internet boyfriend

mycket ella...

Yttligare en vecka har gått här i Australien och jag har bara fyra dagar kvar innan hemresan. Luke hade varit mycket på möte för att få bort Ella som hans flickvän men det har inte gått något vidare.

Jag har spendarat dagarna själv och varit en stund med killarna på kvällen förutom en dag då vi var på stranden igen.

Just nu sitter jag framför tvn och tittar på en direktsend intervju med 5sos och... Ella.

Yttligare tårar rinner ner för mina kinder men jag torkar dom snabbt. Jag stänger av tvn eftersom jag värkligen inte orkade se mer och gräppar tag i min nuvarande bok. Sedan går jag mot ytterdörren. Solen får mig att kisa en stund innnan jag vant mig och börjar gå längs gatan.

Efter en stund kommer jag till en park ,som jag hittade i förrgår , och slår mig ner under ett träd. Väl sittandes läser jag sida efter sida i den otroligt spännande boken. Den handlar om en flicka och en pojke som har en förbjuden kärlek. Killen offrar mycket för att få behålla henne. Jag kan inte annat än att tänka på Luke. Skulle han offra något viktigt för mig?

<><><><><><><><><><><><><><>

En hand på min axel får mig att rycka till. Bokens handling har fått mina trårar att fördubblas så jag ser ganska suddigt när jag tittar upp på handens ägare. Men det ansiktet tog jag aldrig fel på.

" Hey" säger Calum och slår sig ner bredvid mig.

" Hay" svarar jag och torkar mina tårar.

" What are you reading?" frågar han mjukt.

" Eh, just this" snörvlar jag och visar upp boken.

" Is it a sad book?"

Jag nickar svagt.

" But that is not the only reason of your tears, Am I right?"

Jag nickar igen men undviker hans blick.

" He is trying hard for you, you know" försöker han.

" Yeah but... I've only got four days left i Austrailia and he has not much time for me"

" Oh are you leaving so soon..." säger han förvånat.

Jag nickar återigen.

" Oh no..." Säger han efter en stund.

" What?"

" Luke are goin on the red carpet with Ella on Thursday. I'm not shore he will make it to the airport to say goodbye" säger han med händerna i ansiktet.

Jag börjar nästan tro att Luke inte bryr sig alls om att jag ska hem snart och att vi inte kommer att ses på jättelänge.

Nya tårar bildas i mina ögon och landar på de tunna pappren i boken.

" That is... ehm... it is... okay" stammar jag mellan mina snyftningar.

" Hey come here" han omfamnar mig och jag gråter i hans famn. Du kanske inte tycker att det är något att gråta för men jag käner mig lämnad, övergiven. Samtidigt är jag en ganska känslig person.

När mina snyftningar har tysnat helt kommer jag på en sak.

" Where you guys not on a intervju now" frågar jag.

" No we got home half an hour ago, how long have you been sitting here?"

Jag tar upp mobilen och upptäcker att klockan är 2.

" Almost two hours i think" svarar jag.

Han bara tittar på mig med en medlidande blick.

" I think Luke wonder where you are" säger han och ställer sig upp.

" You want to come" Calum sträcker ut handen och häver mig upp.

" I think i should get someting to eat. I skippet Lunch" säger jag och börjar gå mot ett Cafe som ser trevligt ut härifrån.

" Okey See you later" ropar Calum och går sedan hemmåt.

<><><> Tre dagar senare <><><>

Jag vaknar tidigt den här morgonen. Vädret är mulet och det ser ut att bli regn. Bredvid mig ligger Luke. Hans frisyr är tilltufsad och söt och hans andas tungt. Vi hade haft ganska mysigt igår. Vi låg ihopkurade i sängen och såg på film.

Försiktigt går jag upp och sätter upp håret i en slarvig bulle.

Jag klär mig i en vit magrtöja och slitna jeans segdan går jag ut från rummet.

Precis när jag tänkt stänga dörren hör jag hur Luke säger något där inifrån.

Jag sticker i huvudet i springan och frågar:

" Did you a say som..."

Han sov fortfarande... Jag tror att jag hört i syne till jag hör det igen. Smidigt smiter jag in igen och sätter mig i sägen.

Det går några mituter till han säger det igen. Han pratar i sömnen. Han säger ett namn. Det påminner mig om ett kapitel i boken där killen sa namnet på hans älskade i sömnen. Men namnet Luke sa var inte mitt...

Jag springer ut från rummet igen och går ner till undervåningen där jag bryter ihop. Kan inte tårarna bara försvinna, tänker jag frustrerat.

Medans jag sitter där på golvet lutand mot väggen hulkandes märker jag att någon kommer in.

Ashton sätter sig framför mig och lägger en hand på min axel. Det här påminner mig om samtalet med Calum i parken.

" Whats wrong?" frågar han.

" Luke... talks in his... his sleep..." säger jag tungt. Han ser oförsående på mig.

" He do that sometimes, Brooklyn"

" No... he... he said a... name"

" Oh, what name did he say then. Was it yours?"

" No... It was..." Han väntar tålmodigt inan jag får fram namnet.

" Ella..."

<><><><><><><><><><><><><><><><>

Dun dun duuuuun...

Well well, nytt kapitel...

Rösta och kommentera gärna, Då blir jag lycklig.haha.

okidoki bildis är från we heart it.

Bye dye!!!