga tröja.

"Vad håller du på med?" frågar Tina samtidigt som jag, med mer våld än nödvändigt, sliter av mig klädesplagget och slänger det på golvet. Plötsligt är Tina framför mig och greppar tag om mina överarmar. "Michelle, ta det lugnt." Hon är så nära att när jag andas snuddar min bröstkorg vid hennes. Det är inte första gången jag stått framför Tina utan en tröja, men denna gång känns det annorlunda. Alldeles för blottande. Att hon precis slängt min längst bevarade hemlighet i ansiktet på mig har säkert något med saken att göra.

Jag vet inte när mina känslor för Tina gick från vänskap till något mer. Det finns stunder som står ut mer än andra, men jag har kämpat hårt för att trycka ner varenda en av dem. Självförnekelse är en mäktig kraft. Medan vi står mitt emot varandra tillåter jag mig själv komma ihåg ett speciellt minne för några år sedan. Vi spenderade helgen på biblioteket eftersom Tina som vanligt hade "glömt" att plugga inför sitt engelskaprov. Det snöade mycket den dagen och förutom oss fanns det bara två andra personer i byggnaden. En man vid datorerna och den gamla bibliotekarien som läste en E.L James bok bakom receptionen. Även om jag alltid haft bra betyg så är skönhetslitteratur inte min grej, så det var faktiskt Tina som gjorde mig uppmärksam över bokvalet. Hon tyckte det var skitkul.

"Kvinnan läser porr!" utbrister Tina plötsligt och börjar fnittra. Jag stannar upp med pennan och sneglar bort mot den gamla bibliotekarien. Kvinnan måste vara närmare sjuttio och den blåa boken i hennes händer är definitivt inte porr.

"Du gör verkligen allt för att slippa plugga", viskar jag tillbaka. "Men att sprida rykten om en gammal dam är något nytt."

"Fifty shades of grey handlar om sex, Michelle. Typ stenhårt sex." Det sista säger hon lite för högt och hon placerar snabbt handen över munnen. Jag håller andan, men slappnar av när jag inser att bibliotekarien inte hört något. Tina å andra sidan tar tillfället att utmana ödet lite extra. "Jag snackar om kinky shit!"

"Herregud", muttrar jag och bläddrar i en av böckerna på bordet. Tjejen orkar inte studera engelsk grammatik i tjugo minuter, men kan genast upptäcka kinky shit från andra sidan rummet. Det här är varför jag ville stanna hemma och plugga. Min orationella rädsla för att bli levande begravd i en hög med böcker kanske också spelade en roll, men så länge biblioteket är ovan jord och har många fönster så brukar det vara lugnt. Fönster hjälper däremot inte när ens bästa vän har samma sociala kompetens som en duva. "Kan vi fortsätta med det här nu?" Jag gör en stor gest över högarna med papper framför oss.

"Jag har hört att de ska visa filmen på bio. Kan du tänka dig hur många kåta tanter som kommer sitta i publiken?" Jag tar det som ett nej.

"Din mamma kommer kasta dig i sommarskola om du misslyckas med ännu ett prov", hotar jag. Inte för att det spelar någon roll. Jag älskar henne, men dagen då min bästa vän planerar längre fram än tre minuter i tiden sammanfaller med flygande grisar. Tina kommer inte börja oroa sig över sommarskola förrän hon sitter i skolbänken under mitten av juni och missar den årliga marknaden.

"Rodnar du?" Tina lutar sig framåt med ett busaktigt leende. "Kom igen, det är ju bara sex. Blommor och bin. När en man älskar en kvinna..."

"Lägg av, Tina."

"Så tar mannen sin penis..." Jag stänger igen boken med en smäll medan Tina faller ihop av skratt på bordet. Denna gång fungerar bibliotekariens hörapparat och hon ger ifrån sig ett högst ogillande ljud.

"Detta är ingen fnitterstuga, tjejer!" ropar hon från sin plats. Mina kinder bränner och jag börjar genast packa ihop våra grejer. Vi kommer ändå inte få något gjort vid det här laget.  Tina skrattar fortfarande lågt när vi rör oss ut från byggnaden, men hon stannar upp precis vid receptionen.

"Njut av din lilla bok", säger hon med ett brett leende till den äldre damen. Jag greppar genast tag hennes hand och drar med henne resten av vägen.

"Vad var det där?" fräser jag när vi kommer ut. Det är minst tio minusgrader och piskande vindar.

"Kom igen, Michelle." Tina suckar. Som om jag är den som överdriver och inte hon som beter sig som en barnunge. "Det var ju kul."

"Ser det ut som om jag har kul?" Jag krånglar med väskan när en kraftig vind dyker upp och lämnar mig med en munfull av hår.

"Här, låt mig", säger Tina och rycker av sig vanten. Sedan drar hon försiktigt mitt hår bakom öronen och under mössan. Hennes fingrar lämnar brännande märken på min hud. När hon är klar ger hon mig ett försiktigt leende. "Sådär, fixat." Hon har själv ingenting på huvudet och små snöflingor har redan lagt sig över de ljusbruna lockarna. Hennes kinder och läppar är röda av kylan. 

"Jag kunde ha gjort det själv", mumlar jag och betraktar hennes fräknar på näsan. Hon döljer dem alltid bakom ett lager av smink, men vädret har gjort att det börjar flagna. Jag önskar att hon inte kände sig manad att dölja dem. De är vackra.

Hela hon är vacker.  Hennes blågråa ögon är omringade av täta, mörka ögonfransar och hennes skratt påminner om klingande bjällror. Tina är  alltid högljudd, överdrivet dramatisk och skulle säkert glömma bort sitt egna huvud om det inte satt fast på axlarna, men jag skulle ändå inte förändra något. För även när hon irriterar mig , och skämmer ut oss på ett bibliotek, så mår jag alltid bättre när hon är nära.

"Tja, vad har man vänner för?" säger Tina lättsamt och låter armen falla. Jag blinkar till. "Låt oss gå hem. Jag bjuder på kladdkaka som tack för att du inte låter mig ruttna på en sommarskola, okej?"

"Visst. Okej."

"Hur länge har du vetat?" hör jag mig själv säga. Tinas grepp om mina armar hårdnar och hon biter sig i underläppen.

"Du är en av de viktigaste personerna i mitt liv", säger hon till sist.

"Det är inte vad jag frågade."

" Men det är det enda som spelar roll." Hon tar ett steg närmare och den välbekanta doften av vanilj och jordgubbar omsluter mig som en varm filt. "Om du tänker åka och leta efter Dani, om du är inblandad i något eller om någon hotar dig så kan jag hjälpa dig. Släpp bara in mig och vi kan fixa detta. Tillsammans. Prata med mig, Michelle. " Jag kan känna tårarna spilla över.

"Jag kan inte", får jag fram. Tina förtjänar att leva ett liv fritt från reptilmonster, demoner och häxor. Hon förtjänar att leva ett liv där studielånet är det mest skrämmande hon någonsin kommer uppleva.

"Såklart du kan", säger Tina och ler, men hennes ögon är glansiga. "Det är enkelt. Du behöver bara stanna upp, ta ett djupt andetag och öppna munnen." Jag skakar på huvudet, men hinner inte säga något förrän hon lutar sig fram och kysser mig.