Tidsresenärerna (Bok 1)

Kapitel 23 Friends know you better

Jess POV

Jag hade precis fått fart på elden när jag ser Jack komma lunkande ur skogen. Det är lite lustigt att jag måste starta elden när en världsberömd trollkarl sitter mindre än 2 meter ifrån mig. Men Merlin såg helt förstörd ut när Ellie sprang iväg och jag kände väl att det kanske var bäst att intet störa honom. Jag kan faktiskt inte helt erkänna att jag vet vad han går igenom just nu. Javisst har min familj haft några dråpslag men inga allvarliga och vi har alltid kunnat prata om det, som en familj. Jag inbillar mig nu att Merlin haft ett helt annat scenario i huvudet ända sedan han gav iväg Ellie och att se henne bli helt hysterisk är nog inte en del av det scenariot.  

-Tom, tror du att han kommer bli okej?

Tom ryker på axlarna och suckar innan han svarar.

-Jag vet inte, älskling. Det är en hel del för Ellie att ta in och jag tror inte att han förstår det. Jag tror att han äntligen  trodde att han skulle kunna få hålla om sin flicka och vara lycklig efter det. Istället springer hon till skogs, helt hysterisk och verkar nästan vilja glömma att allt har hänt.

-Du har nog rätt. Men jag tror att Ellie kommer tillbaka snart. Jack är ju tillbaka.

-Va?! Sa du något?

-Jag sa bara att Ellie borde komma tillbaka snart, Jack!

-Åh… Ja hon kommer nog snart.

Ett pojkaktigt flin sitter på hans läppar och jag får den starka känslan av att någonting mer hände uppe i skogen.

-Ut med det Jack!!!

-Vad!!!

-Vad hände?! Du flinar inte sådär bara för att du pratat med henne. Så! Ut med det!

-Kan jag inte bara vara glad att hon är tillbaka och oskadd?

Han försöker se förnärmad ut men jag köper det inte. Vi har känt varandra för länge. Jag vet när någonting är på G och just nu är någonting stort verkligen på gång.

- Ut med det!

- Kom igen Jack, säger Tom och knuffar till honom på armen, vi ser ju att någonting är på gång. Så ut med det bara.

Jack suckar men slutar inte flina och när han svarar låter han fortfarande upphetsad.

- Ellie kysste mig. Hon ville nog göra mer men det kändes lite fel. Med tanke på situationen.

- Ellie gjorde vad?

Charlotte låter lika chockad som äcklad. Alla vet att hon anser att Jack är så långt ifrån attraktiv som möjligt och jag kan ju hålla med henne. Dock vet vi båda att Ellie har haft sitt intresse hos Jack länge.

- Hon kysste mig.

- Vänta, vänta, vänta! Hur går man från hysteri till hångel? Och med dig dessutom!

- Du behöver inte vara så nedlåtande Charlotte, svarar Jack och suckar.

- Hon sprang och jag sprang efter henne. När hon inte ville stanna knuffade jag till henne så hon tappade balansen. Sen snackade vi, vi hånglade sen gick jag. End of story!

-Usch, säger Charlotte med ett äcklat ansiktsuttryck.

-Men Charlotte då ,retas lille John,tycker du inte om kroppskontakt.

-Jo. Men bilden av dom två gör mig smått illamående.

Lille John ler bara innan han lägger armen om henne. Jag kan se i Charlottes ansikte at hon njuter av beröringen men att hon också försöker sitt bästa att inte bilda för många känslor för honom. Att känslomässigt distansera sig är det kloka.Synd bara att Charlotte endast gör det av rädsla för att bli lämnad.